– En av de finaste sakerna i vår kyrka är att vi kan ha väldigt olika åsikter, men ändå på något sätt enas i en gemenskap, tycker Cecilia Alameri.
– En av de finaste sakerna i vår kyrka är att vi kan ha väldigt olika åsikter, men ändå på något sätt enas i en gemenskap, tycker Cecilia Alameri.

Hon vill försvara sitt land och hjälpa ungas röster att höras i kyrkan

profilen. – Oberoende om vi vill inse det eller inte är ungdomarna den framtida kyrkan, säger Cecilia Alameri, teologistuderande, underlöjtnant i reserven och förespråkare för ungas delaktighet i kyrkans beslutsfattande. 2.2.2017 kl. 13:29

En bokhylla full med muggar, bruna soffor, en kaffekokare med vänliga men bestämda hanteringsinstruktioner. På sofforna sitter en grupp teologer och för en diskussion om hur de som är av olika åsikt inom kyrkan ska kunna diskutera med varandra.

– Så här är det alltid, du kan lätt sätta dig här och bli kvar hela dagen, säger Cecilia Alameri om Mysis, Teologiska studentföreningens kafferum.

Alameri kommer från Esbo, men studerar nu för andra året vid Åbo Akademi. Människomötena och diskussionerna är det bästa med teologistudierna, tycker hon. Hon fascineras av att alla studerande här är intresserade av samma ämne, men ändå kan ha helt olika syn på de saker som behandlas under föreläsningarna.

– Jag tycker det är spännande att människor kan tro på en och samma sak, men ändå så olika. Det är också spännande att få läsa om hur man kan tolka Bibeln och samma bibelställe på så olika sätt.

Vet du vad du vill jobba med i framtiden?

– Jag vill ofta göra jättemycket. Jag läser både alla de kurser som behövs för att bli präst och dessutom pedagogik. Jag skulle gärna vilja jobba som präst, och tror att det säkert kunde vara min grej. Men mitt hjärta brinner också för Finlands försvar, så militärpastor skulle inte heller vara helt fel.

Vill försvara sitt land

Militärtjänstgöringen var en sak Cecilia Alameri alltid haft med i sina planer.

– Finland är ett fritt land, men det är ingen självklarhet. Det ser vi i andra delar av världen. Alla kan på något sätt bidra till det och det här är mitt sätt, förklarar hon.

Under beväringstiden hann hon gå både reservofficersskolan i Fredrikshamn och en beväringspastors- och diakonutbildning i Villmansstrand. I uppgiften som beväringspastor ingick bland annat att leda den Kristliga beväringsgruppens verksamhet.

– Det var väldigt givande. Jag fick vara med på många övningar som ordnades i terrängen. Jag fick diskutera med andra beväringar och kanske också hjälpa dem med att på något sätt hitta motivation och se det fina med att vara där.

Alameri berättar att det är två frågor hon alltid brukar få om sin militärtjänstgöring: ”Hur var det att vara i militären som kvinna?” och ”Hur kan du vara där som kristen?” På den första frågan svarar hon att det inte var en stor sak, alla bemöts och behandlas lika.

– På övningarna var vi alla där tillsammans och vi hade samma förutsättningar att klara oss bra eller dåligt.

När det gäller den andra frågan tror hon inte att deltaltagande i försvaret och att vara troende utesluter varandra.

– Jag ser det mera som att tron kanske ger oss en styrka; Gud ger oss också en sorts stridsutrustning som hjälper och stöder oss. Och Försvarsmakten utbildar ju inte beväringar här i Finland för att vi ska döda människor, utan för att försvara.

"Jag ser det mera som att tron kanske ger oss en styrka; Gud ger oss också en sorts stridsutrustning som hjälper och stöder oss."

Vad är det viktigaste du lärt dig i militären?

– Det är säkert den ledarskapsutbildning som gavs i reservofficersskolan. Jag fick lära mig jättemycket och fick verktyg för att kunna fungera som en bra ledare. Beväringspastors- och diakonutbildningen gav också mycket när det gäller kyrkligt arbete och själavård.

Alameri har deltagit i reservövningar som militärdiakon, varit utbildare vid gymnasiets säkerhetskurs och varit med om att leda en kurs som ska göra militären bekant för kvinnor. Hon tycker det är roligt att lära ut överlevnad, orientering och förstahjälp och betonar vikten av att upprätthålla de egna kunskaperna.

Just nu tränar Alameri inför sommarens utmaning: en långdistansmarsch i Nijmegen i Nederländerna. Marschen, som är den största i sitt slag, har ungefär 47 000 deltagare och firade hundraårsjubileum förra året.

– Jag ska delta i militärklassen, vilket betyder 160 kilometer marsch med tio kilo på ryggen under fyra dagar. Det ska bli jättespännande och kommer säkert att kräva mycket, både fysiskt och psykiskt.

Unga vill ha en egen plats i kyrkan

Cecilia Alameri är också Teologiska studentföreningens representant i NAVI, på svenska ”Inflytandegruppen för unga vuxna”. Organisationen strävar efter att skapa nätverk mellan unga förtroendevalda i kyrkan och vill utmana unga som hör till kyrkan att delta, påverka och ta ställning till olika frågor. Till exempel stod NAVI bakom ett initativ på Ungdomens kyrkodagar som handlade om ungdomskvoter till kyrkomötet.

– Oberoende om vi vill inse det eller inte så är ungdomarna den framtida kyrkan, säger Alameri.

Finns det något i kyrkan i dag som du skulle vilja förändra?

– Inställningen till ungdomar och den förändring som sker skulle kunna ses över. Ofta verkar det som om man tror att ungdomarna bara vill förändra allt och ta in en massa nytt, de vill bryta traditionerna och göra något helt annat. Men kanske är det sist och slutligen bara så att unga också vill ha en plats i kyrkan, en plats som passar dem.

"Ofta verkar det som om man tror att ungdomarna bara vill förändra allt och ta in en massa nytt, de vill bryta traditionerna och göra något helt annat."

Våga gå in i diskussionerna och var inte rädd för att säga att du inte är av samma åsikt som alla andra, är Alameris råd till den som vill vara med och forma kyrkans framtid.

– En av de finaste sakerna i vår kyrka är att vi kan ha väldigt olika åsikter, men ändå på något sätt enas i en gemenskap. Vi måste alla lita på att vi får Guds nåd; att han förstår och förlåter oss och visar oss den rätta vägen att gå.

Emelie Wikblad



Människa. Från bussfönstret såg hon hur folk bodde i lerhyddor längs vägkanten. Hon såg dem sitta i dammet och det var där de föddes, levde och dog. 27.1.2011 kl. 00:00

May Wikström. Mitt vardagsrum är 1+1+2+2+2+2+2+2. 27.1.2011 kl. 00:00

Ledare. Sportmagasinets säsongstart i FST häromveckan bjöd på ett program att älska eller att hata. 27.1.2011 kl. 00:00

Kyrka. – Det är det bästa materialet jag stött på. Ungdomsarbetsledare Catarina Lindgren i Vörå döljer inte sin entusiasm över Bibeläventyret. 26.1.2011 kl. 00:00

Kyrka. Kristdemokraternas ordförande Päivi Räsänen belönas med utmärkelsen årets kristna mediainsats. Utmärkelsen väcker debatt inom kyrkan. 26.1.2011 kl. 00:00

Kyrka. Lutherska kyrkan har fyra huvudmål inför vårens riksdagsval. 26.1.2011 kl. 00:00

Världen. För tjugo år sedan startade Finska missionssällskapet en församling i Siu Hong i nordösta delen av Hongkong. Det blev den sista FMS startade och den är fortfarande den minsta. 25.1.2011 kl. 00:00

Samhälle. Kristna, judar och muslimer i Finland har grundat ett nytt samarbetsforum, Religionernas samarbete i Finland (RESA-forumet r.f.). 25.1.2011 kl. 00:00

Kyrka. De första svenskspråkiga webbutbildarna har snabbutbildats för att hjälpa församlingarna ta i bruk sociala medier. 25.1.2011 kl. 00:00

Kyrka. Sedd & hörd är ett projekt som vill stärka barn och ungas delaktighet i församlingarna och som bekostas av undervisningsministeriet. 24.1.2011 kl. 00:00

Kyrka. Utvecklingen av församlingsstrukturen i Lojotrakten har inletts. 23.1.2011 kl. 00:00

Kultur.  – Det är dansarens egen inre inställning som är avgörande, säger Titta Tunkkari, inhemsk pionjär inom kristen professionell danskonst och aktiv i Xaris Dance Finland.   22.1.2011 kl. 00:00

Samhälle. Vasa, Närpes, Jeppo och Raseborg. Det är några av de orter där Kvinnobanken är på gång att utvidga sin verksamhet i Svenskfinland. 21.1.2011 kl. 00:00

Johan Sandberg. Jag har klarat av det. Jag har klarat av att gå fram till vilt främmande mänskor på gatan och ställt den kontroversiella frågan: Känner du Jesus? 20.1.2011 kl. 00:00

Ledare. I dagarna gör sig drygt niohundra frivilliga ansvarstagare i församlingarna hemmastadda på de platser som väljarna anförtrott dem. Många församlingar har ordnat välsignelseakter för de nyvalda i samband med årets första gudstjänster. De har samlats och knutit de första kontakterna, med varandra och med de anställda. 20.1.2011 kl. 00:00

Mia Bäck är kyrkoherde i Åbo.

betraktat. "Det känns tryggt att ha en uppståndelsepärla att gripa mellan de hårt böjda och ledsna fingrarna. Det känns värdefullt att få dela både sorgen och hoppet", skriver Mia Bäck inför Alla helgons dag. 1.11.2019 kl. 14:20
Elina Takala märker ofta att de människor som befolkar romaner också finns i verkliga livet.

läsning. När vi läser undersöker vi våra sår – men vi vårdar dem också. Teologen Elina Takala forskar i den amerikanska författaren Marilynne Robinsons Gilead-trilogi. 1.11.2019 kl. 11:05
Thomas Rosenberg tycker att församlingsrådet i Agricola svenska församling borde tänka om.

agricola församling. Thomas Rosenberg, viceordförande i gemensamma kyrkofullmäktige i Agricola svenska församling, försöker få en ändring i församlingsrådets beslut att säga upp prenumerationen på Kyrkpressen för sina medlemmar 2020. 31.10.2019 kl. 18:28
Martti Vähäkangas, Marcus Henricson och Olav S Melin ställer upp för listan "För Kristi kyrka".

kyrkomötesval. Fler tunga namn ställer upp på listan "För Kristi kyrka", som samlar kandidater inför valet av lekmannaombud i kyrkomötet. 31.10.2019 kl. 14:46
Kai Sadinmaa säger att man också kan tända ljus hemma om graven är för långt borta.

Begravningsplatser. Fjolårets sommar på Malms begravningsplats tvingade Kai Sadinmaa att möta sin dödsrädsla. Nu känns begravningsplatsen rik och levande. 31.10.2019 kl. 00:01