– Jag försöker vara så ärlig som möjligt, säger han.
Något av den ärligheten har Börje Särs komprimerat i en cd, Innan, som kom ut i april.
– Jag vill sjunga sångerna nu och leva nu. Det borde alla människor göra, oavsett om de har cancer eller inte.
För fem år sedan diagnostiserades han med cancer i njurarna. För två år sedan hittade läkarna metastaser i lungan.
– Nu lever jag en minut i sänder. Det senaste halvåret har jag mått bra, jag har en ny medicin som ger färre biverkningar. Metastaserna är små så de påverkar inte mitt fysiska leverne. Det är biverkningarna som gjort att jag ibland mått dåligt.
Börje Särs jobbar nu tre dagar i veckan som familjeterapeut inom Vasa stads familjerådgivning.
– Jag vet ännu inte hur den nya medicinen verkar. Jag hoppas att den biter.
Även om utgången av sjukdomen är oviss har han inte förlorat hoppet.
– Det hoppet handlar inte så mycket om hur det ska gå för mig eller när jag dör. Hoppet finns i första hand i relationen mellan människor. Och i den finns en annan relation som är större. Den kan man kalla relationen till Gud.
På skivans pärm har Malin Bernas tecknat en repstege som leder upp till en trädkoja. Senare insåg Börje Särs att det fanns en likadan ek på hemgården.
– I ekens klyka satt jag då jag var i sexårsåldern. Den eken står kvar ännu. Om man vill kan man se repstegen som en himlastege men själv ser jag att tryggheten finns i kojan.
Känner du dig trygg just nu?
– Det kommer och går väldigt mycket. Det är ingen rolig situation. Jag visar det inte så mycket utåt men hemma kan det komma skov när jag mår sämre. Det är att ta i lite att säga att jag är trygg. Men även om oron för hur det ska gå för mig har vuxit så känner jag mig trots allt mera trygg nu än vad jag gjorde för ett halvt år sedan. Den nya medicinen påverkar mitt humör mindre och jag känner mig mera stabil.
Har du evighetshopp?
– Evighetshoppet är inget enkelt uttryck. Jag tror inte att jag har det i traditionell mening. Då jag inte tror på helvetet blir också dess motpol lite annorlunda. Ingen vet något om himlen. Jag kan säga att jag tror på himlen i någon form, men i tron ingår också tvivlet. De två sakerna hör ihop.
Börje Särs är yngst i syskonskaran på fem och den enda av bröderna som inte är teolog. Han har sjungit visor, i kör och spelat gitarr i över fyrtio år.
– Jag har länge haft en dröm om att få spela in de låtar jag sjungit mycket. Sjukdomen fick mig att förverkliga drömmen. När jag insjuknade talade jag men min vän Martin Holm som är en duktig musiker och har en hemmastudio. För ett år sedan bestämde vi oss för att ta tag i saken. Först hade jag tänkt göra en inspelning bara för släkt och vänner men den blev så pass bra att jag valde att ge ut den som skiva.
– Jag upplever att många saker har gått bättre än vad jag förväntat mig. Till exempel blev standarden på skivan mycket bättre är jag någonsin kunnat tro och det är Martins förtjänst.
De flesta visorna på skivan har Börje Särs sjungit under många år. Men under den senaste tiden har några nya låtar lagts till på hans repertoar. De handlar framför allt om sorg och saknad.
– Texterna har alltid varit viktiga. Men i och med sjukdomen har texterna fått en ännu djupare betydelse för mig.
Läs mera i papperstidningen 22/2016.