Sedan Nino Mick vann Sverigemästerskapet i Poetry Slam 2013 har hen kunnat försörja sig på estradpoesi. (Foto: Nadim Elazzeh)
Sedan Nino Mick vann Sverigemästerskapet i Poetry Slam 2013 har hen kunnat försörja sig på estradpoesi. (Foto: Nadim Elazzeh)

Varken hona eller hane när floden kommer

transfrgor.

Genom föreställningen Ninos ark ska poeten Nino Mick ta in transfrågor i kyrkorummet. Hen undrar om transpersoner alls ryms med i arken.

27.5.2016 kl. 15:38

För några år sedan uppträdde estradpoeten Nino Mick i en kyrka i Malmö. Det startade en inre process: hen behövde utforska sin gudsrelation. Nu skriver Nino Mick en föreställning som ska turnera i kyrkor – om transfrågor, Gud och klimathot.

Det var kraftfulla ögonblick när Nino Mick första gången som transperson framförde sin poesi i en kyrka. Att Nino Mick är transperson betyder att hens könsidentitet i dag skiljer sig från det kön som hen registrerades som vid födseln.

– När jag fick inbjudan att uppträda blev kyrkan en plats som jag fick återerövra. Som barn var jag mycket i kyrkan, och som sjukskriven deprimerad tonåring var kyrkan det enda sammanhanget där jag inte behövde prestera. Men när jag kom ut för mig själv som queer (som icke-heterosexuell, red. anm.) gav kyrkorummet en känsla av att jag inte var välkommen.

Det var inte så att någon i kyrkan sade något elakt om Nino Micks nya könstillhörighet.

– Jag vågade ju inte ens testa att vara queer i kyrkan, utan drog mig undan självmant.

Människorna i kyrkan hade i stället på ett subtilt sätt kommunicerat att kyrkan består av heterosexuella personer som antingen är män eller kvinnor.

– Det handlar om hur man pratade om homosexuella när jag var barn och tonåring. Ingen trodde att homosexualitet hade något att göra med någon i rummet, och där satt vi ändå. Den här typen av händelser gav mig en känsla av att min församling inte ville ha mig där som queer, men de formade också min gudsbild. Jag kände att Gud inte ville ha mig med.

Vattnet stiger, arken fylls

Efter framträdandet i Johanneskyrkan i Malmö började Nino Mick processa sitt förhållande till kyrkan och Gud.

– Jag skrev mycket om min relation till Gud, som jag inte kan få att försvinna. Den finns ju där. Som tonåring tvivlade jag en del på Guds existens, men det var först när jag kom i konflikt med kyrkan som jag verkligen började känna att Gud finns. Helt tydligt var det ju en relation som jag förhöll mig till.

Nino Mick ansökte om ett kulturstipendium från Svenska kyrkan för att utforska ämnet närmare, med utgångspunkt i den bibliska berättelsen om Noa och flodvågen. Stipendiet kom hösten 2015, och tack vare summan på 100 000 kronor kan Nino Mick nu fullt ut ägna sig åt projektet Ninos ark.

– Noas ark är en fruktansvärd berättelse. Ändå berättas den ofta för barn. Det är mycket gulliga djur, fina färger och en fenomenal regnbåge i slutet. Den slutar med en stark känsla av hopp.

Men det som inte syns i barnböckerna är alla som lämnas utanför arken. De som dör när syndafloden kommer.

– Det som bränner till för mig är att det var just en hona och en hane av varje art som fick följa med i arken. Det är lätt att relatera till den indelningen som transperson, för det är så samhället ser ut. Vi tvingas välja mellan två omklädningsrum, varav inget känns rätt. I förlängningen måste vi välja om vi vill ha en plats i arken. Vi lever hela tiden med den stora risken att bli avvisade om vi inte passar in i de färdiga kategorierna.

Rädslan att bli avvisad, att lämnas kvar utanför arken, återfinns i relationen till Gud.

– Får jag komma till himlen eller inte? Havet stiger och det går inte att kontrollera. Kommer jag att bli ensam kvar när arkens dörr stängs?

Hen kommer fram till att grundfrågan är om vi kan lita på Gud.
– Skulle jag få följa med i arken, trots att jag varken är hona eller hane?

”Och vår Gud hade alltid lärt oss givmildhet, så dom sa: ’Har du ingen skam i kroppen? Här. Du får lite av oss.’ ”

Ur Ninos ark

Vattnet stiger, inte bara i sagan

Förutom transfrågor och Gud kommer Ninos ark också att behandla klimatförändringarna, som enligt Nino Mick är hens generations största skräck.

– De är som havet i berättelsen, som bara stiger och stiger. Vi saknar kontroll över förändringarna, men de pågår hela tiden. Var finns Gud i det här?

Som 90-talist har Nino Mick växt upp med ett ekonomiskt sätt att prata om samhället.

– Ekonomisk tillväxt har känts som ett väldigt naturligt argument. Men det är inte neutralt. Jakten på ekonomisk tillväxt har hela tiden prioriterats högre än att bevara jorden som en plats vi alla kan leva på.

Under hela hens livstid har det pågått förhandlingar mellan länder om klimatet.

– Ekonomisk tillväxt och frihandelsavtal har alltid trumfat över miljöfrågor. ”Okej, vi ska ha som mål att sänka koldioxidutsläppen – i den mån det inte påverkar ekonomin.” Resultatet ser vi 25 år senare. De framsteg som ändå gjorts har ätits upp av ekonomier som vuxit med hjälp av till exempel kolkraft.

Det senaste året har också inneburit förändringar i samhällsklimatet.

– Vi har gått från en uttalad politisk vilja för öppna gränser till att gränserna har stängts. Jag har tänkt på det här utestängandet i form av arken. Vem drunknar? Är det verkligen jag som transperson – men som också är vit och medelklass som kan försörja mig på skrivande – som lämnas utanför? Är det verkligen jag som inte får följa med på arken som byggs, om det är en nyliberal lyxkryssare som växer fram?

Vattnet sjunker undan

Nino Mick ser fram emot samtalen efter föreställningarna.

– Jag vill att det ska drickas kyrkkaffe efter föreställningen och att vi ska föra ett djupare samtal. Det behövs för att världen ska bli bättre.

Nino Mick hade inte velat ge sig in i kristna sammanhang igen om inte hen hade upplevt att kyrkan är en motkraft till de nyliberala och individualistiska strömningarna.

– Kyrkan kan vara en tung institution ibland, men jag måste erkänna att det känns tryggt att det finns den typen av allierad i frågor som jag tycker är viktiga. Det betyder något när biskopar skriver brev. Kyrkan känns som en bromskloss som hindrar att vi skenar iväg i väldigt otäcka riktningar.

Föreställningen Ninos ark turnerar under hösten 2016 och våren 2017 i svenskspråkiga kyrkor, främst i Sverige. Också finlandssvenska församlingar kan ta kontakt om de är intresserade av en föreställning.

Liisa Mendelin



Amanda Audas-Kass började blogga redan 2005. På kyrkpressen.fi ska hon i januari temablogga om kvinnligt och manligt. 
(foto: Linus Mickelsson)

Kvinnlighet och jämlikhet ur kristet perspektiv är temat för Amanda Audas-Kass blogg  på Kyrkpressen.fi i januari. 30.12.2012 kl. 09:00
Zia Meral kämpar för religionsfrihet, men känner också i skinnet vad det kostar att byta tro.

Annandag jul är martyrernas dag. Dagens lidande kristna både glöms och glorifieras ansvarslöst, menar Zia Meral, själv en av dem. 26.12.2012 kl. 14:38
Ett hettitiskt hantverk från Antalya avbildar Sankt Nikolaus mot bakgrunden av ett kors.

Julgubben, tomten, Santa Claus. Han har många namn, och en brokig bakgrund. I den ryms en gnutta helgon också. 23.12.2012 kl. 09:00
Catarina Bärlund-Palm utanför sin arbetsplats, Matteus församling i östra Helsingfors. (foto: Tomas von Martens)

catarina bärlund-palm. Församlingen har varit som ett andra hem för henne ända sedan hon var barn. I dag arbetar hon i samma församling. Att måna om den egna andliga näringen är speciellt viktigt för församlingsanställda, tycker hon. 20.12.2012 kl. 09:00

Fontana Medias förra vd Marcus Henricson blir ledarskapskonsult på Ramboll Management Consulting Oy i januari. 19.12.2012 kl. 15:49
Julen är en kristen högtid som hör hemma i den finländska kulturen, heter det i direktiven till undervisningsstyrelsen. (foto: May Wikström/KP-arkivbild)

julfest i skolan. Ett mångkulturellt samhälle har två vägar att gå. Att försöka skapa en ny enhetskultur av det som blir kvar när man skalat bort olikheterna. Eller att gå in för att leva i ett samhälle där folk tolererar uttryck för olika övertygelser, säger teol.dr Jyri Komulainen om debatten kring skolans julfester. 20.12.2012 kl. 09:00
Kerstin Seliverstov skriver fortfarande gärna julkort.

KP:s serie med julkort har gett fascinerande berättelser. Kerstin Seiverstovs berättar om sin hälsning till pappan under kriget.  19.12.2012 kl. 10:28
Benita Forsman är glad över att den hundraåriga kortsamlingen har överlevt både krigen och evakueringen av Hangö.

För hundra år sedan skulle det vara både jul- och nyårskort. Benita Forsman har många i sin samling. 29.12.2012 kl. 10:00

Den norska serien Tornagenterna har premiär på julafton hos oss. 19.12.2012 kl. 10:08
Med facit i hand har Martin Glader levt ”ett slumpmässigt liv med få egna beslut”. (foto: Rolf af Hällström)

Han växte upp på en levande prästgård. Sin karriär har han gjort som företagsledare. Nu är Martin Glader kyrklig förtroendeman och talar för fler frivilliginsatser i församlingen och för att staten tar sitt kulturhistoriska ansvar för kyrkor och begravningsplatser. 13.12.2012 kl. 11:33
Lucia Julia Hanhikoski provar mössor. Allt lucia bär ska vara vitt – utom bältet förstås. (foto: Sofia Torvalds)

julia hanhikoski. Lucia Julia Hanhikoski tror att möten med medmänniskor ger henne kraft att orka med luciauppträdandena – som kan bli så många som nittio. 13.12.2012 kl. 11:25
(foto: KP-arkiv)

12.12.12 är ett vigseldatum som inte går att glömma. 12.12.2012 kl. 13:29
(foto: KP-arkiv)

Kyrkans kulturpris 2012 ges till finska missionssällskapets evenemang de vackraste julsångerna. 12.12.2012 kl. 10:39
Imorgon sänder påven Benedictus XVI sitt första twitter.

Påven Bendictus XVI har gått med i mikrobloggen Twitter. 11.12.2012 kl. 13:45

Varje kväll avslutar försvarsminister Carl Haglund med att be aftonbön. De kvällar han stoppar om sin treåriga son för natten ber han också tillsammans med honom. För mig har det blivit ett sätt att tänka igenom dagen, säger han. 7.12.2012 kl. 10:50

Det blir inte lätt, men det känns rätt, säger Markus Österlund om sitt nya jobb som församlingsledare.

församlingsföreståndare. Efter tio år i en synlig roll som Folktingssekreterare blev Markus Österlund församlingsföreståndare i Andreaskyrkan. Beslutet var ett resultat av många års längtan. 29.10.2020 kl. 09:13

Lärkkulla. – Jag har varit Lärkkulla trogen i princip under hela mitt arbetsliv och kan med fog säga att jag känner Lärkkulla och dess verksamhet väl, säger Juhani Jäntti. 29.10.2020 kl. 08:44
Vi tror att religion handlar om tankar och trossatser, men det är en för snäv bild, säger Laura Hellsten.

dans. Dans är inget kristna i historien hållit på med – eller? Laura Hellsten grävde och hittade både spår av dans i den medeltida kyrkan och forskare som förnekade dess existens. 28.10.2020 kl. 16:01
Anna-Greta Sandell trivs med att jobba trots att hon passerat sjuttio. – Jag halkar vidare, ett år i taget.

Väståboland. Anna-Greta Sandell sköter gravarna på Nötö och är begravningsentreprenör i Pargas. Jobbet har gjort att hon ser annorlunda på döden, men allra mest på livet. 28.10.2020 kl. 13:51
Lekholmen hör till de lägergårdar som stängs fram till årsskiftet.

lägerverksamhet. Coronasituationen får församlingarna att stänga lägergårdarna åtminstone fram till årsskiftet – men Matteus församling ordnar läger på annat håll. 27.10.2020 kl. 14:38