– Ända sedan barndomen har kyrkan varit närvarande i min familj och jag har själv fått en hel del vägkost i livet därifrån, säger Svenska folkpartiets nyvalda ordförande Anna-Maja Henriksson.
I livsryggsäcken finns också andra saker som format henne, som till exempel att hennes pappa Lars dog när hon var sex månader gammal och hennes mamma Majlis Forss blev ensam med sju barn.
– Min äldste bror var då sjutton år och jag var yngst. Jag har i praktiken vuxit upp i en ensamförsörjarfamilj.
Hennes första minnen från kyrkan är från Kalajoki. Morfar Vilho Kivioja var kyrkoherde på orten och morföräldarna bodde i prästgården. Där blev Henriksson van att gå i kyrkan.
– Morfar gick i pension innan jag började skolan. Men jag minns honom predika. Jag tyckte att han hade en mäktig röst och att han talade länge. På den tiden var jag inte så jätteintresserad av vad han sa.
Också på pappas sida finns det präster i släkten. Två fastrar gifte sig med varsin präst, en med LP Tapaninen som också blev biskop i Uleåborg, och den andra med Eemil Salmi. Deras son Samuel Salmi, Anna-Maja Henrikssons kusin, är nu i sin tur biskop i Uleåborg.
Både Kivioja och Tapaninen var också riksdagmän. Kivioja representerade Agrarförbundet, nuvarande Centern 1929-1945 och Tapaninen Fosterländska folkrörelsen IKL 1933–1935.
Även om morfars predikstol i Kalajoki hör till hennes tidiga minnen ser Henriksson ändå att hennes egen kyrkbänk finns i stadskyrkan i Jakobstad.
– Den kyrkan är liten och familjär. Där blev jag konfirmerad och där gifte jag mig.
Som ordförande för SFP påminner Anna-Maja Henrikssons sits om biskopens, att hålla ihop medlemmarna i partiet respektive kyrkan.
– Det finns vissa likheter, säger hon. Borgå stift är jätteviktigt och det måste vi slå vakt om. Stiftet är en förutsättning för att vi ska ha en finlandssvensk kyrka på en stabil grund.
Några direkta hot mot stiftet ser Henriksson inte
– För mig innebär kristna värderingar att man som grundnorm håller alla människors lika värde. Men jag tycker inte man ska använda religionen som vapen i politiken.
Läs mera i Kyrkpressen 27/2016