Robin Nyman vet att det är lättare att bygga på sin sommarstuga än att bygga församling.

Svårigheten i att bygga kyrka

tro. Det är inte lätt att bygga en församling från grunden. Robin Nyman har försökt. För hans del slutade det i ett känslomässigt stort, mörkt hål. 11.4.2017 kl. 11:37

– Om man vill vinna populäritespoäng är det inte det smartaste att starta en församling. Då är det bättre att sälja glass.

Robin Nyman vet vad talar om, för han har gjort båda.

När han och hans hustru återvände till hemstaden Jakobstad år 2000 efter ett och ett halvt år i Australien hade han en vision. Han ville skapa en mötesform i församlingen med låg tröskel, där lekmännen bar ansvaret. Han kontaktade Jakobstads svenska församling, där visionen föll i god jord. Det var startskottet för Forum. Samtidigt var det också startskottet och för en resa som berörde många människor i Jakobstadsnejden.

– I Australien kom vi i kontakt med visionär församling, som jag erfor stämde överens med min personlighet.

När de kom dit första gången sträckte någon fram handen och sa: Hej, vem är ni, där finns det kaffe. För Robin Nyman kändes musiken som spelades som den musik han lyssnar på annars också.

– Där fanns en modig företagsamhet. Det händer mycket på lekmannanivå i den lutherska kyrkan också. Men jag saknar den snabba responsen och uttrycken för att vara troende. För mig finns en glädje i att det nya blir till. Det var som om någon dragit undan en slöja och visat att den galenskap och drömmar jag bär på kanske är mitt bidrag till Guds rike.

Forum verkade i cirka fyra år inom Jakobstads svenska församling. Då valde ledarskapet att gå sin egen väg och bilda en ny församling, Oikos. En del av Forum följde med. De som stannade kvar omorganiserade verksamheten och kallade den Fokus.

– När man etablerar något nytt och annorlunda som inte är mainstream drar det per automatik med människor som inte känner sig hemma i mainstream. De som steg på tåget drevs av olika motiv. En del sökte ett annat uttryck för sin tro medan andra drogs med för att de var besvikna på något. I efterhand har jag lärt mig att man som ledare måste vara vis när man hanterar besvikelse. Som ledare borde du kunna urskilja vad som är sanna motiv och vad som bara är besvikelse. Vilken väg är kärlekens och vilken är bara en protestväg? Den ledarskapsförmågan hade jag inte.

Nyman säger att man lätt blir ifrågasatt och kritiserad och man går i en konstig riktning.

– Då tycker folk tycker att man är på fel väg och undrar om man hört Gud över huvudtaget. Till sist börjar man undra själv också.

När han blickar tillbaka ser han idag att han blev väldigt mekanisk i sin syn på församling.

– Jag tänkte mig att om vi bara fick olika bitar på rätt plats så skulle allt lösa sig och församlingen per automatik ha större möjligheter. Om vi hanterar dopfrågan så här, så då … Om vi utrustar evangelister, så då … Den mekaniska synen gör att man plötslig kommer bort från kärlekens väg. Jag klarade inte av att sträva efter det och samtidigt behålla kärleken och nåden.

Oikos existerade som egen församling i knappt två år. De hyrde en samlingslokal och organiserade församlingen i bönegrupper.

– I något skede började jag ifrågasätta om vi lever efter den vision vi hade i början. Då sa vi att vi skulle etablera något enkelt, som har låg tröskel, för människor att komma till. Vi hade valt bort ett stort paraply under vilket människor kände sig trygga. Jag ställde mig frågan om vi faktiskt gör det enkelt för människorna, eller håller vi på att bli en exklusiv grupp för dem som har samma åsikt? Den här våndan växte allt starkare inom mig.

Robin Nyman tar på sig ansvaret för beslutet att lägga ner Oikos. Det var hans livs tuffaste beslut.

– I det läget var vi inte så många människor, kanske trettio personer i sex–åtta familjer. Men oberoende av hur många vi var så berördes vi.

Vart alla tog vägen vet han inte.

– Jag umgicks ju inte med alla på det sättet. Men jag vet att någon hittade ett andligt hem i den lutherska kyrkan, någon i baptisterna och någon i missionskyrkan.

Själv blev han församlingslös och hamnade i ett stort mörker.

– Jag hade i åtta–nio år satsat helhjärtat av min tid och mitt engagemang på något jag trott på och som jag trott Gud kallat mig till. När det som varit mitt liv i så många år plötsligt klipptes av öppnades ett svart mörkt hål. Jag kände mig misslyckad och tyckte att jag varit med om att skapa kaos och negativitet för andra, vilket inte var min intention.

Fem år var han mest mest därhemma och anklagade sig själv.

–Jag såg varken någon idé att öppna Bibeln eller gå med i någon församling. Se nu bara hur det gick sist jag gjorde det. Jag blev en bra måltavla för själafienden då jag isolerade mig från allt och alla.

Men det kom också mäniskor som berättade att de kom till tro i Forum.

– Det tyckte jag var bra, men just då hade jag svårt att glädjas över det.

Vad gjorde att du kom över mörkret?

– Det var en process. Att man känner sig oduglig och värdelös är kanske också en känsla som tappar kraft med tiden.

Han sökte sig också aktivt till en del människor för samtal och själavård.

– Vid några tillfällen sa någon en mening som betydde mycket för mig. En själavårdare sa att kreativiteten inom mig måste hitta ett uttryck. Annars blir jag sjuk. Det kände jag igen. Kanske en del av mitt engagemang i församlingsvärlden var ett uttryck för min kreativitet. Kreativiteten är en Guds gåva, men då man misslyckats begraver man gåvan. Då säger man ”aldrig mer”. Men då begraver man en del av sig själv.

Läs en längre intervju med Robin Nyman i Kyrkpressen 15-16/2017

Johan Sandberg



utmaningar. När Nirupam Smarts första dotter föddes blev livet kaotiskt och familjen fick leva ett ögonblick i taget. Att få ett barn med specialbehov har skakat om hans tro – men också gjort honom mera tacksam. 13.10.2021 kl. 11:18

ungdomar. Linda Wahrman mötte illamående, panikångest och social ångest på sommarens konfirmandläger i Borgå. – Det var som att gå omkring och släcka små bränder hela tiden. 12.10.2021 kl. 08:40

kollekt. I en insändare i förra veckans KP ställdes frågan om det går att betala kollekt på elektronisk väg. Sixten Ekstrand, som är direktör vid Kyrkans svenska central, svarar i veckans KP att de arbetsgrupper som utrett frågan föreslår att församlingarna använder applikationen MobilePay. 12.10.2021 kl. 08:30

diakoner. På diakonvigningen i Borgå domkyrka den 10 oktober utökades Borgå stifts diakoner med fyra nya diakoner. 11.10.2021 kl. 10:09

jomala. För Anders Gabriel Sundström är musik en metafysisk upplevelse. – Jag är en västerländsk romantiker, hemma i kyrkor och katedraler. 8.10.2021 kl. 16:00

kyrkoherde. Efter 27 år som präst på Kungsholmen i Stockholm har Jan Olov Fors landat i Olaus Petri församling i Helsingfors. För honom var teologistudierna
en resa på okänd mark och en port till ett jobb som han älskar.
 – Varje möte är oändligt värdefullt. 8.10.2021 kl. 15:16

Bokaktuell. John Vikström är aktuell i höst med boken Det handlar om frihet. Han fyller också 90 år i oktober: – Det känns lite overkligt, men jag får finna mig i det, säger han. 30.9.2021 kl. 20:13

KLIMATET. Tanken om miljön och ekonomin är gemensamma nämnare till varför Simon Ekstrand kör elbil och Niclas Sjöskog biogasbil. Ekstrand har ännu en tredje orsak: intresset för teknik. – Visst känns det bra att veta att inget kommer ut ur avgasröret när jag kör, säger han. 29.9.2021 kl. 18:21

parrelation. Maria och Tomas Höglund har varit tillsammans i över 25 år. De är väldigt olika, men de är vänner. De har haft kriser i sitt äktenskap, men tillsammans känner de sig starkare. När de tävlade i Voice of Finland var det skönaste att inte vara ensam. 29.9.2021 kl. 09:22

ansvar. Sarah Tiainen är ny koordinator för Ansvarsveckan. – Jag har en liten personlig dröm om att göra Ansvarsveckan och Ekumeniska Rådet lite mer kända på finlandssvenskt håll. 28.9.2021 kl. 18:48

Åbo svenska teater. Markus Riuttu spelar Vanja i pjäsen Morbror Vanja av Anton Tjechov på Åbo Svenska Teater i höst. – Vanja bär på en stor, stor känsla av meningslöshet. 28.9.2021 kl. 18:33

skrivande. "Är detta ordbruk i själva verket bara ett sätt att försöka fånga det ofattbara?" 29.9.2021 kl. 06:00

domkapitlet. – Att kämpa mot en från början missanpassad kyrklig utredning tog mycket arbetstid och energi av alla domkapitel, säger Lars-Eric Henricson. 27.9.2021 kl. 09:38

pris. Seta rf har gett enheten för Kyrkans fostran och familjeärenden sitt pris för saklig information. 24.9.2021 kl. 16:41

HOUTSKÄR. Den ledigförklarade kaplanstjänsten i Houtskärs kapellförsamling i Väståbolands svenska församling har inom utsatt tid sökts av pastor Peter Blumenthal, tf. kaplan i Houtskärs kapellförsamling och av pastor Janette Lagerroos, redaktör vid Kyrkans central för det svenska arbetet. 24.9.2021 kl. 15:58

KYRKOMÖTET. Ombuden Ulla-Maj Wideroos, Patrik Hagman och Rolf Steffansson har meddelat att de inte ställer upp för omval när ett nytt kyrkomöte ska väljas i februari. Kyrkpressen bad dem sammanfatta de senaste fyra åren och slutsatsen blev – det går kanske framåt, men framför allt går det långsamt. 20.11.2023 kl. 13:11

HÖSTDAGARNA. I år reste hela 600 ungdomar från olika håll i Svenskfinland till Höstdagarna i Toijala. Elis Storsjö från Mariehamn var en av dem. 20.11.2023 kl. 12:54

KYRKLIGA VAL. Kandidatnomineringen inför kyrkomötesvalet och valet av stiftsfullmäktige avslutades i onsdags. Här följer en preliminär sammanställning av listorna och kandidaterna. 17.11.2023 kl. 16:10

ETT GOTT RÅD. Då artisten Jukka Leppilampi var 20 år hittade han de vägar i livet som han traskat på sedan dess. Han ångrar nästan ingenting. 16.11.2023 kl. 11:42

sibbo. Sibbo svenska församling har fyra manliga medarbetare, och alla är duktiga sångare. De bildar kvartetten Vaneo, och nu övar de inför julkonserter i Sibbo gamla kyrka. 15.11.2023 kl. 16:08