– I många år har jag drömt om att göra någonting sådant. Så när jag fick den här chansen tänkte jag: Är det här lägergården du gett mig, Gud? Wau! säger Birgitta Udd, som ska jobba deltid på retreatgården Snoan vid sidan av jobbet som ungdomsarbetsledare i Karis-Pojo församling.
Det är nästan trettio år sedan Birgitta Udd deltog i sin första retreat, en tyst retreat som ingick i ungdomsledarutbildningen.
– Jag blev fast genast.
Under åren har retreaterna blivit många, och som husfolk på Snoan har hon också hjälpt till med praktiska saker, som att laga mat och städa.
– Jag är en aktiv och pratsam person och ger ut mycket av mig själv. Retreaten hjälper mig att balansera mellan bön och arbete. Om jag inte själv förstår att ta det lugnt ger retreaten mig yttre ramar som möjliggör lugn.
Hennes egen erfarenhet är att vissa processer kräver en längre tid i stillhet. Det är också lättare att ta sig den tiden då man inte är bunden av annat, som familj och jobb.
– Det är en lyx att komma till ett ställe där allt är dukat för mig. På Snoan finns bibliotek, ett eget rum, jag behöver inte städa eller laga mat, det finns en andakt jag får gå till, och jag behöver inte producera den själv. Jag får vila i att vara.
De långa retreaterna på tio dagar är en annan historia, säger hon. Två sådana har hon varit med om, och de var inga lätta upplevelser.
– Inför den första långa retreaten tänkte jag att efter fem dagar kan det börja kännas kämpigt. Och det blev faktiskt så. Det var inte tystnaden så mycket som det att jag skulle ha velat göra någonting mer. Och då satt retreatledaren Susanne Carlsson där och var lugnet självt och sa: Nu tar vi en sak i taget. När du går för att dricka kaffe, då dricker du bara ditt kaffe, du behöver inte göra något annat. Och när du ber, då ber du. Och när du sitter och stickar, då stickar du. Jag är mamma och lever i ett samhälle med hetsig arbetstakt, och då känns det oerhört att faktiskt få ta sig rätten att bara få göra en sak i taget.
Under de långa retreaterna samtalar man med en andlig vägledare en gång per dag.
– Att vara ensam med sig själv i tio dagar kan vara svårt. Min andra långa retreat var jobbig. Jag mötte svårigheter hos mig själv som jag inte ville se, sådant som jag inte tyckte om. När jag kom därifrån var det några som frågade mig: Var det en bra retreat? Då kunde jag inte svara att det var en bra retreat, men den var nödvändig för mig. Nu ser jag med spänning fram emot den följande. Kära nån, vad ska Jesus hitta på nu?
Läs hela intervjun i papperstidningen.