– Jag sörjer att kyrkan ännu en gång sårar och skadar dem för vilka det här är viktigt. Men jag tycker ändå att det är orimligt att begära att vi präster ska bryta det löfte vi gett, löftet att följa kyrkans ordning.
Det säger Helene Liljeström som en kommentar till biskop Björn Vikströms uppmaning till prästerna att inte viga homosexuella. Men säger också att hon respekterar dem som tänker annorlunda.
– På sätt och vis kan jag känna att de är modiga. Men för mig handlar det inte i första hand om mod, utan om en solidaritet jag förbundit mig till.
Hon drar en parallell till hur det varit då en del präster vägrat samarbeta med henne på grund av hennes kön.
– Det här var jobbigt för oss kvinnliga präster i långa tider. Jag förväntade mig att mina manliga kolleger skulle respektera den ordning kyrkan gått in för och hade velat att det inte tagits hänsyn till deras samvete.
Nu är det min tur att konstatera att kyrkan inte fattat det beslut jag önskat. Jag måste respektera det så länge det är så här.
– Nu förväntar jag mig det samma av mig själv och av sådana som tänker som jag om äktenskapet. Nu är det min tur att konstatera att kyrkan inte fattat det beslut jag önskat. Jag måste respektera det så länge det är så här.
Hoppas kunna viga snart
Helene Liljeströms förhoppning är ändå att kyrkan så snabbt som möjligt kan börja viga homosexuella.
– Men som vanligt tar det tid. Det som däremot är mera öppet är välsignelsen. Där har ju Björn Vikström egentligen gått ett steg vidare från biskoparnas tidigare rekommendation. Han säger att kyrkan kan fira tillsammans med de samkönade par som gift sig, att de kan komma till kyrkan och att vi kan utforma ett friare festligt tillfälle med bön, upprepande av löften och så vidare.
Det gör henne ändå ledsen att det hos dem som det berör kan upplevas att de inte duger som de är.
– Det gör mig bedrövad. Men som präst kan jag inte gå emot min egen kyrka. Det är i den spänningen vi finns just nu och jag kommer också att uppmana prästerna i min församling att respektera den ordning som gäller.
Hon satt själv i kyrkomötet då beslutet att kyrkans officiella linje är förbön för homosexuella par, inte välsignelse.
– Det kändes då som fruktansvärt hårklyveri, att kyrkomötet bestämde för vem, för vad och hur man får be. Men vi är fortfarande där, eftersom vi inte har rätt att ordna regelrätt välsignelse av homosexuella parförhållanden.
Helene Liljeström tror inte att frågan löses även om kyrkan avsäger sig vigselrätten.
– Då kvarstår problemet att det forfarande finns sådana som välsignar alla äktenskap och de som inte vill göra det.
Läs hela artikeln i papperstidningen, nummer 40.