Vår tid hyllar utåtriktade, vältaliga personer som alltid har något intressant att komma med. Som håller samtal vid liv, som är snabba att formulera sig.
– I vår tid anses det vara mer värdefullt att tala än att tiga. Den person som kan tala oavbrutet anses vara klok och handlingskraftig, säger den danska psykoterapeuten och prästen Ilse Sand.
Innan hon sadlade om och blev terapeut var hon präst på den danska landsbygden. Med jämna mellanrum jordfäste hon äldre människor.
– De anhöriga ville ofta att jag i jordfästningstalet skulle nämna att den anhöriga varit en blygsam, rättfärdig och hjälpsam person. De här egenskaperna var dygder som värderades högt i det gamla byasamhället.
Foto: Carolina Husu
I dag är det andra saker som anses vara viktiga, konstaterar Ilse Sand. Att vara utåtriktad, självsäker och bra på att lyfta fram sig själv och sin person anses vara goda egenskaper.
– Men jag tror att de gamla dygderna kommer att återupptäckas – det är åtminstone något jag vill jobba för.
I sitt arbete samtalar hon med många känsliga och introverta personer.
– De har ofta reflekterat en hel del över livet och många av dem har erhållit stor visdom. Men de tycker att det är svårt att få komma till tals och orkar inte kämpa för att överrösta andra.
Du har skrivit fyra regler för hur man ska bete sig om man vill värdesätta tystnad och ifrågasätta ”de talandes tyranni”. Kan du berätta lite om reglerna?
– Oskrivna regler som de flesta av oss följer är till exempel ”Man får inte avbryta en person som talar” eller ”Det alltid är värdefullt att hålla igång ett samtal, oberoende av om personen mittemot tystnar.” Men jag ville skriva nya regler, säger Ilse Sand.
De fyra nya reglerna (se punkterna till höger) är inte att betrakta som konkreta anvisningar, utan mera som ett debattinlägg.
– De fungerar kanske inte helt och hållet i praktiken men kan förhoppningsvis inspirera till ett samtal om vårt sätt att umgås. Det viktiga är att vi ifrågasätter de oskrivna regler vi redan följer.
Tala eller tiga – guide till gott uppförande
1. Du bör inte bryta en tystnad med mindre än att du har något väsentligt att säga. Och även om det är nog så väsentligt ska du inte börja tala förrän du har fått grönt ljus av lyssnaren.
2. Om du har talat oavbrutet i mer än en minut ska du ta en paus. Ta ett djupt andetag och överväg hur relevant det är, det du säger, för den eller dem som du talar till. Om ingen uppmuntrar dig till att fortsätta ska du hålla igen och ge plats till andra som kanske sitter med något på hjärtat.
3. Du får inte avbryta en person som faller i tankar.
4. Om en annan person frågar om han eller hon får säga något till dig, ska du ge dig tid att känna efter om du har lust att lyssna just till denna person – och om tidpunkten är den rätta. Om inte, kan du bara skaka lätt på huvudet. Du behöver inte be om ursäkt eller förklara dig.
Läs hela artikeln i papperstidningen 38/2016.