Biskop Angaelos leder den koptisk-ortodoxa kyrkan i Storbritannien. Han har fått utmärkelser för sitt ekumeniska arbete.

Ondskan besegrar vi bara tillsammans

koptiska kyrkan. Fanatiskt våld är en farsot som ingen tro eller stat längre klarar av ensam, menar den koptiska biskopen Angaelos 27.4.2017 kl. 10:34

Biskop Angaelos är biskop för den koptisk-ortodoxa kyrkan i Storbritannien. Dessutom är han en erkänd ekumenisk aktör, som i dagarna bland annat deltog i ett samtal i Kairo mellan muslimska äldrerådet och representanter från Kyrkornas världsråd.


Där förde han fram samma tankar som han delar i veckans Kyrkpressen: Den religiösa extremismen är hela världens bekymmer och den kräver en kraftig gemensam insats.
– Problemen flyttat ut ur Mellanöstern. Den situation vi står inför övergår vad en nation, stat eller kyrka klarar av ensam. Det är oerhört viktigt att vi kan hitta en lösning tillsammans, säger han.
Som kopt avvisar han minoritetsstämpeln. Kopterna är infödda i Egypten och har en rättmätig plats där.
– Det handlar om ett utrymme som måste delas av alla. Det här är inte något man får undgå att erkänna – inte när vi ser hur andelen kristna i Irak och Libyen har krympt till nästan ingenting, säger biskop Angelos.

Glastaket blev våld
På palmsöndagen bombades två kyrkor i Tanta och Alexandria. 45 gudstjänstfirare dog i attentaten, likaså fyra poliser som var ditkommenderade för att skydda kopterna.
Det är inte första gången. År 2013 upplevde de kristna en rad systematiska attacker, när anhängare till det Muslimska brödraskapet attackerade och brände över 40 kyrkor.
Enligt Angaelos började våldet mot kristna med en systematisk diskriminering som syns bland annat i arbetslivet.
– Eftersom det finns ett glastak för kristna inom många branscher i den allmänna sektorn har de varit tvungna att söka sig till den privata sektorn. Där blev många väldigt framgångsrika, vilket ledde till att de blev ännu mer utsatta, nu på grund av sin framgång.
Allt det här pågick, enligt honom, medan världen teg om det som hände. Det våld som sprider sig nu är något som inte går att ignorera:

Religionsfriheten är en gåva
Ju mörkare världen ter sig, desto större är uppdraget, menar biskopen och påminner om den bibliska liknelsen om lampan på lamphållaren:
– Det handlar om det ljus som skiner för hela världen, och det är något vi måste slå vakt om. Du förstår: Mitt budskap som biskop blir bristfälligt om det gäller enbart de kristna. Om han ger sin kärlek till de som är förskjutna och förföljda vare sig de är baha’ier, yasidier, judar eller muslimer så får inte heller jag vara partisk. Religionsfrihet, rätten att välja själv är gåvor från Gud, givna till hela mänskligheten. Det tumult ondskan förorsakar är rent konkret en ström av flyende människor, bland dem kristna som lämnar sina ursprungstrakter.
Men den koptiska kyrkan har en annan utgångspunkt.
– Det finns 13 miljoner av oss i Egypten. Vart skulle vi ta vägen? Vi är i husarrest och har inte planerat att gå någonstans.

Finns det en risk att ISIS nu vänder blicken mot kopterna och vad kan man göra i så fall?
– Problemet med den strategi de har antagit är att det handlar om ensamvargens anfall. Det kan hända var som helst. Jag tror att det enda som hjälper är att vara en kristen, att älska och förlåta.
90 procent av världens kopter bor fortfarande i Egypten. Hur ser då exilkopterna på det som sker i hemlandet?
– Vi talar inte om exilkopter, utan ser oss som en enda gemenskap. Förföljelsen fogar oss samman. Förstås är de som bor utomlands oroliga för sina familjer, det är värre när du själv är långt borta.
Ju mörkare det blir i världen, desto tydligare skiner och syns ljusen, enligt biskop Angaelos. Och nu tycks det tyvärr som om den blir allt mörkare. Ändå säger han:
– Vi måste göra något åt den här situationen. Vi måste börja diktera berättelsen. Vi är inte offer!

En längre artikel med biskop Angaelos ingår i veckans papperstidning.

May Wikström



sorg. Sorgen drabbar oss alla, förr eller senare. För den som kämpar sig igenom den kan långfredagen komma som en lättnad. KP talade med Katarina Gäddnäs dagen efter att hon jordfäst sin pappa. Hon tycker om långfredagens gudstjänst för att den är avskalad och hjärtskärande. Som våra liv, ibland. 7.4.2023 kl. 10:00

KOLUM. Kanske du vågar gå in i en kyrka, sätta dig längst bak och se på altaret som är draperat i svart. Kanske du kan sörja dina osynliga sorger. Kanske du kan sörja krossade drömmar, skilsmässor, missfall, husdjur och att ingen älskade dig så mycket som du behövde. 7.4.2023 kl. 10:53

Ukraina. Folket i Ukraina lider. De dödas, lämlästas och tvingas lämna sina hem. Familjerna är trasiga och lever under konstant tryck. Man vet inte vad nästa missil träffar. Pastor Oleksandr Pokas vill ändå inte jämföra det med Kristi lidande. Kristus är unik och hans lidande kan inte jämföras med någon persons eller nations, säger han. 6.4.2023 kl. 15:33

STRUKTUR. En utredning av församlingsstrukturen i Korsholm inleds i vår. – För att vi ska kunna säkerställa verksamhet i alla församlingar måste något göras, säger Mats Björklund som är kyrkoherde i Korsholms svenska församling. 5.4.2023 kl. 16:18

Åland. I Getakören är den yngsta sångaren fem år och de äldsta pensionärer, huvudsaken är att ha roligt – och kören dirigeras av rullstolsbrukaren Miina Fagerlund som dirigerar med ansiktet när armarna inte orkar. ”Graven är tom!” ska de sjunga triumferande i påsk. 5.4.2023 kl. 14:15

ORD. Räck upp handen den som vet varifrån dymmelonsdagen fått sitt namn! Och visste du att memman kanske också propsar på att vara lite religiös om man tittar långt tillbaka i tiden? Ifall du aldrig fått koll på när påsken infaller: Skyll på de tidiga kristna! 5.4.2023 kl. 11:54

KOLUM. Biskopens påskhälsning är en inbjudan att vandra vägen tillsammans och med Gud. 8.4.2023 kl. 08:00

gospel. Gospelgurun Ragnhild Hiis Ånestad leder gospelkören Oslo Soul Children. Hon besöker Helsingfors i april för en körfestival för barn och unga. 3.4.2023 kl. 08:00

Helsingfors. Mathias Sandell gillar den gamla musiken som hör ihop med stilla veckan inför påsk. Han är musikmagister från Sibelius-Akademin och vikarierar som kantor i Petrus församling. 23.3.2023 kl. 08:43

USA. När en tornado var på väg mot den amerikanska staden Amory i Mississippi valde meteorologen Matt Laubhan att börja be – mitt i direktsändning. 30.3.2023 kl. 11:37

Kolumn. Under fastan går jag med lärjungarna till Jerusalem. Liksom lärjungarna är jag varje år oförstående när Jesus undervisar om sin död. 28.3.2023 kl. 16:23

tidskrift. När papperstidningen Nyckeln blir webbsida hoppas Stefan Myrskog att fler än förr ska intressera sig för de stora frågorna: Vem är Gud egentligen och vad menar vi med människovärde? – Vår tro är på många sätt en paradox, men Gud är alltid större, säger han. 27.3.2023 kl. 16:37

SÖNDAG. Egentligen tror jag att alla dagar på sätt och vis är bebådelsedagar, för varje dag får vi nog signaler från Gud. Ibland kanske signalerna är mycket tydliga, ibland måste vi stanna upp lite mer än vanligt för att upptäcka dem, men de finns nog där varje dag. 25.3.2023 kl. 16:52

sibbo. Camilla Wiksten-Rönnbacka leder en nystartad projektkör som uppträder i påsdagens högmässa i Sibbo. 15.3.2023 kl. 16:34

BERÄTTARKONST. Berättarkonstnären och musikern Lina Teirs livsåskådning hör ihop med glädje, inspiration och livsmening. 17.4.2024 kl. 15:05

profilen. Prästen Sirpa Tolppanen har precis landat i Vanda där hon ska bygga upp en helt ny gemenskap – från grunden. 16.4.2024 kl. 15:34

Helsingfors. Beni Karjalainen vet hur det är att vara ensam, men också hur det går att komma ur ensamheten. Årets Gemensamt ansvar-kampanj samlar in pengar för att motarbeta ungas ensamhet. 12.4.2024 kl. 18:56

HJÄLPLEDARE. Sommarjobb eller frivilligkul? Kyrkpressen tittade på vad hjälpledarna får betalt på sommarens konfirmandläger, där de har en viktig roll. På Åland har församlingarna en arvodeskultur som sticker ut. 19.4.2024 kl. 15:53

SOMMARREPRISEN 2024. I Borgå stift är det på sina håll allvarlig brist på präster. Det som förr ofta blev ett livslångt kall är i dag ett yrke där många slutar och gör någonting annat. Forskningen antyder varför. 25.7.2024 kl. 10:00

I samarbete med Kyrkans central för det svenska arbetet