– Det finns mer populära berättelser av Astrid Lindgren än Mio min Mio, men Mio står mig särskilt nära, säger regissören Paul Olin.
 – Det finns mer populära berättelser av Astrid Lindgren än Mio min Mio, men Mio står mig särskilt nära, säger regissören Paul Olin.

Paul Olin om uppsättningen av Mio min Mio: Den är en slags programförklaring

teater. Aldrig tidigare, inte under 56 år, har det satts upp en pjäs av Astrid Lindgren på Unga teatern. 22.9.2016 kl. 08:00

Hur är det ens möjligt? Den frågan ställde sig regissören och dramaturgen Paul Olin när det gick upp för honom att det aldrig spelats en pjäs av Astrid Lindgren på Unga Teaterns scen.

– Hon är ju trots allt den som haft kanske allra störst betydelse för barnkulturen i Norden, säger Paul Olin.

Han tillträdde som konstnärlig ledare för Unga Teatern i Esbo vid årsskiftet och Mio min Mio, som har premiär i dag, är hans första ”egna” produktion.

– Under alla de år jag gjort barn- och ungdomsteater, på nästan alla finlandssvenska scener, har Mio funnits i bakhuvudet på mig.

Malin Olkkola spelar Mio/Bosse på Unga Teaterns scen.

Sagan är en klassisk, arketypisk berättelse om kampen mellan det onda och det goda, en berättelse som går igen i populärkulturen.

– I kärnan av berättelsen finns en ung människa som måste hitta mod för att kunna lösa en så gott som omöjlig uppgift.

Messiasgestalt

Vill man ta till stora ord kan man kalla Mio för en messiasgestalt, menar Olin.

– Där finns fadern som sänder iväg honom för att rädda världen, och Mios kamp med sig själv under vägen. Uppdraget är också predestinerat – människorna har väntat på honom i tusen och tusen år.

Den ödesmättade sagan har på Unga Teaterns scen placerats i en icke tidsbestämd modernitet. Grundstenen i scenografin är över hundra bildäck.

– I scenografin finns dystopiska drag. Vi har tagit fasta på att riddar Kato förstört naturen. Det här är ingen klassisk näpen barnsaga, och det vore nog en omöjlig tolkning. Iscensättningen gör att vi närmar oss kärnan av berättelsen, som ju ändå är ganska tuff.

Olin har tagit sig vissa konstnärliga friheter, i synnerhet när det gäller slutet.

– Jag vill inte säga för mycket men kan avslöja att ett pacifistiskt budskap finns med på slutet. Någonstans kändes det fel att 2016, inför en barnpublik, tillämpa principen öga för öga, tand för tand.

Essensen i Paul Olins tolkning är tron på att det goda trots allt kan övervinna det onda, oberoende hur världen ser ut.

– Vi ser gång på gång att ondska inte kan bemötas med ondska, att spiralen inte bryts om man inte kommer in med godhet. För mig skulle det kännas omöjligt och oöverkomligt att påstå motsatsen.

Jag uppfattar att Astrid Lindgrens orginaltext har ett väldigt ljust slut, tycker inte du det?

– Jo, men det är mycket Mio får gå igenom för att nå dit, mycket ondska och ångest ska mötas. Det fina med Astrid Lindgren är att hon ändå skrev in hoppfullhet i texten. Hon vänder sig till läsaren och säger: Var inte oroliga. Människorna i Stockholm fick aldrig veta vad som hände med Mio, men läsaren får veta att han har det så bra som någon kan ha det med sin fader konungen.

Hur ser du på dualismen i berättelsen, att de goda är så goda och de onda så onda?

– Riddar Kato är endimensionell, ända tills det ögonblick då han blir avväpnad. Då ser vi att det finns något svagt och mänskligt också i honom. En slags motbild till Kato är Mios fader konungen. Han är genomgod, men det finns glimtar av svaghet och tillkortakommanden också hos honom. Jag tänker på det ögonblick när han inser att Mio kommer att lämna honom för att ta sig an sin uppgift.

Pjäsen rekommenderas för 7-åringar och uppåt.

– Den kan kännas skrämmande för barn under den åldern. Det finns mycket mörker och en del barn är väldigt känsliga för sånt. Jag vill inte bara stryka medhårs, men inte heller inge barn ångest över att det inte skulle finnas hopp här i världen. Vi måste kunna berätta alla berättelser för barn, men när vi gör det så måste det också finnas ett löfte om ljus på slutet.

Unga Teatern har turen att under den här säsongen ha en anställd publikarbetare.

– Vår publikarbetare kommer att jobba med de här frågorna och ta fram material som skolor och pedagoger kan använda sig av. Materialet skickas till skolorna i förväg och och kan bearbetas i skolklasserna före och efter att barnen sett pjäsen.

Mio min Mio på Unga teatern har premiär den 22 september. Pjäsen spelas fram till november och i mars-april.

Christa Mickelsson



Kyrka. Duvor, palmer och eller kanske Jona i valens buk? Från och med torsdag pryder glada målningar gjorda av barn koret i Lumparlands kyrka. 31.8.2011 kl. 00:00

Kyrka. Nokiamissionens ledare Markku Koivisto har fått lämna sin tjänst på grund av sexuella överträdelser. 30.8.2011 kl. 00:00

Kyrka. Svenskspråkiga fångar i Finland har små chanser till själavård på sitt modersmål. Nu ska det andliga arbetet bland fångarna förbättras. 30.8.2011 kl. 00:00

Kultur. Han gick omkring och bar på melodislingor som pockade på att få komma ut. Under sin alterneringsledighet skrev Philip Hällund tio psalmer. 29.8.2011 kl. 00:00

Kyrka. De svenskspråkiga församlingarnas ”riksdag” stiftsfullmäktige samlas undantagsvis inte i höst. 29.8.2011 kl. 00:00

Kultur. Det är svårt att vara stadsbo. Alla utanför ring ettan vet ”precis” hurdan du är. Ännu värre är det – som i Kjell Westös fall – att vara född förortsbo med rötterna utanför stadskärnan. Då vet också de som gynnats av storken och blivit nedsläppta inom spårvagnsnätet ”precis” hurdan du är. 26.8.2011 kl. 00:00

Människa. Hans första fråga till stamgästerna på Helsingfors järnvägsstation är inte ”känner du Jesus?, utan ”Hur mår du?”. 25.8.2011 kl. 00:00

Ledare. Hösten rullar igång verksamhetsmaskineriet i församlingarna. Samtidigt går – även den här hösten – mer än en församlingsanställd tillbaka till jobbet med en molande oro i maggropen. Ska man faktiskt orka ännu ett varv? Alla orkar inte heller. 25.8.2011 kl. 00:00

Johan Sandberg. Det är med ett lätt vemod jag igen får konstatera att semestern är slut och att skolorna börjat. Inte för att jag har något emot att börja jobba igen. Det är rätt skönt att återgå till vardagsrutinerna utan att varje dag behöva ägna tankemöda åt familjens program eftersom dagen är färdigt inrutad. 25.8.2011 kl. 00:00

Teologi. Tro gärna, men var inte för radikal. Det är merparten av finländarnas inställning till religion, visar en färsk internationell undersökning. 24.8.2011 kl. 00:00

Människa. Eveliina Kujala är volontär i Taizé. – Första gången jag var här avskydde jag det. 24.8.2011 kl. 00:00

Insändare. Jag vill tacka Eva Hietanen för hennes synnerligen visa och tänkvärda insändare i KP nr 33! Jag håller med  Eva om att vi nog måste söka orsakerna i den andliga och osynliga världen, då vi talar om det hemska som Breivik gjorde i Norge,. Jag gillade särskilt denna mening i Evas insändare: "Så handfallna som vi nu står inför det onda borde vi kristna inte behöva vara". Precis som Eva har också jag ständigt förundrat mig över den handfallenhet och förvåning som många, även kristna, har visat efter våldsdåden i Norge. Man hör ofta kommentarer som: "det här är ofattbart", "hur KAN nåt sådant här hända?" eller "varifrån kommer denna ondska?". Men, ÄR det nu verkligen så ofattbart det som har hänt? Bibeln säger trots allt att det finns en personlig djävul, en fallen ängel som enbart är ute efter att: "stjäla, slakta och döda"(Joh 10:10). 1 Petrusbrevet 5:8 säger: "er motståndare djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter vem han skall sluka". Jag finner det tragiskt att vissa kristna kan sin Bibel så dåligt, att de inte kan lokalisera varifrån ondskan kommer. Om djävulen bara vill stjäla, slakta och döda, och går runt som ett rytande lejon, behöver vi då verkligen vara osäkra på vilken andemakt som inspirerade Breivik till att meja ner oskyldiga människor? Med tanke på att djävulen och hans många demoner är närvarande här i denna fallna värld, är det snarare mer ofattbart att det inte händer ännu mer elände i världen än vad det faktiskt gör. Till all lycka behöver vi som kristna dock inte vara rädda för satan. Vi vet att Jesus har vunnit seger över all ondska på Golgata kors, då han dog och uppstod för att ge oss liv och liv i överflöd. Tror vi på Honom, så har vi evigt liv, och ingen kan ta det livet ifrån oss. Dödar någon vår jordiska kropp, så kommer vi till himlen, där vi får njuta av en mycket godare värld än denna. I Guds närhet är vi trygga och skyddade mot djävulen. 23.8.2011 kl. 00:00

Kyrka. Samma kapell. Ena församlingen går i procession med rökelsekar. Andra har ett lovsångsteam. Håller församlingarna på att nischa sig? 23.8.2011 kl. 00:00

Teologi. Teologernas åsikter om yoga går i sär. Max-Olav Lassila avråder kristna från yogaträning, men Patrik Hagman tycker inte att man kan dra allt österländskt över en kam. 22.8.2011 kl. 00:00

Människa. För drygt fem år sedan förlorade Heidi och Ove Hagnäs sin dotter Moa i en tragisk drunkningsolycka hemma på gården i Kronoby. Kort därefter insjuknade Heidi i cancer. 19.8.2011 kl. 00:00

PÅSK. Hur förbereder du dig för påsken i epidemitider? Vi bad några personer berätta hur livet ser ut när vardagen är satt på undantag. 5.4.2020 kl. 10:59
– Epidemin har gjort det omöjligt för många att utföra sitt arbete, säger verksamhetsledare Rolf Steffansson.

Coronapandemin. Finska Missionssällskapet inleder samarbetsförhandlingar som berör hela personalen. 1.4.2020 kl. 15:44

Coronapandemin. Det finns gratis hjälp för familjen också under undantagstillståndet via kyrkans familjerådgivning. 1.4.2020 kl. 14:43
De jourhavande har vitt skilda yrken och arbetserfarenheter. De står aldrig ensamma i sin uppgift inom samtalstjänsten.

kyrkans samtalstjänst. Ensamhet, relationsproblem och självkänsla, är sådant som människor grubblar över. Frågor om coronaviruset har också dykt upp nu. 1.4.2020 kl. 13:35

samarbetsförhandlingar. Vasa kyrkliga samfällighet inleder samarbetsförhandlingar med hela personalen. Förhandlingarna kan leda till omorganisering av arbetsuppgifterna eller permitteringar. 27.3.2020 kl. 13:02