Konsumtionen blir svaret på vår längtan

konsumtion. Varför är min konsumtion problematisk – inte bara för andra utan också för mig själv? Erika Rönngård söker svar och lösningar i tre böcker som handlar om konsumtionssamhället. 23.3.2017 kl. 13:48

Min resa genom litteratur om konsumism började med ingivelsen att läsa en modern klassiker som länge stått oläst i min bokhylla: Du sköna nya värld.

I Aldous Huxleys framtidsvision är livet till synes så enkelt. Det finns ingen klassproblematik eftersom alla människor odlas fram i laboratorier och skräddarsys för sin framtida uppgift. Enahanda arbete utförs av så kallade ypsilonindivider som är förprogrammerade att gilla sin lott i livet och alltså aldrig kommer att ställa till med revolution. Parfymen kommer ur kranar i badrummet, kvinnorna slipper föda barn, världen är konfliktfri och alla verkar veta sin plats och vara nöjda med den. Om livet känns lite trist, om man drabbas av oro eller grubbel, är det enkelt åtgärdat – något gram av mirakelmedicinen soma löser upp de dunkla skyarna på nolltid. Alla har det så bra hela tiden – eller snarare: alla verkar så övertygade om att de har det så bra. Men det anses suspekt att vilja vara för sig själv och tänka efter, suspekt att ifrågasätta samhällsordningen. Det goda livet i Du sköna nya värld uppnår man genom att knapra soma, gå på sportevenemang och kulturupplevelser i stil med känselfilm.

Det finns ett citat i Du sköna nya värld som får mig att haja till:

– Som jag redan sagt, fanns det något, som kallades för kristendom. /…/Underkonsumtionens etik och filosofi.

Jag stannar upp i min läsning och börjar inse att min tro och den kyrka jag tillhör kanske på allvar har en nyckel till ett motstånd mot konsumismen, och att den tanken verkar ha tänkts långt före min egen tid.

Romanens framtidsvision är förstås på många sätt en bild av sin egen tid och av den egna tidens verkliga eller förmodade hotbilder, men det finns aspekter av Aldous Huxleys berättelse som fortfarande känns kusligt nära vår egen tid.

Att världen har makt över oss inte bara genom våld, utan också genom att förströ oss med njutbar underhållning. Och att vi är skyldiga samhället att konsumera, så som ett mantra i romanen lyder: Bättre kassera än reparera. Rikedomen flyr ju mer man syr …

Den medborgerliga plikten

1932, när Aldous Huxley gav ut sin framtidsvision, hade man tydligen inte hunnit bli allt för medveten om att jordens resurser är ändliga. I dag är vi mer medvetna om att resurserna faktiskt kan ta slut en dag, men vi lever ändå som om vi skulle befinna oss i en framtidsvision från en tid när vi inte förstod bättre. Varför gör vi egentligen det? Jag går vidare till Nina Björks bok Lyckliga i alla sina dagar – Om pengars och människors värde för att hitta fler tankar om konsumismen i min egen tid, och läser: Konsumtion är helt enkelt ett av de viktigaste sätten genom vilka vi uppfyller våra medborgerliga plikter.

Det handlar alltså inte bara om att vara en god människa i största allmänhet, utan i synnerhet om att vara en god konsument. Vårt uppdrag är att rädda välfärden genom att konsumera mer. Alla som följt med nyhetsrapporteringen någon gång under de senaste åren har hört detta upprepas. Och de allra flesta som ställt sig frågande till hur planeten ska kunna bära all konsumtion, hur mänskligheten mår av all denna konsumtion, brukar få höra att de inte förstår hur världen fungerar. Som Nina Björk skriver: Vi ska vara någonting som kallas för realistiska och som innebär att vi ska göra samma sak som vi har gjort de senaste tvåhundra till trehundra åren. Vi ska skapa arbeten, vi ska skapa efterfrågan, vi ska hålla hjulen snurrande och tillväxten hög och högre och högre igen. Trots att denna realism kräver fler jordklot än ett finns det inget annat sätt.

Staten, ekonomerna och företagen vill alltså att vi ska konsumera – men riktigt goda konsumenter blir vi inte av pliktkänsla utan tack vare att vi får lära oss att det är på det sättet vi förverkligar oss själv och uppfyller våra drömmar. Aldous Huxley förstod detta redan 1932 och Nina Björk dyker om och om igen ner i vår egen tids berättelser som fostrar oss till att välja konsumtion.

Det finns också en annan typ av motrörelse, och den baserar sig på den kristna tron. Om den skriver Patrik Hagman i Om kristet motstånd. Hagman menar att konsumtionen tillsammans med marknaden och trenderna blir en avgudadyrkan när den upphöjs till det som ger vårt liv mening. Konsumtionen blir vår gud, det som vi ordnar upp vårt liv efter, det som vi riktar in våra begär, vår längtan och vår strävan mot.

Finlands evangelisk-lutherska kyrka genomför som bäst den sjätte upplagan av kampanjen ekofasta. I år fokuserar ekofastan på att minska konsumtionen och på att återbruka och reparera i stället för att köpa nytt. Det är inte längre 1932 och vi har åtminstone i teorin börjat inse vad det betyder att jordens resurser är ändliga. Allt som oftast nås vi också av sorgliga rapporter om hur våra kläder och vår elektronik blir till. Barn som bryter de mineraler som småningom hamnar i våra smarttelefoner och surfplattor, textilarbetare som kläms till döds när fabriker rasar ihop. Vår konsumtion har alltså ett pris utöver både det vi betalar för att köpa varan och utöver det vårt jordklot betalar för att bidra med råvaror och energi för tillverkningen av varan. Någon annan, behändigt långt borta från vår egen omedelbara närhet, betalar det priset.

Det finns ett annat val

Både Hagmans och Björks böcker handlar ju också i högsta grad om att konsumismen inte bara påverkar människor negativt i produktionsänden. Faktum är att också vi själva påverkas av att leva i en värld där status, gemenskap och identitet är något man köper. Nina Björk skriver om hur människan är unik bland de andra djuren i sin förmåga att drömma om framtiden. Just denna förmåga är guld värd för den som vill sälja oss en framtid – en framtid där våra kläder, vårt hem, våra resor och vår kulturkonsumtion gör det tydligare för oss själva och andra vilka vi egentligen är.

Kanske är det här det verkliga skälet till att kyrkan uppmanar oss att ekofasta. Inte bara för att det finns ett moraliskt problem med vår konsumtion, inte bara för att den överdrivna konsumtionen kan anses vara stöld från kommande generationer, utan också för att Gud inte skapade oss till människor som måste förtjäna sitt värde genom att köpa rätt livsstil.
Hagman och Björk har lite olika motiv för sin kritiska granskning av konsumismens tidevarv, men de är båda eniga om att vi inte är dömda att sitta fast i detta tidevarv till det bittra slutet. En annan väg, en annan värld, är möjlig. Nina Björk avslutar sin bok med följande ord: Tro dem inte när de säger att utopin om en rättvis värld är farlig. Den är motsatsen. Den är hopp. Den har alltid varit hopp. Vi är många. Vi har alltid varit många. Patrik Hagman skriver för sin del om etiska val i matbutiken och bemöter frågan om vilken skillnad det gör att en enskild konsument väljer att köpa en rättvisemärkt produkt. Den direkta betydelsen av ett sådant val är knappt mätbar. Men den egentliga poängen finns på ett annat plan, nämligen vad denna vana gör med mig som person.

Men effekten av valet tar inte slut där. Våra val kan också inspirera andra: Varje gång vi ser någon som handlar annorlunda tvingas vi, om än bara för ett ögonblick, reflektera över våra egna val.

Medan Du sköna nya värld är lätt ångestframkallande ger Hagmans och Björks böcker hopp. Hoppet de förmedlar handlar om att vi inte är ensamma, men också om att förändring är möjlig. Nina Björk rasar mot den likgiltighet som säger att konsumismen är det enda möjliga alternativet. Patrik Hagman varnar för likgiltigheten som får oss att tro att våra goda strävanden är onödiga och meningslösa.

Erika Rönngård



nykarleby. Under sista tiden av studierna upplevde Mats Edman en tydlig kallelse att bli präst. – Vi var samlade i en bibel- och bönegrupp och vi tog mannakorn. Mitt mannakorn var från Apostlagärningarna: ”Var inte rädd. Tala och tig inte. Jag är med dig och ingen ska göra dig något ont för jag har mycket folk här i staden.” Nästa dag ringde han biskop Erik Vikström och bad om prästvigning. 12.9.2022 kl. 20:05

Inbesparingar. Resultatet av omställningsförhandlingarna vid Helsingfors kyrkliga samfällighets gemensamma tjänster har klarnat. Under de kommande tre åren ska de gemensamma tjänsternas verksamhetsbidrag sänkas med 4,8 miljoner, vilket bland annat innebär att antalet årsverken minskar med 45. 9.9.2022 kl. 17:11

KYRKORNAS VÄRLDSRÅD. Kyrkornas världsråd vände och vred i kulisserna på sina ord om kriget i Ukraina. Rådet avslutar på torsdag sin generalförsamling med över 4000 delegater i tyska Karlsruhe. 7.9.2022 kl. 15:11

KORSNÄS. Pilgrimsleden i Österbotten tar form. I år görs den preliminära märkningen för Sankt Olavsleden. 1.9.2022 kl. 11:02

SMÖRJELSE. Konfirmationen i Johannes församling i Helsingfors senaste söndag har väckt starka reaktioner då prästen smort konfirmanderna med krisma, det vill säga välsignad olja. Det har setts som ett främmande element i vår kyrka och smörjelsen kom som en överraskning för både konfirmander och föräldrar. 2.9.2022 kl. 17:59

ETT GOTT RÅD. Eva Frantz önskar att hennes 20-åriga jag hade vågat omfamna sin excentricitet lite mer – och åka ut och ha äventyr, för att ha något att skriva om senare. 31.8.2022 kl. 20:16

ÄRLIGHET. – Ju äldre jag blir desto mer har jag insett att livet är för kort för att inte våga vara lite mer ärlig och avklädd, säger evangelisten och bibelläraren Rigmor Holst. 31.8.2022 kl. 13:00

herdabrev. Efter tre år i biskopsgården i Borgå är Bo-Göran Åstrand ute med det traditionella herdabrevet. Han valde mejldialogens form och fyra huvudteman. 31.8.2022 kl. 10:00

KYRKANS FASTIGHETER. Det finns ogjorda reparationer och saneringar för minst 1200 miljoner euro inom i den evangelisk-lutherska kyrkans fastigheter. Vinterns chockdyra el, olja och fjärrvärme kan komma leda till ett sparande som kan göra ytterligare skada, säger energikonsulten Bengt Avellan som har haft uppdrag för Kyrkostyrelsen. 30.8.2022 kl. 10:00

sammanslagning. Kyrkostyrelsens plenum beslöt idag att slå ihop Malax, Petalax och Bergö församlingar till en församling från den första januari 2023. Det nya församlingen ska heta Malax församling. 24.8.2022 kl. 15:27

BORGÅ DOMKAPITEL. Tomas Ray som varit domkapitlets sekreterare för mission och internationellt arbete har avgått från sin tjänst. Bland annat den här frågan behandlades vid domkapitlets sammanträde på tisdagen. 22.8.2022 kl. 21:14

ANDETAG. I sina bloggtexter tar Anna Edgren upp en spretig palett av vardags- och trosförankrade aspekter av tillvaron. 17.8.2022 kl. 16:00

parrelation. Att gå in i ett parförhållande innebär lidande, tillväxt och ett möte med de egna såren. Men belöningen kommer sedan: Det blir bra. – Men mitt i lidandet och motgångarna kan man behöva vishet av andra som gått igenom samma sak. Det finns inga genvägar, säger författaren och terapeuten Tommy Hellsten. 17.8.2022 kl. 09:16

GUDSBILD. Journalisten Sofia Torvalds skrev i realtid en bok om sin depressionsvinter. Den tiden förändrade hennes bild av Gud. 16.8.2022 kl. 19:00

FÖRTROENDEVALD. Det fanns många delade meningar och blandade känslor i KP:s enkät bland församlings- och kyrkoråden i Borgå stift. Men på ett område är siffrorna tydligt positiva. 58 procent tycker att dialogen mellan de förtroendevalda och de anställda är god. 16.8.2022 kl. 13:35

PERSONEN. Emma Klingenberg är aktuell med musikalen och monologen Katrina. – Min yrkesidentitet handlar mycket om kärleken till hantverket, berättelserna – och kärleken till sången. 5.3.2024 kl. 19:01

laestadianer. Rapporten som skissar på att de laestadianska fridsföreningarna skulle ta ett större avstånd till folkkyrkan får intern kritik inom rörelsen. Kyrko- och SFP-politikern Hans Snellman tar till pennan i Kyrkpressen 1.3.2024 kl. 13:37

debatt. Läs insändaren i sin helhet här. 1.3.2024 kl. 14:06

ENKÄT. Vi på Kyrkpressen är intresserade av hur finlandssvenskar firar påsk – med liten tonvikt på den kristna delen av traditionen. Det tar 7–8 minuter att besvara frågorna. Svara gärna! 1.3.2024 kl. 11:09

klosterliv. Om man älskar något måste man offra något. Så är det för alla, oberoende av om det är sin frihet, sin familj eller sin Gud man älskar. Det här säger birgittinnunnan och abbedissan syster Dia i Åbo. 20.2.2024 kl. 16:43