Ylva Perera drivs av socialistiska ideal, solidaritet, feminism och miljöengagemang. – Det här finns ju också i kristendomen, men jag glömmer ofta bort att det är så.

Ylva Perera: "En chimär att tro att vi ska kunna välja helt och hållet"

Bok. Att ta sin konst på allvar, att försöka välja sitt liv och ibland inse att det inte går. Ylva Pereras debutroman Dödsdalsdansösen handlar om att leva i en värld som kunde vara magisk men ofta blir tragisk. – Jag tror vi alla längtar efter att misslyckas men ändå märka att det bär. 17.10.2016 kl. 13:09

Den amerikanska balettdansösen Marta Becket åker genom öknen tillsammans med sin följeslagare Ed. Vid Highway 395, i Death Valley Junction, dödsdalens korsning, hittar de en övergiven teater, och där grundar Becket Amargosa Opera House, en scen där hon uppträder varje kväll, ibland enbart inför den publik hon själv målat på väggarna.

I Åbo: Miranda kokar te i sitt studentkök och det skrämmer skiten ut henne att hon använder en mugg som hon fått av sin moster till konfirmationen eller studenten. Den har blivit hennes utan samtycke, och hon vill vara någon med en egen Stil. En Marta Becket, en kvinna som gör allt för konsten och inte väjer undan ens för de mest megalomaniska planer.

En balettsdansös i öknen. Studerande i Åbo. Historierna vävs ihop till en helhet i Ylva Pereras debutroman Dödsdalsdansösen, nyss utkommen på nya Vilda förlag.

– Boken är väldigt präglad av tjusningen i att gripa en oväntad chans och medvetet försöka göra något häftigt av den. Jag tänker ganska ofta: tänk om världen skulle vara lite mer magisk, tänk om världen skulle vara lite mer som en konstig film, så att allt är nästan som vanligt men ändå lite skevt, säger Ylva Perera.

Så vill hon försöka skriva: om folk som faktiskt svarar på sådana impulser.

"Men det finns också nånting emancipatoriskt och ansvarstagande i det: att livet är en gåva, att man vill finnas på jorden för att göra den bättre. Ta sin plats på jorden på allvar utan att det blir ett navelskådande projekt."

– Och tar sig själva på så otroligt stort allvar, och sin konst på så stort allvar, vilket jag själv tycker är väldigt svårt.

Då hon var sjutton–arton var Ylva Pereras största rädsla att missbruka livet, att inte ta livet på det allvar det förtjänar.

– För mig är det invävt i duktighets- och prestationskomplex, och det är jag väldigt kritisk till. Men det finns också nånting emancipatoriskt och ansvarstagande i det: att livet är en gåva, att man vill finnas på jorden för att göra den bättre. Ta sin plats på jorden på allvar utan att det blir ett navelskådande projekt.

Hur vara icke-perfekt

Vissa scener började hon skriva då hon var 21–22, nu är hon 27. Bokens Miranda tycker det är viktigare att vara någon och göra något unikt än att verkligen komma fram till vad som skulle vara meningsfullt att göra och vara.

– När jag var yngre upplevde jag kravet att inte missbruka livet som en konkret press. För mig är det också kopplat till en konstig dygdmoral. När jag började studera hade jag jättehårda krav på mig att engagera mig i mina studier men också vara ute tillräckligt sent på kvällen, tillräckligt många gånger i veckan. Jag ville verkligen leverera på alla punkter – och det var ju bara en ny form av pliktkänsla, idén av den häftiga unga kvinnan.

I boken står Miranda i sitt kök och har ångest över muggen hon inte valt själv.

– Samtidigt är det en chimär att tro att vi ska kunna välja helt och hållet, att tro att om jag bara kan välja mina muggar själv så blir jag en egen person. Jag är ju ändå en produkt av min familj, släkt och kultur.

Men din bok handlar också om integritet, om omöjliga val som ändå måste göras. Varför är den tematiken intressant för dig?

– Det skriver jag om för att vi lever med tanken att vi kan välja våra liv, iscensätta våra liv, men i min berättelse blir det tydligt att det inte är ett val alla människor kan göra. Jag är irriterad över att man förväntas kunna göra vad som helst bara genom att själv ta ansvar och rycka upp sig. Det kan man inte.

Bokens Ed försöker rädda en ung kvinna som inte vill bli räddad, rädda henne på sitt eget sätt, enligt sin plan.

– Det har varit en del av min egen utmaning i mitt ”rädda världen”-projekt, att inte ta det som en frälsningsmission och bli en hjälpare. Vi hamnar väldigt lätt in i det när vi lever som privilegierade vita västerlänningar. Vi vill hjälpa, men har svårt att vara lyhörda för hur set ser ut för en annan människa.

Fortsätt läsa

Text: Sofia Torvalds
Foto: Carolina Husu



SAKNAD OCH SORG. När Johanna Evensons pappa plötsligt gick bort i en stroke förlorade hon en av de viktigaste personerna i sitt liv, den ständiga lyssnaren, den trygga basen, familjens nav. – Jag har tänkt sörja honom hela livet. Det kommer inte en dag då jag inte sörjer honom. 3.4.2025 kl. 10:00

Personligt. Migrationsforskaren Tobias Pötzsch växte upp i Östtyskland och Kanada, och har nu bott över halva livet i Finland. Han har upplevt rasism och orättvisor, men också skönhet, lycka och jämlikhet. 1.4.2025 kl. 15:45

NY I USA. Heidi Storbacka med familj blev erbjudna, via den firma hennes man jobbar på, att flytta till USA under en begränsad period. – Jag älskar äventyr, så vi tackade ja direkt. Jag började söka jobb redan förra året – att bli hemmafru var inte aktuellt. 1.4.2025 kl. 13:28

SKAPELSETRO. Kreationismen såg ut att ebba ut i slutet av 1900-talet. Men i delar av Borgå stift tar man fortfarande strid för att evolutionsteorin vetenskapligt en dag kommer att få vika för Bibelns berättelse om hur jorden och mänskligt liv kommit till. 1.4.2025 kl. 10:00

METODISTKYRKAN. Den tidigare metodistbiskopen Hans Växby är död. Han tjänstgjorde för den i Europa lilla frikyrkan i de nordiska länderna och efter Sovjetunionens fall i Ryssland. 31.3.2025 kl. 11:48

sjukdom. Isak Snellman och Johanna Sundqvist-Snellman är i 20-årsåldern, men har redan tvingats hanterat nästan tio år av sjukdom tillsammans. De har blivit vana vid att ställa om och leta lösningar – men oron, tröttheten och dialysen har de alltid med sig. 26.3.2025 kl. 14:22

Lokalt. Tacos och lovsång står naturligtvis på programmet när Replot församling bjuder till Tacom och lovom-söndagar i församlingshemmet. 25.3.2025 kl. 16:48

hopp. – Hopp är inget som kommer till oss som en skänk från ovan, säger Heidi Juslin-Sandin. Tvärtom menar hon. 24.3.2025 kl. 18:48

psykologi. När Trump skällde ut Zelenskyj i Vita huset betraktade den kristna terapeuten Markku Veilo scenen med intresse. – Det var ett klassiskt exempel på hur en människa reagerar utifrån sina känslolås och inte klarar av att bete sig vuxet, säger han. Men vi har alla en del i oss som exploderar eller imploderar oväntat – och den kan vi jobba med. 20.3.2025 kl. 10:01

Begravningsplatser. Runt om i Svenskfinland finns små begravningsplatser som drivs av föreningar eller sammanslutningar. Två begravningsplatser stöds av den lokala församlingen eller samfälligheten. 19.3.2025 kl. 10:00

KRISTEN YOGA. Stillhetens yoga utövas i dag i var femte församling i den evangelisk-lutherska kyrkan. Yogans ursprung utanför kristendomen och Europa väcker fortfarande frågor. Ny forskning ska titta på varför. 18.3.2025 kl. 10:00

film. Filmen om den tyska teologen och motståndsmannen Dietrich Bonhoeffer är bioaktuell i vår. Filmen är skrämmande relevant i en tid då auktoritära ledare på nytt utmanar vårt civilkurage. Ylva Eggehorn, svensk poet, författare och Bonhoeffer-översättare, tycker att filmen är angelägen just idag. 17.3.2025 kl. 18:39

BISTÅND. När han fick e-post om att allt amerikanskt bistånd stoppas var Wycliffe Nsheka i chock.– Jag har jobbat med bistånd i Uganda i 23 år, och aldrig upplevt något liknande. 12.3.2025 kl. 12:42

Lokalt. Bibeldag med Jesu föräldar som tema ordnas i Solf. Det är länge sedan vi haft nån bibelfördjupningsgrej, konstaterade styrelsen för Kyrkans ungdoms krets i Solf–Sundom och gjorde slag i saken för att rätta till det. 11.3.2025 kl. 15:33

Kolumn. I många år kände jag att jag inte hörde hemma någonstans. Jag växte upp i södra Afrika, dit mina farföräldrar hade åkt för missionsarbete. När vi flyttade tillbaka till Finland hade jag länge svårt att svara på frågan varifrån jag kommer. 11.3.2025 kl. 13:30

SAKNAD OCH SORG. När Johanna Evensons pappa plötsligt gick bort i en stroke förlorade hon en av de viktigaste personerna i sitt liv, den ständiga lyssnaren, den trygga basen, familjens nav. – Jag har tänkt sörja honom hela livet. Det kommer inte en dag då jag inte sörjer honom. 3.4.2025 kl. 10:00

Personligt. Migrationsforskaren Tobias Pötzsch växte upp i Östtyskland och Kanada, och har nu bott över halva livet i Finland. Han har upplevt rasism och orättvisor, men också skönhet, lycka och jämlikhet. 1.4.2025 kl. 15:45

NY I USA. Heidi Storbacka med familj blev erbjudna, via den firma hennes man jobbar på, att flytta till USA under en begränsad period. – Jag älskar äventyr, så vi tackade ja direkt. Jag började söka jobb redan förra året – att bli hemmafru var inte aktuellt. 1.4.2025 kl. 13:28

SKAPELSETRO. Kreationismen såg ut att ebba ut i slutet av 1900-talet. Men i delar av Borgå stift tar man fortfarande strid för att evolutionsteorin vetenskapligt en dag kommer att få vika för Bibelns berättelse om hur jorden och mänskligt liv kommit till. 1.4.2025 kl. 10:00

METODISTKYRKAN. Den tidigare metodistbiskopen Hans Växby är död. Han tjänstgjorde för den i Europa lilla frikyrkan i de nordiska länderna och efter Sovjetunionens fall i Ryssland. 31.3.2025 kl. 11:48