– En av de finaste sakerna i vår kyrka är att vi kan ha väldigt olika åsikter, men ändå på något sätt enas i en gemenskap, tycker Cecilia Alameri.

Hon vill försvara sitt land och hjälpa ungas röster att höras i kyrkan

profilen. – Oberoende om vi vill inse det eller inte är ungdomarna den framtida kyrkan, säger Cecilia Alameri, teologistuderande, underlöjtnant i reserven och förespråkare för ungas delaktighet i kyrkans beslutsfattande. 2.2.2017 kl. 13:29

En bokhylla full med muggar, bruna soffor, en kaffekokare med vänliga men bestämda hanteringsinstruktioner. På sofforna sitter en grupp teologer och för en diskussion om hur de som är av olika åsikt inom kyrkan ska kunna diskutera med varandra.

– Så här är det alltid, du kan lätt sätta dig här och bli kvar hela dagen, säger Cecilia Alameri om Mysis, Teologiska studentföreningens kafferum.

Alameri kommer från Esbo, men studerar nu för andra året vid Åbo Akademi. Människomötena och diskussionerna är det bästa med teologistudierna, tycker hon. Hon fascineras av att alla studerande här är intresserade av samma ämne, men ändå kan ha helt olika syn på de saker som behandlas under föreläsningarna.

– Jag tycker det är spännande att människor kan tro på en och samma sak, men ändå så olika. Det är också spännande att få läsa om hur man kan tolka Bibeln och samma bibelställe på så olika sätt.

Vet du vad du vill jobba med i framtiden?

– Jag vill ofta göra jättemycket. Jag läser både alla de kurser som behövs för att bli präst och dessutom pedagogik. Jag skulle gärna vilja jobba som präst, och tror att det säkert kunde vara min grej. Men mitt hjärta brinner också för Finlands försvar, så militärpastor skulle inte heller vara helt fel.

Vill försvara sitt land

Militärtjänstgöringen var en sak Cecilia Alameri alltid haft med i sina planer.

– Finland är ett fritt land, men det är ingen självklarhet. Det ser vi i andra delar av världen. Alla kan på något sätt bidra till det och det här är mitt sätt, förklarar hon.

Under beväringstiden hann hon gå både reservofficersskolan i Fredrikshamn och en beväringspastors- och diakonutbildning i Villmansstrand. I uppgiften som beväringspastor ingick bland annat att leda den Kristliga beväringsgruppens verksamhet.

– Det var väldigt givande. Jag fick vara med på många övningar som ordnades i terrängen. Jag fick diskutera med andra beväringar och kanske också hjälpa dem med att på något sätt hitta motivation och se det fina med att vara där.

Alameri berättar att det är två frågor hon alltid brukar få om sin militärtjänstgöring: ”Hur var det att vara i militären som kvinna?” och ”Hur kan du vara där som kristen?” På den första frågan svarar hon att det inte var en stor sak, alla bemöts och behandlas lika.

– På övningarna var vi alla där tillsammans och vi hade samma förutsättningar att klara oss bra eller dåligt.

När det gäller den andra frågan tror hon inte att deltaltagande i försvaret och att vara troende utesluter varandra.

– Jag ser det mera som att tron kanske ger oss en styrka; Gud ger oss också en sorts stridsutrustning som hjälper och stöder oss. Och Försvarsmakten utbildar ju inte beväringar här i Finland för att vi ska döda människor, utan för att försvara.

"Jag ser det mera som att tron kanske ger oss en styrka; Gud ger oss också en sorts stridsutrustning som hjälper och stöder oss."

Vad är det viktigaste du lärt dig i militären?

– Det är säkert den ledarskapsutbildning som gavs i reservofficersskolan. Jag fick lära mig jättemycket och fick verktyg för att kunna fungera som en bra ledare. Beväringspastors- och diakonutbildningen gav också mycket när det gäller kyrkligt arbete och själavård.

Alameri har deltagit i reservövningar som militärdiakon, varit utbildare vid gymnasiets säkerhetskurs och varit med om att leda en kurs som ska göra militären bekant för kvinnor. Hon tycker det är roligt att lära ut överlevnad, orientering och förstahjälp och betonar vikten av att upprätthålla de egna kunskaperna.

Just nu tränar Alameri inför sommarens utmaning: en långdistansmarsch i Nijmegen i Nederländerna. Marschen, som är den största i sitt slag, har ungefär 47 000 deltagare och firade hundraårsjubileum förra året.

– Jag ska delta i militärklassen, vilket betyder 160 kilometer marsch med tio kilo på ryggen under fyra dagar. Det ska bli jättespännande och kommer säkert att kräva mycket, både fysiskt och psykiskt.

Unga vill ha en egen plats i kyrkan

Cecilia Alameri är också Teologiska studentföreningens representant i NAVI, på svenska ”Inflytandegruppen för unga vuxna”. Organisationen strävar efter att skapa nätverk mellan unga förtroendevalda i kyrkan och vill utmana unga som hör till kyrkan att delta, påverka och ta ställning till olika frågor. Till exempel stod NAVI bakom ett initativ på Ungdomens kyrkodagar som handlade om ungdomskvoter till kyrkomötet.

– Oberoende om vi vill inse det eller inte så är ungdomarna den framtida kyrkan, säger Alameri.

Finns det något i kyrkan i dag som du skulle vilja förändra?

– Inställningen till ungdomar och den förändring som sker skulle kunna ses över. Ofta verkar det som om man tror att ungdomarna bara vill förändra allt och ta in en massa nytt, de vill bryta traditionerna och göra något helt annat. Men kanske är det sist och slutligen bara så att unga också vill ha en plats i kyrkan, en plats som passar dem.

"Ofta verkar det som om man tror att ungdomarna bara vill förändra allt och ta in en massa nytt, de vill bryta traditionerna och göra något helt annat."

Våga gå in i diskussionerna och var inte rädd för att säga att du inte är av samma åsikt som alla andra, är Alameris råd till den som vill vara med och forma kyrkans framtid.

– En av de finaste sakerna i vår kyrka är att vi kan ha väldigt olika åsikter, men ändå på något sätt enas i en gemenskap. Vi måste alla lita på att vi får Guds nåd; att han förstår och förlåter oss och visar oss den rätta vägen att gå.

Emelie Wikblad



ETT GOTT RÅD. Pastorn Stefan Löv är i dag en 52-årig man med varm utstrålning och perspektiv på livet, men sitt 20-åriga jag beskriver han som en ruggigt vilsen själ. 27.7.2023 kl. 15:25

skrivande. Att skriva är som att träna: om du tar paus är det svårt att komma igen, säger författaren, skrivinspiratören och handbollsspelaren Michaela von Kügelgen. Men alla kan skriva – också du. Bara fem minuter per dag leder så småningom till en hel roman. 26.7.2023 kl. 19:00

JORDFÄSTNING. Ibland får prästen Malin Lindblom veta att någon knappast kommer att närvara vid jordfästningar hon ska förrätta. Hittills har det ändå alltid dykt upp någon, men hur många som är på plats är aldrig avgörande för henne. – Jordfästningen är som en bön, säger hon. 25.7.2023 kl. 15:17

musik. Två händelser som mänskligt sett inte var förnuftiga bevisade för ”Banjo-Ben” Ben Clark att Gud ledde honom. 21.7.2023 kl. 21:59

Solf. Johan Kanckos och Camilla Svevar har sökt kyrkoherdetjänsten i Solf. De fick svara på några frågor om sig själva och sin syn på Solf och kyrkoherdejobbet. 31.5.2023 kl. 16:52

NÄRPES. Också i år är väskan packad och redo för lägerområdet Fridskär. – Det är en jättehärlig gemenskap, säger Kajsa Åbacka, som är hjälpledare i Närpes församling. 14.6.2023 kl. 16:49

VITTNESBÖRD. Han kom till Jakobstad för att göra målen som ska vinna matcherna för Jaro. Men för David Carty är det minst lika viktigt att vinna själar för Gud. 5.7.2023 kl. 19:00

Franciskusfest. Franciskusfesten på Hamnö, Kökar, är sommarens förvandlande händelse, ett återkommande mirakel på världens vackraste plats. I år var temat ”Glädje, lek och helig dårskap”. När vi bryter upp säger vi: Nästa år på Kökar! 2.7.2023 kl. 13:50

Åbo akademi. Var står den finlandssvenska akademiska teologin idag? Kyrkpressen har träffat ÅA:s rektor, teologen Mikael Lindfelt. På hösten för 36 år sedan började han vid akademin som gulnäbb från Karleby. 3.7.2023 kl. 10:00

sommarteater. I juli framför Myrbergsteatern pjäsen ”Guds kvarnar mala”. – Det är en otrolig satsning som de frivilliga skådespelarna gör, säger Eva Hietanen. 7.7.2023 kl. 12:00

profilen. Tove Holmström är församlingsmästare i Ekenäs kyrka, som är mycket välbesökt om somrarna. – I juli brukar det ofta bli över 300 besök på en dag. 4.7.2023 kl. 12:00

KONFIRMANDLÄGER. Nattvakter, tydliga överenskommelser med föräldrar, ett telefonnummer att ringa 24/7 om läget blir ohållbart – bland annat det här måste församlingar ta till för att garantera säkerheten vid konfirmandläger. – Vi måste fråga oss om ungdomarna är i "lägerskick", säger Helena Salenius vid Kyrkostyrelsen. 29.6.2023 kl. 17:47

FMS. "Det finns betydande nedskärningar i utvecklingssamarbetet i programmet, och vi är oroade över hur dessa kommer att påverka situationen för världens fattigaste." Det skriver FMS i ett pressmeddelande. 28.6.2023 kl. 13:55

olycka. En olycka inträffade i måndags i samband med Seinäjoki församlings barnläger. Olyckan skedde då ett barn simmade. Idag kom sorgebudet att barnet dött. 22.6.2023 kl. 14:55

EUROPEISKA KYRKOKONFERENSEN. Rysslands anfallskrig och strävan efter rättvisa och hållbar fred blev ett av huvudtemana under mötet. 22.6.2023 kl. 11:28

Personligt. Då mörka moln samlat sig över Stefan Myrskog och han funderade om livet var värt att leva utmanade han Gud: Jag ger dig en termin. 8.7.2024 kl. 17:44

antisemitism. Kritisera Israel är okej. Men nidbilder och grumliga anspelningar om judar av bara farten är inte det, anser ÅA-docenten André Swanström. 8.7.2024 kl. 10:00

sorg. Med sin sista, stora kärlek Jocke Hansson fick hon bara fem gemensamma år. – Jag har varit arg på Gud och frågat mig varför det här skulle hända mig. Men idag är jag tacksam – hellre fem år än inget alls, säger Kjerstin Sikström. 5.7.2024 kl. 11:32

KYRKANS SAMTALSTJÄNST. Det hjälper att prata. De som svarar har tystnadsplikt och du får vara anonym. Tjänsten erbjuder stöd och någon som lyssnar också under sommaren. 5.7.2024 kl. 16:55

ÅLANDS UNGA KYRKA. Trots de spartanska omständigheterna blev ungdomarnas resa till Taizé i Frankrike en upplevelse de aldrig kommer att glömma. Det var gemenskap, tusenskönor och fåglars glädjesång dygnet runt. 1.7.2024 kl. 16:32