Hans smärta gav röst åt en hel generation

musik. Patrick Wingren förklarar varför vi behöver Kurt Cobain lika mycket som vi behöver kyrkokören. 6.4.2017 kl. 08:05

En kväll hösten 1991, under mina första år som självständig ung vuxen, körde jag bil genom Helsingfors. Jag var på väg hem från en inspelningssession, och åkte hem för att fortsätta jobba med materialet från inspelningen.

Jag lyssnar så gott som aldrig på flödesradio, utan prioriterar oftast tysthet. Det här var en av de kvällar jag gjorde ett undantag och knäppte på radion. Där spelades musik av ett slag jag aldrig hört förut. En röst väl förtrogen med smärta skrek ut mumlande mantran. Rösten tillhörde Kurt Cobain. Låten var Smells Like Teen Spirit. Bandet som så kraftigt kom att associeras med min generation hette Nirvana.

Kurt Cobain beskrivs ofta som ett språkrör för Generation X, även om han själv mycket motvilligt accepterade en sådan position. Generation X, dit hör alla vi som är födda någon gång mellan tidigt sextiotal och tidigt åttiotal. För att söka en förklaring till Kurt Cobains oerhörda genomslagskraft måste man förstå varifrån han kom, och till vem.

Min generation växte upp i ett samhälle som på många sätt var annorlunda än tidigare. Vi hade inte berörts av krigen, och inte heller växt upp i sviterna av dem. Vi föddes under en tid när femtiotalets framtidsoptimism fått ge vika för de ungas kritiska förhållningssätt gentemot samhällsstrukturen. Ett gradvis växande missnöje kom till uttryck i de protester som svepte över världen i slutet av sextiotalet, och skakade det traditionella patriarkaliska samhället i dess grundvalar.

Resultaten av de unga vuxnas intellektuella frigörelse påverkade oss barn på många sätt. Vår uppväxt beskrivs ofta som en tid som i ett särskilt avseende skilde sig väsentligt från tiden före och strax efter – under min barndom stod de vuxna i centrum. Det här betyder inte nödvändigtvis att föräldrar försummade sina barn. De vuxna såg sig – medvetet eller intuitivt – tvingade att hitta sig själva igen, hitta livgivande syre i det vakuum som uppstått där tidigare värderingar fått ge vika.

Vi vande oss med nycklar runt halsen, låste själva upp dörren hem i väntan på att mamma och pappa skulle komma hem efter avslutad arbetsdag. Många föräldrar till mina vänner skilde sig och barnen fick därmed ofrivilligt ingå i pilotförsök över hur vårdnadsfrågor skulle lösas. I tonåren fick vi veta att våra steg ut i vuxenlivet skulle ske mot den mörka fonden av en obotlig, sexuellt överförbar sjukdom.

Tio år senare skulle vår generation hyllas för sin framåtanda och sitt entreprenörskap, men vid ingången till nittiotalet betecknades vi som handlingsförlamade och riktningslösa. Jag minns själv hur cyniskt jag kastade håglösa blickar mot framtiden, och jag vet att jag delade den känslan med många andra i min ålder. Vi väntade på något vi inte var säkra på att vi ville möta, och vi gjorde det i en känsla av att inte riktigt vara hörda, sedda, eller förstådda.

Då, just där, hörs Nirvanas vemodiga, dystert lågmälda sångverser varvade med brutalt aggressiva, högljudda refränger. Kurt Cobain talar, mumlar, skriker ut sin inre monolog – lösryckta textfragment där han behandlar allt och inget i en ständig medvetandeström, förmedlad till lyssnaren. Och min generation lyssnar, och känner igen sig.
Plötsligt blir Nirvana det riktigt stora bandet, och skaror av ungdomar och unga vuxna strömmar till livespelningarna och till skivaffärerna. Min generation sluter upp kring Nirvana och alldeles i synnerhet kring Kurt Cobain. Han slåss mot rampljuset, förlorar kampen inombords, och tar efter flera år av tungt heroinberoende sitt eget liv hemma i Seattle, USA, i februari 1994.

”Han hade ett desperat behov av – inte modet – att vara sig själv”, säger Dave Reed, Cobains fosterpappa under en kort tid. ”Det kan inte bli fel [...] när människor älskar dig för att du är dig själv. Men för Kurt hade det ingen betydelse att andra älskade honom; han älskade helt enkelt inte sig själv tillräckligt mycket.”

”Pojken har ett hjärta”, sade Bob Dylan om Cobain efter att ha hört Nirvana uppträda live. Utan att göra någon slags kvalitetsjämförelse så har Cobain och Dylan många gemensamma nämnare. Båda satte ord på det deras generation kände, och båda gjorde det motvilligt, till och med undflyende. Båda försökte förringa betydelsen av sina sångtexter när de intervjuades i media. Men där Dylan som en av de allra första fick lära sig att leva som en åldrande superstar släckte Cobain självmant alla sådana möjligheter, 27 år gammal.

Lars Ulrich, trummis i Metallica, ett av de andra riktigt stora banden från västkusten i USA, beskrev Cobains betydelse så här: ”År 1991 skedde en slags skiftning i rockmusiken i USA – den rörde sig bort från alla hårstylade band i Los Angeles. Och med Kurt Cobain kände du att du fick kontakt med en riktig person, inte med en uppfattning om hur han var. Inte med en bild eller en urklippsdocka – det var en kontakt mellan hjärta och hjärta. Mycket få människor har den förmågan.”

Nirvanas musik är inte min typ av musik, men det spelar ingen roll i sammanhanget. Jag är tacksam över alla som inte kan låta bli att sätta ord på livets nyckfullhet, utmaning och ständiga kamp.

Vi behöver både lovsång och avgrundsvrål för att beskriva livet, och viktigare än någonting annat är att uttrycken sker i uppriktighet. I en ofullkomlig värld kan vi aldrig greppa sanningen, vi kan bara ana den när så många som möjligt talar öppet och ärligt.
Därför behövs både vår egen röst, kyrkokören, och Kurt Cobain.

Patrick Wingren



NYTT FRÅN DOMKAPITLET. Karl af Hällström, Yvonne Terlinden och Markus Weckström söker kyrkoherdetjänsten i Karis-Pojo svenska församling. Det blir församlingsmedlemmarna som får välja herde. 2.10.2023 kl. 13:25

TILLGÄNGLIGHET. Då Claus Terlinden säger ”min församling” syftar han på alla människor med intellektuell funktionsnedsättning inom Borgå stift. I den församlingen är tomt prat överflödigt och vänskap avgörande. 29.9.2023 kl. 13:18

FLYGPLATSPRÄST. Flygplatsprästen Hanna Similä arbetar där många människor går genom gaten och porten till någonting nytt. Eller kommer hem igen. 26.10.2023 kl. 19:00

KVINNA OCH PRÄST. Domkapitlet i Borgå väntade inte på ett utlåtande från församlingen, efter att församlingsrådet bromsade pappret. Rådsmedlemmar i Karleby upplever sig "överkörda" efter domkapitlets resoluta beslut att förordna Annica Smeds. 28.9.2023 kl. 15:05

teater. Samtalet med David Sandqvist, som har regisserat Ronja Rövardotter på Svenska Teatern, glider in på döden gång på gång. – Jag har alltid varit rädd för döden. 28.9.2023 kl. 14:00

OFRIVILLIG BARNLÖSHET. Norska Cecilie Hoxmark vill bryta tystnaden och tabut kring ofrivillig barnlöshet. Därför grundade hon Prosjekt Åpenhet. – Jag kände sådan skam, som om jag var en felaktig vara, som om min man gjorde fel när han valde mig. Idag är hon femtio. Hon har skapat sig ett liv som inte kretsar kring en kärnfamilj utan är hennes eget bygge. 27.9.2023 kl. 19:56

politik. Kristdemokraterna har under sommaren fått kritik för sin tystnad under regeringsförhandlingarna och för att partiet inte stått upp för de mänskliga rättigheterna. David Pettersson, nyvald tredje viceordförande för partiet, ger kritikerna delvis rätt. 27.9.2023 kl. 11:32

Replot. Kyrkpressen skrev tidigare att domkapitlet i Borgå stift haft svårt att hitta en vikarie för Camilla Svevar, som är tjänstledig från jobbet som kyrkoherde i Replots församling. Nu är det klart att Fredrik Kass under hösten sköter kyrkoherdejobbet i Replot vid sidan av det egna jobbet i Kvevlax. 26.9.2023 kl. 15:34

BRANSCHBYTE. Kalle Sällström valde att byta Församlingsförbundet mot skolvärlden för ett år. I höst undervisar han i allt från hur man bakar semlor till hur man städar 26.9.2023 kl. 09:47

partipolitik. Kristdemokraterna fjärmas mer och mer från folkkyrkan. Kyrkans anställda röstar på De Gröna. Sannfinländarna får inte kyrkfolkets sympatier. Och SFP:s kyrklighet är illa undersökt. Kyrkpressen har tittat på två nya undersökningar om politik och kyrka. 25.9.2023 kl. 17:24

FINSKA MISSIONSSÄLLSKAPET. Finska Missionssällskapet kämpar med ekonomin och planerar en omstrukturering som kräver omställningsförhandlingar. Hela personalen omfattas. Uppsägningsbehovet uppskattas till högst en tredjedel av personalen. 22.9.2023 kl. 12:21

PSYKISKA PROBLEM. Familjerådgivningscentralerna har sedan 2020 besvarat enkäter om vilka trender som syns i familjerådgivningen. I enkäten 2023 sa 83 procent att klienternas psykiska problem har ökat. 20.9.2023 kl. 17:23

Replot. Replotherden Camilla Svevar jobbar nu i Vasa – och domkapitlet har inte hittat någon vikarie. 18.9.2023 kl. 16:13

kyrkoherdeval. Vanda svenska församling och Monica Cleve nådde förlikning om kyrkoherdevalet. Kristian Willis torde installeras som kyrkoherde i Vanda nästa år. 18.9.2023 kl. 15:50

tro. Prästen och själavårdaren Maria Widén lärde sig tidigt att vi är kluvna: vi vill göra gott men gör ändå så mycket ont. Hon kallar de sidor i oss själva som vi gärna vill förneka för ”bräkande får”. Dem får vi lära oss att acceptera och älska, liksom vi måste acceptera att lidande och smärta är en del av vårt liv. – Nåden hjälper oss att bli vän med det vi föraktar. 15.9.2023 kl. 17:00

KYRKA OCH STAT. Saxen går i statens miljoner till kyrkan. För arbetet gör med begravningsplatser och historiska byggnader ser kyrkan plötsligt ut att få 20 miljoner mindre betalt. En rättvisefråga, anser kyrkans kanslichef Pekka Huokuna. Kyrkfolket betalar en allt större andel av gravplatser för den trejdedel av finländarna som inte hör till kyrkan. 12.8.2024 kl. 12:30

profilen. Johanna Björkholm-Kallio är ny sakkunnig i missionsteologi vid Kyrkostyrelsen. – Mission är gränsöverskridande, säger hon. 12.8.2024 kl. 10:00

OASRÖRELSEN. Oasrörelsen i Svenskfinland föreslås läggas ner. Ett första medlemsmöte där nedläggningen behandlas ska hållas under kyrkhelgen i Karleby den 22 september och ett andra medlemsmöte senare. 9.8.2024 kl. 13:26

fotboll. I slutet av augusti deltar Borgå stift för första gången med ett eget lag i den kyrkliga fotbollsturneringen Gloria Patri. Lagledare Kristian Willis säger att laget är starkt och balanserat. Bland spelarna finns en tidigare ligaspelare. 7.8.2024 kl. 19:24

Helsingfors. – En sång som börjat som en stund mellan bara mig och Gud kan få betyda något för en annan människas vandring med Gud. 6.8.2024 kl. 12:55