Under intervjun med Maximilian ”Max” Mannola ställs han inför den svåraste frågan när jag, strax innan han ska stiga på tåget, vill veta vilken sång som är hans favorit av alla tiders Eurovisionslåtar.
– Finland? Loiris Huilumies år 1980. Eller menar du alla? Det är svårt att välja en … Serbiens vinnarlåt Molitva som vann i Helsingfors år 2007 är toppen. Andra superbra vinnare är Frankrikes L`oiseau et l`enfant 1977 och Danmarks Dansevise 1963. Italiens Sì kunde ha vunnit över Waterloo år 1974. Turkiet hade en underbar ballad år 1975, Seninle bir dakika, fast den kom sist.
Sedan kommer tåget, trots att Max Mannola bara hunnit börja uppräkningen.
Mannola har nyss börjat jobba för Esbo stad som vikarie för den som ansvarar för stadens cykelvägsinfrastruktur, och pendlar dagligen med tåg mellan Esbo centrum och hemmet i Vanda. Hela sitt yrkesliv har han intresserat sig för miljöfrågor. I 18 år jobbade han som konsult för trafikplanering, och han är politiskt aktiv inom De Gröna.
– Det var faktiskt via De Gröna som jag först kom i kontakt med Kom alla, säger Mannola, som nyligen tagit över som koordinator för Kom alla-rörelsen i Borgå stift.
Kom alla-rörelsen är ett partipolitiskt obundet nätverk som arbetar för större öppenhet inom kyrkan och som särskilt engagerar sig inför församlings- och kyrkomötesval. Nätverkets mål är att arbeta för större tolerans framför allt då det gäller kvinnliga präster, frånskilda och sexuella minoriteter.
– Jag är själv en moderat och liberal kristen, jag ber ofta till Gud och jag tror att kyrkan har en uppgift i vårt samhälle och vill försvara dess existens. Jag tror inte att Bibeln är ofelbar, den är ju skriven av människor, så man ska inte tolka den alltför bokstavligt.
Max Mannola har många vänner inom hbtiq-kretsar – många av dem har han träffat tack vare sin Eurovisionshobby.
– Visste du inte att det fanns en finländsk Eurovisionsklubb? Vi ordnar träffar och samlas bland annat på kryssningar. Där har vi en DJ som bara spelar Eurovisionslåtar – och så sjunger vi naturligtvis karaoke!
Hans eget Eurovisionsintresse vaknade år 1980 då han såg sin första tävling.
– Det var det året Irland vann med Johnny Logans What´s another year, minns han.
På den tiden bodde familjen Mannola i Luxemburg på grund av pappans jobb inom banksektorn. Max Mannola har läst franska under hela sin skolgång, både i Luxemburg och hemma i Finland, och är flytande på tre språk – kanske fyra om han räknar med engelskan.
Men han har också rötter i den finlandssvenska kyrkliga ankdammen.
– Min mormors morfar Herman Råbergh var biskop under åren 1892–1920, innan Borgå stift grundades.
När han som barn gick i skola i Luxemburg tyckte hans mamma att han gott kunde delta i den katolska religionsundervisningen.
– Senare, när jag flyttade till Europaskolan som var större, hade vi egen protestantisk religionsundervisning för fyra elever.
Han gillar folkkyrkotanken – det att kyrkan finns till för alla, också för dem som inte är superengagerade i dess verksamhet.
– Och nu när den nya äktenskapslagen snart träder i kraft vill jag vara med och jobba för att kyrkan ska börja viga samkönade par.
Bland annat biskop Björn Vikström har talat för möjligheten att kyrkan skulle ge upp vigselrätten, detta för att komma undan de slitningar som den nya äktenskapslagen leder till inom kyrkan. Men Mannola tycker inte att det är en god idé.
– Jag vill inte att kyrkan avstår från vigselrätten, och mina skäl är mest pragmatiska. Den kyrkliga vigseln är en viktig orsak till att många är medlemmar i kyrkan. Jag vill att alla slags människor ska inkluderas i kyrkans verksamhet – dessutom tycker jag att kyrkliga vigslar är stiliga, ler han.
Ingen gummistämpel
Max Mannola är kommunalpolitiskt aktiv, men han sitter också med i församlingsrådet i Vanda svenska församling. Han har alltså erfarenhet av både kommun och kyrka som byråkratiska strukturer.
Vilken är din erfarenhet av att vara aktiv lekman i kyrkan?
– Det är en intressant helhet, svarar han diplomatiskt.
– Jag tycker nog att kyrkan är en tungrodd organisation. Kunde man kanske klara sig med en lite lättare struktur?
Ett konkret förslag som han kommer med är att skära ner antalet församlingsrådsmedlemmar i små församlingar. Då skulle man kanske slippa sämjovalen.
– Om det finns flera grupper som representerar olika åsikter och nästan alla kommer in har ju valresultatet ingen inverkan på gruppernas storlek.
Just nu hoppas han att alla som funderar på att lämna kyrkan inte skulle göra det på alltför lätta grunder.
– Kyrkan behöver sina liberala medlemmar, och min erfarenhet är att en aktiv lekman faktiskt kan vara med och påverka. Inom Borgå stift bör vi satsa på åsiktslistor i stället för till exempel regionala listor i såväl kyrkomötes-, stiftsfullmäktige- och församlingsval.
Max Mannola är ny koordinator för rörelsen Kom alla i Borgå stift. Han önskar särskilt få kontakt med personer som vill aktivera sig inom Kom alla-nätverket på olika håll i stiftet. Kontakt:
max.mannola@gmail.com.