Bernt Snickars stannade upp och sadlade om

profilen. Man ska inte fånga katten och sedan släppa den fri. Det var faderns kommentar till Bernt Snickars då han meddelade att han ska avsluta bilmärkesagenturen och företaget som pappan byggt upp. 25.8.2016 kl. 11:09

Bernt Snickars var tolv år när han började jobba i sin pappas bilaffär. Han började med att städa och fixa under sommarlovet.

– Jag var sjutton när jag började sälja bilar. Det var en bra skola, för många kunder tog mig inte på allvar, säger han.

Pappa startade bilaffären i Närpes 1970. Han fick agentur för att sälja nya bilar och företaget gick bra.

Successivt fick Bernt Snickars och hans fyra år äldre syster allt större ansvar i företaget. Redan som 35-åring kände han sig som veteran i branschen då återförsäljarna träffades i Helsingfors.

– Jag förstår hur idrottarna känner sig när de är 35. Jag hade också börjat som barn, så jag var mogen att göra något annat. Redan år 2000 började vi fundera på att sluta med bilförsäljningen. Min syster drev på och ville avsluta så länge pappa levde.

Det var flera faktorer som spelade in då företaget avvecklades 2013. Snickars ser det som Guds ledning.

– En tid innan var jag på bilmässa i Tyskland. Där presenterades en helt ny bilmodell av det märke vi sålde. Det var en mycket fin bil. Men när jag såg den fick jag klart för mig att jag inte ska börja sälja den.

Han hade också fått känningar av smärtor som förorsakats av stress.

– Jag är en stark känslomänniska och jag funderade på om livet är något mera än att röra sig inom företagets väggar. De sista åren började företaget också gå lite sämre ekonomiskt och jag märkte att inte heller jag var motiverad att fortsätta. Den sista tiden var jag nästan mer intresserad av att sitta på lunch med kunderna och diskutera än bilar.

2003 körde pappa av vägen med sin bil. Han bröt nacken i olyckan men kom tillbaka. Men han blev stelopererad och kunde inte längre springa maraton och skida. Hösten innan företaget lades ner föll pappan och bröt höftbenet. Han blev sängliggande och dog året därpå.

– Han var medveten om att vi höll på att avveckla. Han sa att han inte var bitter. Men på sitt lyriska sätt påpekade att det är svårare att få agenturen, att fånga katten, än att släppa den.

När de ”släppt katten” tog Bernt Snickars motorsågen och började avverka träd i familjens skogskiften.

För ett år sedan började han arbeta deltid som flyktinghandläggare för Röda Korset i Närpes.

– När jag nyligen körde Röda Korsets bil med flyktingar från Kristinestad slog dig mig hur god Gud är mot mig som satt mig att göra det här. Jobbet har också gett mig ett hjärta för muslimer.

Bernt Snickars har också fått tid för mission. Han har gjort flera resor till bland annat Slovakien och Ryssland för att där hjälpa FMS-missionären Andrey Heikkilä med olika projekt. Den resa som varade längst var en vinter då Heikkilä bad honom arbeta som vaktmästare på skolan i Keltto.

– När man talar i biltermer: det är viktigt att göra en god affär. Någon större och bättre affär kan man inte göra än att få vara med och hjälpa någon komma till tro. Det räcker med en person. Även om verket är Herrens så har jag fått vara med om det.

Läs mera i Kyrkpressen 34/2016.

Text och foto: Johan Sandberg



kyrkomusik. Hela sitt liv har John L Bell jobbat utanför boxen och skapat något nytt: en ny liturgi, ett nytt sätt att läsa Bibeln, ett nytt sätt att sjunga. 6.3.2025 kl. 15:55

MEDLEMMAR. Kyrkan vill se mera engagerade lekmän och stoltare medlemmar. Men vi har inget språk för hur vi ska grunda nya gemenskaper, säger Ida-Maria Pekkarinen. Hon har jobbat med storstadsformaten Puls och Uusi Verso. 5.3.2025 kl. 17:23

Personligt. För drygt 60 år sedan föddes en pojke i ett Kajana som ännu präglades av kriget. Pojken fick namnet Matti, och trots att hans familj och omgivning var helt finskspråkig gillade han ett skolämne oväntat mycket: det andra inhemska språket – svenska. I dag heter Matti Elia och är ärkebiskop för den ortodoxa kyrkan i Finland. 4.3.2025 kl. 17:37

FINLANDS SCOUTER. I år samarbetar insamlingen Gemensamt Ansvar med Finlands Scouter. Temat för årets insamling är ungas möjligheter att drömma och bygga en trygg framtid. Emma Portman jobbar som koordinator för medlemsutveckling hos Finlands Svenska Scouter 3.3.2025 kl. 16:13

Ukraina. Att tända ett ljus känns som en liten sak, men det är något med ljus – det ger ändå en känsla av att något är lite bättre, säger ukrainska Iryna Gorkun-Silén om den ljuständning för Ukraina som Helsingfors kyrkliga samfällighet ordnade på treårsdagen av Ukrainakriget. 28.2.2025 kl. 20:47

HALLÅ DÄR. Hon startar en ny barnkör i skolorna i vår. – Att sjunga i kör är en bra form av gemenskap, det motverkar ensamhet, säger hon. 28.2.2025 kl. 21:10

Kolumn. Det ingår i mina arbetsuppgifter som diakoniarbetare att på torsdagar hjälpa till med matutdelningen AndreasHelps i Helsingfors. Mathjälpen har redan pågått i tio års tid. 28.2.2025 kl. 21:06

val. Teologie magister Benjamin Häggblom har utsetts till sjukhuspräst i Vasa. Sedan november 2024 har han vikarierat som sjukhuspräst. 26.2.2025 kl. 19:49

val. Den ledigförklarade kaplanstjänsten i Esbo svenska församling har fått tre sökande. 25.2.2025 kl. 13:58

fastan. Under fastan får vi andas ut vår rädsla för att andas in kärlek, godhet, vila – ja, nåd. Det är inget vi måste, kan eller borde göra. Men vi får fasta. 24.2.2025 kl. 19:42

BEGRAVNINGSVÄSENDET. Det händer mycket inom begravningsväsendet just nu, men på gravkontoret i Jakobstad är man van vid att hitta lösningar och möta människor i sorg. 24.2.2025 kl. 15:16

Personligt. För Matte Fontell var hans stamning och hans överaktivitet en skam – men också en källa till kreativitet. – Jag var livlig och överaktiv, men jag hade också tusen bilder och berättelser i huvudet. 20.2.2025 kl. 18:53

PRÄSTBRIST. På vissa orter är det svårt att hitta kyrkoherdar. Prästvikarier är det också brist på. Notarie Linus Stråhlman vid domkapitlet i Borgå tror att pengar kunde vara ett lockbete i jakten på kyrkoherdar. – Man tror kanske att det är ett heligt jobb att vara präst, men lönen spelar helt klart en roll. 20.2.2025 kl. 12:00

Personligt. – Jag tror att vår tid på jorden handlar om att lära oss att älska. Att vara så goda vi kan. Jag tycker att vi borde vara mer ödmjuka inför vad det innebär att vara människa, säger skådespelaren Anna Hultin. 18.2.2025 kl. 10:13

PULS. Det har gått ett halvt år sedan de aktiva i det karismatiska lekmannakonceptet Puls lade ner i Petrus församling i Helsingfors och gick sin väg. Kyrkpressen tittar på vad som hände sedan. 17.2.2025 kl. 19:00

sibbo. Det krävs inget annat än en vilja om att be. Man behöver inte vara van vid bön eller vältalig. Kraften i bönen ligger inte hos den som ber, utan hos den som hör bönen. Alltså hos Herren själv. 9.4.2025 kl. 15:22

Personligt. – Jag tvivlar ibland på både Gud och på konsten. Däremot tror jag starkt på att vi ska dela våra frågor och tvivel med varandra, säger Marika Westerling. 25.3.2025 kl. 17:10

METODISTKYRKAN. Nya biskopen Knut Refsdal valdes att leda Metodistkyrkan i norra Europa – fast han sedan i fjol jobbar i en luthersk församling i Norge.. 4.4.2025 kl. 10:45

SAKNAD OCH SORG. När Johanna Evensons pappa plötsligt gick bort i en stroke förlorade hon en av de viktigaste personerna i sitt liv, den ständiga lyssnaren, den trygga basen, familjens nav. – Jag har tänkt sörja honom hela livet. Det kommer inte en dag då jag inte sörjer honom. 3.4.2025 kl. 10:00

Personligt. Migrationsforskaren Tobias Pötzsch växte upp i Östtyskland och Kanada, och har nu bott över halva livet i Finland. Han har upplevt rasism och orättvisor, men också skönhet, lycka och jämlikhet. 1.4.2025 kl. 15:45