Ann-Lis Biström, diakonissa i Sibbo, vill undvika medberoende och att tycka synd om de hjälpbehövande. –  De behöver i stället hjälp att hitta de krafter de kan använda för att göra något åt sin egen situation.
Ann-Lis Biström, diakonissa i Sibbo, vill undvika medberoende och att tycka synd om de hjälpbehövande. –  De behöver i stället hjälp att hitta de krafter de kan använda för att göra något åt sin egen situation.

Diakonissan Ann-Lis Biström: "Den sämsta hjälpen vi har är ekonomisk"

diakoni. Att bli subjekt i sitt eget liv. Det är det som innebegreppet empowerment, som nu tillämpas inom diakonin, handlar om. 24.8.2016 kl. 12:46

Ann-Lis Biström är eld och lågor. Hon är diakonissa och har precis lyssnat på en av föreläsningarna under Forum för diakoni i Helsingfors.

– Jag har gåshud över hela armarna. Äntligen, efter trettio år, har jag fått ord för det här som jag jobbat med, säger Biström som är diakonissa och för tillfället jobbar i Sibbo svenska församling.

Diakoniarbetarna som samlats i Helsingfors har fått lära sig mer om empowering, ett av trendorden inom den sociala samhällsvetenskapen under de senaste tjugo åren. Biström tycker att föreläsningen gett henne ord på något hon försökt jobba med hela sitt yrkesverksamma liv.

– Jag har alltid försökt visa för de människor jag arbetat med inom diakonin att de är så mycket mer än de tror, säger Biström.

Vad är det då som empowerment handlar om?

– Empowerment kan beskrivas som en process genom vilken människan får kontroll över sina egna livsvillkor, säger Henrica Lindholm, lektor i det sociala området vid yrkeshögskolan Novia i Åbo.

image

Henrica Lindholm har börjat använda ordet "egenmakt" som översättning från engelskans "empowerment". (Foto: Christa Mickelsson)

Någon riktigt bra översättning av det engelska ordet empowerment säger Lindholm att det inte finns.

– Terminologicentrum i Sverige, som jobbar med att utarbeta begrepp på svenska, har valt att översätta det med egenmakt. Jag har inte varit helt förtjust i det ordet eftersom det inte riktigt motsvarar det engelska, men har börjat acceptera det.

Vi ska hjälpa subjekt

Lindholm föreläser för diakoniarbetarna om hur man kan se på empowerment eller egenmakt ur ett kristet perspektiv.

– Jesus är vår förebild. Han är den som ger livskraften, makten att vara oss själva. Han är ett subjekt som önskar att vi själva är subjekt. Han hjälper oss inte som objekt, och han hjälper oss inte om vi inte vill bli hjälpta.

Lindholm betonar att det här förhållningssättet gentemot den utsatta är något som diakoniarbetarna redan är vana med, att det här med egenmakt egentligen inte är något nytt för dem.

Vad tillför då begreppet empowerment eller egenmakt, om det är så att diakoniarbetarna redan behärskar det här?

– Vi har jobbat med det här inom diakonin, men vi har inte haft ord för det. Orden är viktiga. Empowerment eller egenmakt är ett innebegrepp just nu och EU finansierar projekt inom det sociala området utgående från empowerment som en process för att lösa problem i samhället och hjälpa människor att hitta inflytande och egenmakt.

Ann-Lis Biström betonar också hur viktigt det är med jämlikhet i arbetet som diakonissa. Hon vill till varje pris undvika medberoende och att tycka synd om de hjälpbehövande i diakoniarbetet.

– Empowerment betonar jämlikhet mellan vårdare och klient. Jag tycker att det är bra med nya ord, ord som öppnar våra ögon.

Lång kamp

Biström säger att de trettio åren på diakonifältet många gånger varit en kamp.

– Jag har försökt förändra diakonin. Kolleger i de olika församlingar jag jobbat i har inte alltid förstått sig på mig.

image

– Min erfarenhet är att den sämsta hjälpen vi har är ekonomisk hjälp, säger diakonissan Ann-Lis Biström. (Foto: Christa Mickelsson)

Hon säger att hennes syn på diakoniarbetet handlar om grundinställningen att alla ska förstå att de är Guds barn, att de är värdefulla.

– Det de behöver finns inte utanför dem, utan inom dem. Tycker man synd om människor sänker man dem ännu mer. Då förlorar de de krafter de kunde ha använt till att själva göra något åt sin situation.

Ann-Lis Biström ser helst också att en rätt hård linje tillämpas när det gäller ekonomiska bidrag inom diakoniarbetet.

– Jag brukar säga att den sämsta hjälpen vi har är ekonomisk hjälp, vi har så mycket mer att ge i den kristna gemenskapen. Min erfarenhet är att pengar inte alltid hjälper. För vissa har det behövts, men inte för alla.

Christa Mickelsson



Kyrka. Duvor, palmer och eller kanske Jona i valens buk? Från och med torsdag pryder glada målningar gjorda av barn koret i Lumparlands kyrka. 31.8.2011 kl. 00:00

Kyrka. Nokiamissionens ledare Markku Koivisto har fått lämna sin tjänst på grund av sexuella överträdelser. 30.8.2011 kl. 00:00

Kyrka. Svenskspråkiga fångar i Finland har små chanser till själavård på sitt modersmål. Nu ska det andliga arbetet bland fångarna förbättras. 30.8.2011 kl. 00:00

Kultur. Han gick omkring och bar på melodislingor som pockade på att få komma ut. Under sin alterneringsledighet skrev Philip Hällund tio psalmer. 29.8.2011 kl. 00:00

Kyrka. De svenskspråkiga församlingarnas ”riksdag” stiftsfullmäktige samlas undantagsvis inte i höst. 29.8.2011 kl. 00:00

Kultur. Det är svårt att vara stadsbo. Alla utanför ring ettan vet ”precis” hurdan du är. Ännu värre är det – som i Kjell Westös fall – att vara född förortsbo med rötterna utanför stadskärnan. Då vet också de som gynnats av storken och blivit nedsläppta inom spårvagnsnätet ”precis” hurdan du är. 26.8.2011 kl. 00:00

Människa. Hans första fråga till stamgästerna på Helsingfors järnvägsstation är inte ”känner du Jesus?, utan ”Hur mår du?”. 25.8.2011 kl. 00:00

Ledare. Hösten rullar igång verksamhetsmaskineriet i församlingarna. Samtidigt går – även den här hösten – mer än en församlingsanställd tillbaka till jobbet med en molande oro i maggropen. Ska man faktiskt orka ännu ett varv? Alla orkar inte heller. 25.8.2011 kl. 00:00

Johan Sandberg. Det är med ett lätt vemod jag igen får konstatera att semestern är slut och att skolorna börjat. Inte för att jag har något emot att börja jobba igen. Det är rätt skönt att återgå till vardagsrutinerna utan att varje dag behöva ägna tankemöda åt familjens program eftersom dagen är färdigt inrutad. 25.8.2011 kl. 00:00

Teologi. Tro gärna, men var inte för radikal. Det är merparten av finländarnas inställning till religion, visar en färsk internationell undersökning. 24.8.2011 kl. 00:00

Människa. Eveliina Kujala är volontär i Taizé. – Första gången jag var här avskydde jag det. 24.8.2011 kl. 00:00

Insändare. Jag vill tacka Eva Hietanen för hennes synnerligen visa och tänkvärda insändare i KP nr 33! Jag håller med  Eva om att vi nog måste söka orsakerna i den andliga och osynliga världen, då vi talar om det hemska som Breivik gjorde i Norge,. Jag gillade särskilt denna mening i Evas insändare: "Så handfallna som vi nu står inför det onda borde vi kristna inte behöva vara". Precis som Eva har också jag ständigt förundrat mig över den handfallenhet och förvåning som många, även kristna, har visat efter våldsdåden i Norge. Man hör ofta kommentarer som: "det här är ofattbart", "hur KAN nåt sådant här hända?" eller "varifrån kommer denna ondska?". Men, ÄR det nu verkligen så ofattbart det som har hänt? Bibeln säger trots allt att det finns en personlig djävul, en fallen ängel som enbart är ute efter att: "stjäla, slakta och döda"(Joh 10:10). 1 Petrusbrevet 5:8 säger: "er motståndare djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter vem han skall sluka". Jag finner det tragiskt att vissa kristna kan sin Bibel så dåligt, att de inte kan lokalisera varifrån ondskan kommer. Om djävulen bara vill stjäla, slakta och döda, och går runt som ett rytande lejon, behöver vi då verkligen vara osäkra på vilken andemakt som inspirerade Breivik till att meja ner oskyldiga människor? Med tanke på att djävulen och hans många demoner är närvarande här i denna fallna värld, är det snarare mer ofattbart att det inte händer ännu mer elände i världen än vad det faktiskt gör. Till all lycka behöver vi som kristna dock inte vara rädda för satan. Vi vet att Jesus har vunnit seger över all ondska på Golgata kors, då han dog och uppstod för att ge oss liv och liv i överflöd. Tror vi på Honom, så har vi evigt liv, och ingen kan ta det livet ifrån oss. Dödar någon vår jordiska kropp, så kommer vi till himlen, där vi får njuta av en mycket godare värld än denna. I Guds närhet är vi trygga och skyddade mot djävulen. 23.8.2011 kl. 00:00

Kyrka. Samma kapell. Ena församlingen går i procession med rökelsekar. Andra har ett lovsångsteam. Håller församlingarna på att nischa sig? 23.8.2011 kl. 00:00

Teologi. Teologernas åsikter om yoga går i sär. Max-Olav Lassila avråder kristna från yogaträning, men Patrik Hagman tycker inte att man kan dra allt österländskt över en kam. 22.8.2011 kl. 00:00

Människa. För drygt fem år sedan förlorade Heidi och Ove Hagnäs sin dotter Moa i en tragisk drunkningsolycka hemma på gården i Kronoby. Kort därefter insjuknade Heidi i cancer. 19.8.2011 kl. 00:00

Esbo svenska församling har hyrt in proffshjälp för att sköta strömningen av gudstjänsterna, berättar kyrkoherde Kira Ertman.

Coronapandemin. På dörren till kyrksalen är en lapp upptejpad: max 10 personer får vistas här. Församlingen har blivit inkastad i en ny, digital vardag. Samtidigt som man hittar nya vägar att nå ut till människor vill man värna om dem som inte rör sig på sociala medier. 23.4.2020 kl. 15:35
Bo-Göran Åstrand

Coronapandemin. Det finns inga tecken på panik i stiftet. Efter att ha kollat läget med de flesta kyrkoherdarna är biskop Bo-Göran Åstrand både imponerad och bekymrad. 23.4.2020 kl. 12:41
Håkan Nyman och Mårten Malmström har känsloband till skogarna i Vällskog.

esbo. Församlingarna i Esbo planerar att skydda femtio hektar skog intill nationalparken i Noux för tjugo år framåt. – Skogen skyddas, men församlingen får också intäkter för den. 23.4.2020 kl. 12:16

rättelse. I intervjun med biskop Bo-Göran Åstrand i nästa nummer av KP om läget i stiftet finns en felaktig uppgift. 22.4.2020 kl. 12:35
Minna Timmerbacka-
Vidjeskog är nu i det skedet när avståndet mellan kontrollerna blir längre. Men hon kommer att få leva med 
dem tills hon fyllt 70.

profilen. Du är frisk. Cancern kommer aldrig tillbaka. Det är ord som ingen sagt åt Minna Timmerbacka-Vidjeskog men som hon önskar att någon skulle säga. Men hon förstår också att ingen kan göra det. Även om hon nu kan lämna oron bakom sig faller hon tillbaka i den ibland. 22.4.2020 kl. 10:44