Janne Kütimaa har två hem, ett i Tallinn och ett i Mariehamn. Favoritrestaurangen – med veganmat – finns i Tallinn.

Gud kommer först, jag sedan

tro. – Tänk att jag får ha en relation till Gud i ett postsovjetiskt, sekulariserat Estland – det är nåd, säger Janne Kütimaa, som bor i Tallinn och på Åland. 15.2.2017 kl. 13:51

Janne Kütimaa står och väntar på mig i båthamnen i Tallinn, jag känner genast igen leendet och de svallande lockarna. Vi stiger in i hennes bil – ett bönesvar – och åker till ett kafé strax utanför kärncentrum. På vägen ut från parkeringen räcker hon en ekumenisk broschyr om Guds kärlek till parkeringsvakten. Han ser glad ut, kanske är det första gången den dagen någon talar om annat än växelpengar med honom.

– För tio år sedan bestämde jag att det skulle bli Gud först och jag sedan. Det var inget lätt val, men det är det viktigaste jag gjort i hela mitt liv. Det har inte varit ett lätt liv, men jag har sett hur Gud lett mig framåt, öppnat dörrar när det behövts och stängt andra. De tio senaste åren har varit helt annorlunda än de tidigare trettio, säger hon.

Janne Kütimaa är kontaktperson för Finlands Svenska Adventkyrka i Mariehamn. En vecka per månad bor hon på Åland, två veckor i Tallinn och en vecka i Tartu, där hon studerar teologi vid baptisthögskolan – de har en egen linje för adventister.

Berättelsen om hennes livsväg börjar kanske med en tavla vid husaltaret som stod intill teven i hennes pappas barndomshem.
– Min pappa tillhör setofolket som härstammar från sydöstra Estland, och i deras tradition har man ett husaltare i hemmet. Jag minns att jag tittade på bilden på en kvinna som knäböjde vid ett kors oftare än jag tittade på teve.

Hon gick inte i söndagsskola och ingen berättade något om kristen tro för henne.
– Men vet du – man får aningar.
När det var åskväder samlade hennes farmor henne och kusinerna och tog fram en ortodox bönbok.
– Farmor sa: Kom hit barn, det är åska och nu ska vi be. Där satt hon och läste, och det var första gången jag kände att nu står vi inför någon annans ansikte.

När hon var kring tolv år såg hon dammpartiklarna som virvlade i luften och fångades av solljuset, och tänkte: Är det någon som ser på vår värld på samma sätt som jag ser på dem?
När Estland blev självständigt år 1991 öppnades kyrkdörrarna och en god vän bad henne följa med till adventkyrkans söndagsskola. Ett år senare, då hon var sexton, blev hon döpt.
– Jag visste inget om olika kyrkor, jag hade inte jämfört dem och bestämt mig för just Adventkyrkan. Men det fanns ett tomt rum i mitt liv som behövde fyllas, och det blev fyllt där.
Det var först senare, under studietiden i Åbo, som hon kom till att hon i tiden valt den kyrka som verkligen var rätt för henne.

Som ung vuxen läste hon svenska på Kronoby folkhögskola i ett år. När året var slut ville hon gärna stanna i Finland över sommaren, sökte sommarjobb, och landade på Antons gästhem på Kökar.
– Som storstadsflicka tyckte jag ju att det var hemskt, det kändes så smått. Men efter den sommaren stod jag på Hamnöklippan och tänkte: hit kommer jag att återvända.

Läs hela artikeln i papperstidningen.

Sofia Torvalds



BISTÅND. När han fick e-post om att allt amerikanskt bistånd stoppas var Wycliffe Nsheka i chock.– Jag har jobbat med bistånd i Uganda i 23 år, och aldrig upplevt något liknande. 12.3.2025 kl. 12:42

Lokalt. Bibeldag med Jesu föräldar som tema ordnas i Solf. Det är länge sedan vi haft nån bibelfördjupningsgrej, konstaterade styrelsen för Kyrkans ungdoms krets i Solf–Sundom och gjorde slag i saken för att rätta till det. 11.3.2025 kl. 15:33

Kolumn. I många år kände jag att jag inte hörde hemma någonstans. Jag växte upp i södra Afrika, dit mina farföräldrar hade åkt för missionsarbete. När vi flyttade tillbaka till Finland hade jag länge svårt att svara på frågan varifrån jag kommer. 11.3.2025 kl. 13:30

Personligt. För länge sedan blev Christer Åberg utsatt för ett knivhuggningsförsök. – Jag blev osedd. Men jag var ung då och hade krafter att komma vidare. Nu är jag äldre. Jag har inte tilräckligt med motkrafter i mig. Jag har märkt att min förmåga och kraft att bearbeta ensam är sämre. 10.3.2025 kl. 14:54

mariehamn. För Frans Erlandsson blev församlingens ungdomsgård en plats där han såg sig förvandlas socialt. 10.3.2025 kl. 14:32

kyrkomusik. Hela sitt liv har John L Bell jobbat utanför boxen och skapat något nytt: en ny liturgi, ett nytt sätt att läsa Bibeln, ett nytt sätt att sjunga. 6.3.2025 kl. 15:55

MEDLEMMAR. Kyrkan vill se mera engagerade lekmän och stoltare medlemmar. Men vi har inget språk för hur vi ska grunda nya gemenskaper, säger Ida-Maria Pekkarinen. Hon har jobbat med storstadsformaten Puls och Uusi Verso. 5.3.2025 kl. 17:23

Personligt. För drygt 60 år sedan föddes en pojke i ett Kajana som ännu präglades av kriget. Pojken fick namnet Matti, och trots att hans familj och omgivning var helt finskspråkig gillade han ett skolämne oväntat mycket: det andra inhemska språket – svenska. I dag heter Matti Elia och är ärkebiskop för den ortodoxa kyrkan i Finland. 4.3.2025 kl. 17:37

FINLANDS SCOUTER. I år samarbetar insamlingen Gemensamt Ansvar med Finlands Scouter. Temat för årets insamling är ungas möjligheter att drömma och bygga en trygg framtid. Emma Portman jobbar som koordinator för medlemsutveckling hos Finlands Svenska Scouter 3.3.2025 kl. 16:13

Ukraina. Att tända ett ljus känns som en liten sak, men det är något med ljus – det ger ändå en känsla av att något är lite bättre, säger ukrainska Iryna Gorkun-Silén om den ljuständning för Ukraina som Helsingfors kyrkliga samfällighet ordnade på treårsdagen av Ukrainakriget. 28.2.2025 kl. 20:47

HALLÅ DÄR. Hon startar en ny barnkör i skolorna i vår. – Att sjunga i kör är en bra form av gemenskap, det motverkar ensamhet, säger hon. 28.2.2025 kl. 21:10

Kolumn. Det ingår i mina arbetsuppgifter som diakoniarbetare att på torsdagar hjälpa till med matutdelningen AndreasHelps i Helsingfors. Mathjälpen har redan pågått i tio års tid. 28.2.2025 kl. 21:06

val. Teologie magister Benjamin Häggblom har utsetts till sjukhuspräst i Vasa. Sedan november 2024 har han vikarierat som sjukhuspräst. 26.2.2025 kl. 19:49

val. Den ledigförklarade kaplanstjänsten i Esbo svenska församling har fått tre sökande. 25.2.2025 kl. 13:58

fastan. Under fastan får vi andas ut vår rädsla för att andas in kärlek, godhet, vila – ja, nåd. Det är inget vi måste, kan eller borde göra. Men vi får fasta. 24.2.2025 kl. 19:42

BISTÅND. När han fick e-post om att allt amerikanskt bistånd stoppas var Wycliffe Nsheka i chock.– Jag har jobbat med bistånd i Uganda i 23 år, och aldrig upplevt något liknande. 12.3.2025 kl. 12:42

Lokalt. Bibeldag med Jesu föräldar som tema ordnas i Solf. Det är länge sedan vi haft nån bibelfördjupningsgrej, konstaterade styrelsen för Kyrkans ungdoms krets i Solf–Sundom och gjorde slag i saken för att rätta till det. 11.3.2025 kl. 15:33

Kolumn. I många år kände jag att jag inte hörde hemma någonstans. Jag växte upp i södra Afrika, dit mina farföräldrar hade åkt för missionsarbete. När vi flyttade tillbaka till Finland hade jag länge svårt att svara på frågan varifrån jag kommer. 11.3.2025 kl. 13:30

Personligt. För länge sedan blev Christer Åberg utsatt för ett knivhuggningsförsök. – Jag blev osedd. Men jag var ung då och hade krafter att komma vidare. Nu är jag äldre. Jag har inte tilräckligt med motkrafter i mig. Jag har märkt att min förmåga och kraft att bearbeta ensam är sämre. 10.3.2025 kl. 14:54

mariehamn. För Frans Erlandsson blev församlingens ungdomsgård en plats där han såg sig förvandlas socialt. 10.3.2025 kl. 14:32