Bernt Snickars var tolv år när han började jobba i sin pappas bilaffär. Han började med att städa och fixa under sommarlovet.
– Jag var sjutton när jag började sälja bilar. Det var en bra skola, för många kunder tog mig inte på allvar, säger han.
Pappa startade bilaffären i Närpes 1970. Han fick agentur för att sälja nya bilar och företaget gick bra.
Successivt fick Bernt Snickars och hans fyra år äldre syster allt större ansvar i företaget. Redan som 35-åring kände han sig som veteran i branschen då återförsäljarna träffades i Helsingfors.
– Jag förstår hur idrottarna känner sig när de är 35. Jag hade också börjat som barn, så jag var mogen att göra något annat. Redan år 2000 började vi fundera på att sluta med bilförsäljningen. Min syster drev på och ville avsluta så länge pappa levde.
Det var flera faktorer som spelade in då företaget avvecklades 2013. Snickars ser det som Guds ledning.
– En tid innan var jag på bilmässa i Tyskland. Där presenterades en helt ny bilmodell av det märke vi sålde. Det var en mycket fin bil. Men när jag såg den fick jag klart för mig att jag inte ska börja sälja den.
Han hade också fått känningar av smärtor som förorsakats av stress.
– Jag är en stark känslomänniska och jag funderade på om livet är något mera än att röra sig inom företagets väggar. De sista åren började företaget också gå lite sämre ekonomiskt och jag märkte att inte heller jag var motiverad att fortsätta. Den sista tiden var jag nästan mer intresserad av att sitta på lunch med kunderna och diskutera än bilar.
2003 körde pappa av vägen med sin bil. Han bröt nacken i olyckan men kom tillbaka. Men han blev stelopererad och kunde inte längre springa maraton och skida. Hösten innan företaget lades ner föll pappan och bröt höftbenet. Han blev sängliggande och dog året därpå.
– Han var medveten om att vi höll på att avveckla. Han sa att han inte var bitter. Men på sitt lyriska sätt påpekade att det är svårare att få agenturen, att fånga katten, än att släppa den.
När de ”släppt katten” tog Bernt Snickars motorsågen och började avverka träd i familjens skogskiften.
För ett år sedan började han arbeta deltid som flyktinghandläggare för Röda Korset i Närpes.
– När jag nyligen körde Röda Korsets bil med flyktingar från Kristinestad slog dig mig hur god Gud är mot mig som satt mig att göra det här. Jobbet har också gett mig ett hjärta för muslimer.
Bernt Snickars har också fått tid för mission. Han har gjort flera resor till bland annat Slovakien och Ryssland för att där hjälpa FMS-missionären Andrey Heikkilä med olika projekt. Den resa som varade längst var en vinter då Heikkilä bad honom arbeta som vaktmästare på skolan i Keltto.
– När man talar i biltermer: det är viktigt att göra en god affär. Någon större och bättre affär kan man inte göra än att få vara med och hjälpa någon komma till tro. Det räcker med en person. Även om verket är Herrens så har jag fått vara med om det.
Läs mera i Kyrkpressen 34/2016.