Det har nu gått över två år sedan olyckan, men Håkan Sunnliden har ännu sviter av den.

Varför jag och inte han?

profilen. När Håkan Sunnliden slår upp ögonen vet han inte om han är levande eller död. Av jeepen eller av medresenärerna syns inte ett spår. Jeepen har störtat ner i ravinen. 23.9.2016 kl. 13:45

Det är fyra och en halv timmes väg från Hetauda nära gränsen till Indien till flygplatsen i Kathmandu över bergen. Jeepen har kört en timme då chaufförens telefon ringer. Han släpper ratten med ena handen och greppar telefonen. Samtidigt möter de en bil.

– Jag minns mycket väl första halvan av volten då bilen låg på sidan. Sen slocknade allting, berättar Håkan Sunnliden.

Vad som egentligen hände vet han inte exakt.

– Vägarna över bergen är smala och marginalerna små.

När han slår upp ögonen vet han inte om han är levande eller död.

– Det första som kom till mig var ett bibelord: Om vi lever eller dör så hör vi Herren till.

Han ligger på en sluttning. Av bilen syns inget. Den har störtat tusen meter ner i ravinen. Sunnliden, chauffören och tolken har kastats ut och landat i sluttningen.

– Men min kollega Samuel Robertsson hade förmodligen säkerhetsbältet på för han följde med bilen ända ner i ravinen och omkom.

Sunnliden får hjälp av några nepaleser som tar honom till en sjukstuga där han får smärtstillande. Sedan blir det en tre och en halv timme lång skakig ambulansfärd till sjukhuset Kathmandu.

Fyra kotor i nacken hade krossats i olyckan och vänster arm hade gått av på två ställen.

– Sjukhusvården i Nepal var fantastisk men annorlunda. Jag kom in i ett rum där det låg tolv patienter. Där var det ett himla liv för på sjukhusen i Nepal ska de anhöriga skaffa mediciner och mat åt patienterna. Min son Victor flög ned och han fick åka motorcykel runt hela Kathmandu för att hämta åtta påsar blod före operationen. Sen lyckades jag få ett enkelrum där jag låg i fjorton dagar.

Det har nu gått över två år sedan olyckan i maj 2014. Än idag har han sviter av den.

– Jag har lite besvär med nacken. Vänster arm blev inte opererad för man trodde den skulle läka av sig självt. I mars blev den opererad och man satte in en metallplatta och åtta skruvar. Men så släppte alltihopa. Nu har armen börjat läka, men den läker ihop fel. Det låter inte bra men det är bättre att det läker ihop fel än inte alls.

Han hade ett flera centimeter stort öppet sår på armen. Det varför stort att sys.

– Det är fantastiskt hur ett så stort sår kan växa ihop. Man förstår att Herren är vår läkare.

Under sjukhusvistelsen skapade Sunnliden många nya kontakter han har glädje. Ben och Maria Westerling som nyss återvänt hem till Finland från Nepal hör till dem som besökte honom på sjukhuset.

– Det första Maria sade när hon och Ben kom in på rummet var att vi förstår inte allt som händer så vi lägger det åt sidan. Därefter pratade vi om andra saker. Det var som ett tilltal till mig. Det finns saker som man inte förstår. Någon har sagt att jag hade änglavakt. Det förstår jag inte. Hade inte Samuel det då? Att jag inte förstår är den bästa förklaringen. Det är underbart att kunna tro fast man inte förstår allt.

När olyckan skedde var Sunnliden och Robertsson på väg hem efter att ha undervisat blivande pastorer och församlingsledare i Nepal.

– Det drar enstor väckelse över Nepal just nu. För några decennier sedan räknade man med tvåtusen kristna bland 30 miljoner nepaleser. Sedan dess har det blivit två miljoner omvändelser. För de här människorna utbildas nu pastorer.

Han planerar att återvända till Nepal i vinter för att fortsätta utbildningen. Det blir först resan efter olyckan.

Gäller att predika nu

Sunnliden tycker inte att livet ändrat så mycket efter olyckan.

– Inte så mycket som man skulle kunna tro. Som kristen har jag under många år betraktar mig som att jag övergått från döden till livet. Vi lever ju i Kristus. Vad spelar det för roll om jag lever eller dör? Som bibelordet jag fick när jag vaknade där i ravinen.

– Men det är klart att jag är mera medveten om att livet tar kan ta slut fortare än vi anar. Två sekunder innan olyckan hade jag ingen susning om den. I praktiken har den medvetenheten gjort mig mera frimodig när det gäller evangeliet. Det gäller att predika nu för en dag är det färdigpredikat.

Numera predikar Håkan Sunnliden på fri kallelse. I juli i år sade han upp sig från sin tjänst som komminister (kaplan) i Värnamo. Men han har inte lämnat Svenska kyrkan.

– Kyrkan på riksplanet anpassar sig mer och mer till världen och ger upp väsentliga kristna sanningar. Även om vi i Värnamointe inte lidit av det så rinner vattnet alltid neråt. Det som sker på riksplanet kommer förr eller senare ner till lokalplanet. Nu nu kände jag det kommit till Värnamo. Jag vill inte kasta bort mina sista år genom att trampa runt och bidra till något som jag inte tror på. Jag kunde ha hållit ut tills jag blir pensionär men jag gör gärna den här markeringen.

Han tror att kyrkan nu går tuffa tider till mötes.

– Saltet har mist sin sälta och nästa steg är att vi får världens förakt och förföljelse. Men när kyrkan lider så segrar hon. Medan många går ur kyrkan så kommer allt fler till gudstjänster som lever. I Asien och Afrika sker en enorm tillväxt av kristna. Det verkar också ske stora väckelser i den muslimska världen. Det är väldigt spännande att se utvecklingen av Kristi kyrka.

Johan Sandberg
Foto: Johan Sandberg



kyrkomusik. Hela sitt liv har John L Bell jobbat utanför boxen och skapat något nytt: en ny liturgi, ett nytt sätt att läsa Bibeln, ett nytt sätt att sjunga. 6.3.2025 kl. 15:55

MEDLEMMAR. Kyrkan vill se mera engagerade lekmän och stoltare medlemmar. Men vi har inget språk för hur vi ska grunda nya gemenskaper, säger Ida-Maria Pekkarinen. Hon har jobbat med storstadsformaten Puls och Uusi Verso. 5.3.2025 kl. 17:23

Personligt. För drygt 60 år sedan föddes en pojke i ett Kajana som ännu präglades av kriget. Pojken fick namnet Matti, och trots att hans familj och omgivning var helt finskspråkig gillade han ett skolämne oväntat mycket: det andra inhemska språket – svenska. I dag heter Matti Elia och är ärkebiskop för den ortodoxa kyrkan i Finland. 4.3.2025 kl. 17:37

FINLANDS SCOUTER. I år samarbetar insamlingen Gemensamt Ansvar med Finlands Scouter. Temat för årets insamling är ungas möjligheter att drömma och bygga en trygg framtid. Emma Portman jobbar som koordinator för medlemsutveckling hos Finlands Svenska Scouter 3.3.2025 kl. 16:13

Ukraina. Att tända ett ljus känns som en liten sak, men det är något med ljus – det ger ändå en känsla av att något är lite bättre, säger ukrainska Iryna Gorkun-Silén om den ljuständning för Ukraina som Helsingfors kyrkliga samfällighet ordnade på treårsdagen av Ukrainakriget. 28.2.2025 kl. 20:47

HALLÅ DÄR. Hon startar en ny barnkör i skolorna i vår. – Att sjunga i kör är en bra form av gemenskap, det motverkar ensamhet, säger hon. 28.2.2025 kl. 21:10

Kolumn. Det ingår i mina arbetsuppgifter som diakoniarbetare att på torsdagar hjälpa till med matutdelningen AndreasHelps i Helsingfors. Mathjälpen har redan pågått i tio års tid. 28.2.2025 kl. 21:06

val. Teologie magister Benjamin Häggblom har utsetts till sjukhuspräst i Vasa. Sedan november 2024 har han vikarierat som sjukhuspräst. 26.2.2025 kl. 19:49

val. Den ledigförklarade kaplanstjänsten i Esbo svenska församling har fått tre sökande. 25.2.2025 kl. 13:58

fastan. Under fastan får vi andas ut vår rädsla för att andas in kärlek, godhet, vila – ja, nåd. Det är inget vi måste, kan eller borde göra. Men vi får fasta. 24.2.2025 kl. 19:42

BEGRAVNINGSVÄSENDET. Det händer mycket inom begravningsväsendet just nu, men på gravkontoret i Jakobstad är man van vid att hitta lösningar och möta människor i sorg. 24.2.2025 kl. 15:16

Personligt. För Matte Fontell var hans stamning och hans överaktivitet en skam – men också en källa till kreativitet. – Jag var livlig och överaktiv, men jag hade också tusen bilder och berättelser i huvudet. 20.2.2025 kl. 18:53

PRÄSTBRIST. På vissa orter är det svårt att hitta kyrkoherdar. Prästvikarier är det också brist på. Notarie Linus Stråhlman vid domkapitlet i Borgå tror att pengar kunde vara ett lockbete i jakten på kyrkoherdar. – Man tror kanske att det är ett heligt jobb att vara präst, men lönen spelar helt klart en roll. 20.2.2025 kl. 12:00

Personligt. – Jag tror att vår tid på jorden handlar om att lära oss att älska. Att vara så goda vi kan. Jag tycker att vi borde vara mer ödmjuka inför vad det innebär att vara människa, säger skådespelaren Anna Hultin. 18.2.2025 kl. 10:13

PULS. Det har gått ett halvt år sedan de aktiva i det karismatiska lekmannakonceptet Puls lade ner i Petrus församling i Helsingfors och gick sin väg. Kyrkpressen tittar på vad som hände sedan. 17.2.2025 kl. 19:00

sibbo. Det krävs inget annat än en vilja om att be. Man behöver inte vara van vid bön eller vältalig. Kraften i bönen ligger inte hos den som ber, utan hos den som hör bönen. Alltså hos Herren själv. 9.4.2025 kl. 15:22

Personligt. – Jag tvivlar ibland på både Gud och på konsten. Däremot tror jag starkt på att vi ska dela våra frågor och tvivel med varandra, säger Marika Westerling. 25.3.2025 kl. 17:10

METODISTKYRKAN. Nya biskopen Knut Refsdal valdes att leda Metodistkyrkan i norra Europa – fast han sedan i fjol jobbar i en luthersk församling i Norge.. 4.4.2025 kl. 10:45

SAKNAD OCH SORG. När Johanna Evensons pappa plötsligt gick bort i en stroke förlorade hon en av de viktigaste personerna i sitt liv, den ständiga lyssnaren, den trygga basen, familjens nav. – Jag har tänkt sörja honom hela livet. Det kommer inte en dag då jag inte sörjer honom. 3.4.2025 kl. 10:00

Personligt. Migrationsforskaren Tobias Pötzsch växte upp i Östtyskland och Kanada, och har nu bott över halva livet i Finland. Han har upplevt rasism och orättvisor, men också skönhet, lycka och jämlikhet. 1.4.2025 kl. 15:45