En ny period inleds i Margita Lukkarinens liv då hon går i pension om ett år.
– Jag vill vara närvarande för våra barnbarn så som min mamma också varit och är i våra barns liv.
En ny period inleds i Margita Lukkarinens liv då hon går i pension om ett år. – Jag vill vara närvarande för våra barnbarn så som min mamma också varit och är i våra barns liv.

"Jag har litat på att jag landar där jag ska"

profilen. Hon har ofta fattat drastiska beslut i livet, men tillförsikten har präglat hennes tillvaro.
– Jag har litat på att jag landar där jag ska. Och de gånger jag inte landat snyggt har det också haft en betydelse, säger Margita Lukkarinen.
4.11.2016 kl. 00:00

De sista höstlöven faller i Karleby centrum. Margita Lukkarinen flyttade för en månad sedan från ett hundra år gammalt hus till en lägenhet i stan.

– Här har jag mina rötter, säger hon och berättar om den harmoniska uppväxten på Kyrkbacken, dit hon flyttade när hon var bara några år gammal.

Hemma fick hon en jordnära kristen fostran.

– Jag blev inte slagen med Bibeln i huvudet men fick lära mig vad som är rätt och vad som är fel, att bry mig om andra och se det goda och det positiva. Det har präglat hela min person. Jag har svårt med människor som närmar sig saker via problem.

Att hon alltid sett möjligheter i stället för bekymmer har präglat också hennes yrkesliv. Många gånger har hon gjort drastiska val i karriären. Som när hon grundade ett eget företag, och när hon sålde det. Och nu senast, när hon blev VD för en organisation med inre stridigheter, trots att många avrådde henne.

"När det blir för inrutat, när för få åsikter ryms med, drar jag mig hellre undan och betraktar det som sker på avstånd."

– Jag har burit med mig tron att livet bär. Jag har vågat hoppa, många gånger, och litat på att jag landar, och landar väl. Om jag inte landat väl så har jag ändå landat där jag ska.

Kampen för kvinnliga präster

Margita Lukkarinen gick i söndagsskola som barn, och via vänner och bekanta kom hon senare med i väckelserörelsen Kyrkans Ungdoms verksamhet.

– Men så småningom tyckte jag att åsiktskorridoren blev för trång. När det blir för inrutat, när för få åsikter ryms med, drar jag mig hellre undan och betraktar det som sker på avstånd.



Hon blev vuxen, byggde hus och flyttade till Nedervetil med sin man.

– Jag upplevde att klimatet i församlingen där var helt annat än det var i Karleby. De vanliga ortsbornas inställning till kyrkan var okonstlad, kyrkan var en naturlig del av vardagen.

Det var frågan om kvinnliga präster som gjorde att Margita Lukkarinens engagemang i kyrkan växte sig starkt i början av 2000-talet. Hon är en av dem som grundade rörelsen Alla gemensamt, som kämpade för att kvinnliga präster skulle få predika i Karleby församling.

– Jag blev till slut väldigt engagerad. Vi bildade en valmansrörelse som samlade verkligt många människor till öppna möten. Det var befriande, men det var också jobbigt. Under processen upplevde jag ofta att det tog mer än det gav.

På den tiden var hon inte förtroendevald i församlingen, vilket hon senare blev.

– Men det var fruktansvärt att från sidan se hur hårt mina vänner i församlingsrådet blev åtgångna, hur de blev antastade och anklagade för att de hade fel tro.

Alla frågor blev konflikter, också sådana som inte hade med kvinnliga präster att göra. Det tog lång tid att få till stånd en egentlig dialog.

– Tyckte du på fel sätt var du genast i periferin. Jag kommer särskilt ihåg en händelse då jag var i kyrkan och prästen som predikade började prata i ornitologiska termer om gökungar. När det var som värst var det så jag, och många med mig, blev utpekade, som gökungar som församlingen närt vid sin barm men som sedan äter dem ur boet.

Det rör på sig i Karleby

Nu har läget neutraliserats i Karleby och någon konfliktsituation finns egentligen inte längre, säger Margita Lukkarinen.

– Jag tror att våra motståndare till slut insåg att vi menade allvar. Vi var inte bara politiker eller kvinnosakskämpar. Vi var människor i församlingen som trodde på samma saker som de gjorde, vi var inte deras fiender.

I dag är det i stället andra saker på det religiösa fältet i Karleby som bekymrar. Väckelsepredikanten Patrick Tiainen samlar stora skaror omkring sig och sin församling Word of Faith, något som oroar en del i trakten.

"Jag är skeptisk till rörelser av det här slaget. Det är alltid farligt när en väckelserörelse byggs upp kring en person."

– Det tycks finnas ett underlag för sådana här rörelser i Karlebynejden, de kan lätt blomma upp. Det visar vår historia.

Hon har bekanta som är engagerade i Word of Faith.

– Jag förstår att rörelsen svarar mot ett behov som finns och som den lutherska församlingen inte kunnat svara på. Det handlar inte om några småsamlingar. Rörelsen kring Patrick Tiainen är större än många tror.

Hon säger att det för en utomstående är svårt att förstå vad det riktigt handlar om.

– Men jag är skeptisk till rörelser av det här slaget. Det är alltid farligt när en väckelserörelse byggs upp kring en person. Det finns det många exempel på, både i Finland och hela världen. Då har man tagit ett steg åt sidan från det jag tror på.

Den lutherska församlingen i Karleby har reagerat på förändringarna i staden.

– Det är bra att det börjar finnas en motvikt. Men många står med ena foten i den nya rörelsen och med den andra i det gamla församlingslivet. Det är inte alldeles lätt att veta hur man som församling ska profilera sig, vilka skillnader det är man ska peka på.

I något avseende tror hon att församlingen vaknat för sent.

– Det har läckt medlemmar till den nya rörelsen. Vad händer när vi 60-plussare börjar dra oss tillbaka? Vem ska leda, fatta beslut och dra upp riktlinjer i församlingen om de unga har flyttat över till en annan gemenskap?

Text och foto: Christa Mickelsson



Hjälpledarna på Mariehamns skriftskolläger tycker att jobbet är både utmanande och givande. Fr.v.  Hanna Karlsson, Emma Engqvist, Milton Manngård, Tobias Sjöblom, Stina Fonsell, Maryam Massoumi och Isak Nylund.

läger. Där det finns konfirmander på läger, där finns hjälpledarna. Men hur ser hjälpledarjobbet ut i olika delar av stiftet? 19.8.2015 kl. 15:23

KP erbjuder ett ledigt vikariat för vår redaktör och PR-spindel-i-nätet. 19.8.2015 kl. 11:16

Biståndsnedskärningarna får följder också för missionen. 17.8.2015 kl. 15:58

domkapitlet. Den 26 augusti väljs en ny assessor till domkapitlet i Borgå. Kp tentade de valbara kandidaterna och frågade hur de ser på uppdraget. 13.8.2015 kl. 15:53

bostadslös. När höstens högskolestudier kör igång är ännu tusentals studerande i Helsingfors utan bostad. Finska församlingen i Berghäll driver en kampanj som ska få Helsingforsarna att låna ut sin soffa till en studerande utan tak över huvudet, rapporterar Yle. 13.8.2015 kl. 09:48
Skolelever vid altaret.

skola. Många församlingar vill finnas med i de nya skolelevernas vardag och be om beskydd på skolvägen. Deltagandet i och utförandet av välsignelser varierar från församling till församling. När välsignelsen sker på skoltid ska den inte förväxlas med religionsundervisning. 12.8.2015 kl. 15:20

Teologer och naturvetare kräver i ett gemensamt ställningstagande snabba åtgärder för att lindra effekterna av klimatförändringen. 11.8.2015 kl. 11:12

I ett brev till kyrkoherdarna i Borgå stift uppmanar biskop Björn Vikström till bön mot rasism. 5.8.2015 kl. 10:52
Ljud kan man göra med det mesta, vet Johan Sandås. Hur låter en trasig hammare?

Konst. Humelfestivalen är ett kulturmecka i Sommarsvenskfinland. Kyrkpressen träffade en bilkonstnär som funderat på människofiske, en grupp singer-songwriters som vill bevara sin unika stil och en ljudkonstnär som vill utmana det vi tror. 11.8.2015 kl. 15:09
Lennart Koskinen är född i Helsingfors men har länge verkat i Sverige.

Lennart Koskinen vill se resultat i finska kyrkans diskussioner om samkönade äktenskap. 30.7.2015 kl. 09:41

irja askola. Biskopen i Helsingfors Irja Askola deltar i demonstrationen för ett öppet och mångkulturellt Finland som ordnas på Medborgartorget i Helsingfors. 28.7.2015 kl. 09:48
Scenkamp och vapenteknik hör till i pekingopera.

kina. Intresset för kampsport tog skådespelarstuderanden från Esbo till Peking. Nu ser Elias Edström fram emot att jobba med teater som är unik i Europa. 16.7.2015 kl. 11:59
Stadsodling är modernt, naturnära och ett sätt att skapa gemenskap.

församling. Församlingsgemenskap med gröna fingrar. Finska församlingen i Munksnäs, Helsingfors stadsodlar på kyrkans bakgård. 13.7.2015 kl. 16:35
Helsingforsförsamlingarna måste spara, men vill inte skära ner på kyrkans synlighet i människors vardag. Foto: Emelie Melin

helsingfors kyrkliga samfllighet. Då intäkterna minskar måste även Helsingfors församlingar tänka om. Nu har åtta arbetsgrupper tillsatts med uppgift att kartlägga hur verksamheten kan omstruktureras. 10.7.2015 kl. 11:07
Bosse Ahlnäs är pensionär, men fortfarande aktiv som guide för turistgrupper i Estland, bland annat på Rannarootsi Muuseum i Hapsal.

åland. Han har varit med om att starta upp en lokalradiostation. Han har lärt sig ringa i kyrkklockor. Mångsysslaren Bosse Ahlnäs har ett speciellt förhållande till skärgården. Nyfikenheten ledde honom till Tallinn och de små estniska öarna där han numera också är turistguide. 10.7.2015 kl. 10:27

Johan Candelin är lättad över att nu kunna lämna rättegången bakom sig.

RÄTTEGÅNG. Besvärstiden gick ut och hovrättens dom överklagades inte – den frikännande domen i målet mot Martyrkyrkans vänner står alltså fast. 2.9.2021 kl. 16:56
Sonja Jakobsson är studentpräst i Helsingfors, tisdagar på Hanken och torsdagar på Arcada. Från årsskiftet även på Soc&kom och Helsingfors universitet.

studieliv. Sonja Jakobsson rör sig i högskolornas korridorer och får ägna sig åt något av det hon gillar mest – att höra människors berättelser. 2.9.2021 kl. 16:52
Moa Widjeskog uppskattar den amerikanska vänligheten.
– Det är roligare att få ett leende än att någon tittar ner i marken.

studier. Moa Widjeskog studerar på ett kristet college i Kentucky. Hon har mött värme och vänlighet, men också attityder som är helt främmande för henne. 2.9.2021 kl. 09:19
Mårten Wallendahl fick anledning att tänka igenom livet när han drabbades av blodförgiftning och hjärtoperation.

LIVSBANA. Vanligtvis säger man att man snubblat in i en karriär. Det gjorde inte Mårten Wallendahl. En kompis som snubblade över honom ledde in honom på den livsbana han nu är i. 1.9.2021 kl. 16:37
Alla som vill – inte bara ålänningar – är välkomna med i bönegruppen på Facebook.

BÖN. Cita Nylund tog initiativ till att starta en bönetråd på Facebook. Varje vecka samlas gruppmedlemmarna på sitt håll och ger av sin bönetid åt andra. – Det är ganska stort fast det är litet. 1.9.2021 kl. 12:45