Tiina Kristoffersson tillverkar nya kransar i rasande fart. Om bara munkarna i Italien var lite snabbare med att tälja träkors …

Tiina Kristoffersson sa till Gud: Jag är väldigt ledsen, men jag tror väldigt lite på dig just nu

bönekrans. ”Jag ska inte säga upp mitt medlemskap i kyrkan under år 2014”, lovade Tiina Kristoffersson vid nyår för drygt tre år sedan. 22.12.2016 kl. 10:18

– Jag har alltid tyckt att människor som ger nyårslöften är lite lustiga. De säger saker som ”nu ska jag gå ner tio kilo”, enorma löften som är svåra att uppfylla. Därför tänkte jag att jag ger ett löfte som är så lätt att jag inte behöver göra någonting alls.

Tiina Kristoffersson kom på en fantastisk idé: att i ett år lova förbinda sig till den organisation hon blivit medlem i genom dopet.

– Jag tyckte jag var så rolig och smart när jag kom på det. Men hur kunde jag ge ett löfte när jag inte ens visste vad kyrkan är för något? Om jag inte visste vad som försiggår där? Så jag tänkte: Jag kan väl gå i kyrkan på söndagarna.

Hon började delta i den finska församlingens söndagsgudstjänster i Esbovikens kyrka, och upptäckte en helt ny värld.

– Jag insåg att den lutherska församlingen består av människor med väldigt olika bakgrund, och att alla ser olika på kristendomen. Det var lite av en chock för mig. Jag började tänka: Vad är i så fall minimikravet för att jag ska kunna kalla mig kristen?

Tiina Kristoffersson är uppväxt i ett hem med en kristen mor och en vetenskapstroende far, och som ett barn av det hemmet bestämde hon sig för att ta reda på vad tro egentligen handlade om. Hon läste böcker om kristendomens historia och om Bibelns uppkomst. Snabbt märkte hon att det som lärdes ut om Bibeln vid universitetet var något helt annat än det hon fick sig till dels i kyrkan.

– Det skapade en kris hos mig. I december 2014 satt jag i kyrkan och väntade på att gudstjänsten skulle börja. Jag satt och tittade på krubban som var framställd, på Maria, Josef, herdarna och djuren. Jag satt där och kände att jag tappat min tro. Den lilla tro jag haft kvar, den hade jag tappat.

Hon bestämde sig för att vara fullkomligt ärlig.

– Jag sa till Gud: jag är väldigt ledsen just nu. Jag vet att vi kommer att fira din födelsedag om någon vecka, men jag tror väldigt lite på dig just nu. Om jag ska vara helt ärlig så tror jag inte på dig alls.

Då hörde hon en röst inom sig, Guds röst. Den sa: Det är helt okej, Tiina, för jag tror på dig.

– Då insåg jag att det inte handlar om vad jag tror på, eller om att jag måste tro på vissa saker, som att Maria verkligen var jungfru. Det var en revolution för mig. Jag kände att jag har tillåtelse att ställa frågor och att söka, jag behöver inte vara perfekt och sitta där och känna att jag tror på varenda mening i trosbekännelsen. Jag får vara med ändå. Det var en befrielse.

Tiina Kristoffersson har många vänner som håller på med yoga och reser runt i världen för att träffa sin guru. Hon började fråga sig om det inte fanns någon kristen motsvarighet till andra religioners meditationstraditioner.

– Jag undrade varför vi inte har något roligt i kristendomen. Varför är vi bara tråkiga lutheraner? Varför har vi ingen mystik? Och sedan insåg jag: visst har vi mystik i kristendomen. Vi har en väldigt stark tradition och det finns mycket att hämta i den. På det viset kom bönekransarna till mig.

Så här ser bönekransen ut. Den finns att få i några olika modeller och går att beställa via Osuuskunta Pyhävaate.

Det började med att hon beställde en bönekrans från USA, en som följde den anglikanska bönetraditionen. Hon skapade egna böner för den och började använda den.

– När jag började meditera insåg jag hur svårt det är. Det finns inget svårare än att samla sina tankar, och det är därför man kan använda en bönekrans, som ett verktyg eller hjälpmedel.
Hon har skapat meditationen så att bönerna kommer från den lutherska mässan, böner som människor känner till och kommer ihåg. Varför lära sig femton nya böner då det finns gamla och bekanta?

– När jag bodde i Esbo satt jag i bussen en halv timme varje morgon. Morgnarna, morgonstressen med barn som skulle lämnas på dagis, var så hektisk. Så jag lärde mig att stänga av den hektiska världen i bussen, och när jag kom till jobbet var jag lugn och redo att möta människor och deras känslor. Jag var mer avslappnad.

Bönekransen innehåller fem specialpärlor och 29 vanliga pärlor. För varje av de 29 pärlorna ber hon: ”Jesus Kristus, Guds son, låt ditt ansikte lysa över mig.”

– Jag mediterar över det: Vad innebär det? Varför ber vi att Gud ska låta sitt ansikte lysa över oss? Jag har inget svar på den frågan. Jag tror att det tar hela livet att fundera på den.

Kransen innehåller också tre förbönspärlor.

– Meningen är ju att vi öppnar oss utåt och fokuserar på omvärlden. Över huvudtaget tycker jag att en spiritualitet som bara har att göra med en själv inte är värd så mycket. Jag vet att det är provokativt sagt. Men jag tror att frukten av vår spiritualitet ska vara att vi öppnar oss utåt. Guds rike finns ju inte bland oss om inte vi jobbar för det, Guds rike kommer inte som en pumpa från himlen.

Meningen är att komma in i en monoton rytm, att sjunka in i sin egen kärna – i den delen som är Guds avbild.

– När man tänker på kristen meditation är det bra att minnas att vi inte har som mål att nå extas. Vi mediterar inte för att få en känsloupplevelse, vi tror på att Gud hör oss och tar hand om oss även om vi inte skulle känna något alls. Det är inte känslan som är grunden, utan det där med lojalitet, att vårda sin tro. Det behöver inte kännas på något speciellt sätt, och ändå har det effekt.

Så här mediterar Tiina Kristoffersson till bönekransen:

Korset: I faderns, sonens och den heliga Andens namn (gör ett korstecken med bönekransen).
Pärla 2: Syndabekännelse. Bekänn din synd tyst för dig själv och be om förlåtelse.
Pärla 3: Be Jesusbönen: Herre Jesus Kristus, Guds son, förbarma dig över mig syndare.
Pärla 4: Be Fader vår.
Småpärlorna 1–4: Säg tyst för dig själv vid varje pärla: Herre Jesus Kristus, låt ditt ansikte lysa över mig.
Förbönspärla 1: Be för människor eller saker som du tror att särskilt behöver välsignas.
(Upprepa detta vid alla småpärlor och förbönspärlor.)
På väg tillbaka mot korset:
Pärla 4: Sjung Sanctus tyst för dig själv: Helig, helig, helig herre Gud allsmäktig. Himlarna och jorden är fulla av din härlighet, Hosianna i höjden! Välsignad vare han, som kommer i Herrens namn. Hosianna i höjden!
Pärla 3: Be Jesusbönen: Herre Jesus Kristus, Guds son, förbarma dig över mig syndare.
Pärla 2: Sjung tyst för dig själv Agnus dei: O Guds lamm, som bär världens synd, förbarma dig över oss. O Guds lamm, som bär världens synd, förbarma sig över oss. O Guds lamm, som bär världens synd, giv oss din frid.
Avslutning, korset: I faderns, sonens och den heliga Andens namn (gör ett korstecken med bönekransen).
Amen.

Sofia Torvalds



MISSIONSFÄLTET. Ända sedan hon var barn har Natalie Björkstrand haft en kallelse till missionsfältet. I sommar stärktes kallelsen under ett besök till missionsfältet i Kenya. 9.10.2024 kl. 11:42

betraktat. Kanske kan vi, på samma sätt som den lame mannens vänner, bära fram oss själva och varandra inför Gud? 6.10.2024 kl. 14:06

POLARISERING. Att tycka om människor som delar våra värderingar är naturligt, och det kan vara riktigt bra för samhället! Men om vi börjar tycka allt mer illa om ”de andra”, de som inte är, eller tycker, som oss. Då polariseras vi. Forskarnas råd för att inte bli så svartvit: umgås med någon som inte tycker som du. Ni behöver inte omvända varandra. 4.10.2024 kl. 20:22

Personligt. När Tove Uvemo Söderbäck var tonåring hade hon inte tid att bli konfirmerad. När hon senare i livet tog tag i saken förändrade det hennes livsbana. Nu studerar hon för att bli diakon. 3.10.2024 kl. 13:53

kallelse. När Fanny Sjölind var föräldraledig för tre år sedan insåg hon vad hennes kallelse var: Att kombinera tron och sången. – Och att följa Guds vilja i det vardagliga och att använda de gåvor jag fått. 2.10.2024 kl. 19:28

PANIKÅNGEST. Han vet precis när det började. Han var 23 år och det var några dagar efter att han och hustrun Maria gift sig. De skulle äta middag vid en restaurang vid Replotbron. 1.10.2024 kl. 21:36

LIKABEHANDLINGSFRÅGOR. Sedan 2021 har Borgå stift haft två kontaktpersoner för jämställdhets- och likabehandlingsfrågor. Sini Aschan är en av dem. 1.10.2024 kl. 10:00

kyrkostyrelsen. Upp till 40 av 190 anställda i kyrkans centralförvaltning kan få sluta inom de närmaste åren. Ge över jobbet med material- och idéstöd till stiften först av allt, föreslår en kritisk rapport. 30.9.2024 kl. 10:00

SANKT OLAV OSTROBOTHNIA. Arbetet med att utveckla pilgrimsleden Sankt Olav Ostrobothnia har inte tagit slut, även om biskop Bo-Göran Åstrand nu invigt både leden och pilgrimscentret i Trefaldighetskyrkan i Vasa. 28.9.2024 kl. 18:38

NYTT FRÅN DOMKAPITLET. Borgå stift kommer att få två nya präster i slutet av oktober. Bland annat det meddelar domkapitlet i Borgå stift. 27.9.2024 kl. 17:51

NYTT FRÅN DOMKAPITLET. Jan Nygård blir ny tillförordnad kyrkoherde i Larsmo. Domkapitlet har förordnat Nygård att efterträda Max-Olav Lassila som går i pension. 27.9.2024 kl. 17:26

KYRKHELG NORD. Kyrkhelg Nord är kaffe, glass och vänner. Men också Ray Baker som både ursäktar och uppmuntrar konservativa kristna. Det övergripande temat under årets kyrkhelg kan sammanfattas som ”anpassa er inte”. 26.9.2024 kl. 11:05

podcast. Bröllopskollektivet varvar snack om estetik och fix med reflektioner kring relationer. – Att man bråkar betyder inte att man har ett dåligt förhållande, utan att man har ett förhållande, säger Saara Schulman. 25.9.2024 kl. 17:10

KYRKHELG NORD. Då Ray Baker tar till orda under inledningsmötet av Kyrkhelg Nord ger han kängor åt såväl Mark Levengood som bibeltrogna konservativa kristna. 20.9.2024 kl. 21:10

HAVSNÄRA. Äventyrslusten och kärleken till havet har fått Mikael Hagman att korsa Kvarken i sin öppna båt när han pendlar till jobbet i Umeå. – Jag tycker om spänning i livet och sommartid är arbetsresorna mina utflykter, säger han. 19.9.2024 kl. 13:40

KYRKOR I USA. Mariann Edgar Budde medverkar vid ett präst- och diakonmöte i Uppsala i september. 25.1.2025 kl. 15:15

nykarleby. Håkan Ahlnäs har alltid varit aktiv i både kyrkliga och kulturella sammanhang. Enligt honom är kyrkans viktigaste uppdrag enkelt – att motverka ensamhet. 28.1.2025 kl. 10:25

Personligt. År 1995 i ett kaotiskt, nyfött Ryssland. En tioårig pojke i alltför stora kläder ser en grupp människor samlas på andra sidan gatan. De ska resa en kyrkspira. Pojken har aldrig hört talas om Gud. En man får syn på honom, går fram till honom och räcker honom en handske. Vill han hjälpa till? – Kyrkan räddade mig. Utan den skulle jag vara kriminell – eller död, säger Andrey Heikkilä, Svenskfinlands nyaste präst. 21.1.2025 kl. 14:00

flyktingar. 25-åriga Petra Gripenberg har precis åkt till den grekiska ön Lesvos. Där ska hon hjälpa traumatiserade flyktingar att berätta om det de varit med om. 17.1.2025 kl. 10:55

Kolumn. Pensionen närmar sig, det är dags att ta en titt i backspegeln och fundera över hur samfälligheten förändrats ur ett språkligt perspektiv. Det var en utmaning för mig att 2002 börja jobba som samfällighetens translator. Övergången från näringslivet till den offentliga sektorn och kyrkans trygga famn bjöd på oväntade överraskningar och mina barn frågade om jag nu skulle få en egen ”tjänstekaftan”. 23.1.2025 kl. 10:54