Här, i Templet på Nylandsgatan i Helsingfors, har Eva Kleman fortfarande sitt arbetsrum. Men i hemmet i Munksnäs samlas redan flyttlådorna på hög inför det nya uppdraget i Sverige.

Hon är lugn mitt i sjukdomens otrygghet

frälsningsarmén. – Jag kan nästan tycka att det är ett större under av Gud att orka hålla mig under armarna än att göra mig helt frisk, säger Eva Kleman, nyutnämnd kommendör för Frälsningsarmén i Sverige och Lettland. 22.4.2016 kl. 13:45

När Eva Kleman var sju år hörde hon sången: Låt mig få höra om Jesus, skriv i mitt hjärta vart ord.

Hon misstänkte att det kunde göra ont att skriva ord i hjärtat, särskilt om det gjordes med en vass blyertspenna. Ändå bestämde hon sig för att knäböja vid botbänken.

– Det var min frälsningsupplevelse. Den har naturligtvis utvecklats sen dess.

Efter gymnasiet blev hon intresserad av politik, men beslöt sig för att satsa ett år av sitt liv på Frälsningsarmén, som en sorts tack för allt hon fått.

– Jag hade tänkt det som en sorts avslut, men under det året märkte jag att det var något jag inte kunde avsluta. Jag blev övertygad om att det var Guds plan att jag skulle jobba för Frälsningsarmén.

Så blev det. I officersskolan träffade hon sin man Johnny Kleman. Han är frälsningssoldat i femte generation.

Olika uppdrag inom armén har lett till att paret bott på många håll i Sverige. Den första utlandskommenderingen skulle egentligen leda dem till Pakistan, där Frälsningsarmén faktiskt är det största kristna samfundet.

Men då blev Johnny Kleman allvarligt sjuk. Först fick han en inflammation i hjärtklaffen som gjorde att alla tankar på ett uppdrag i Pakistan måste skrinläggas. Sedan, en dag på sommarstugan, brast hans kroppspulsåder. När Eva Kleman körde honom till akuten var han medvetslös.

– Under operationen kom narkosläkaren ut och sa: Det går inte. Finns det anhöriga som vill se honom måste de komma nu.

Att hitta stället där ådern brustit var omöjligt. Men Eva Kleman svarade: Det gör ingenting om inte du tror att det går, för jag tror det.

– Dumt och naivt, kan man tycka. Men när operationen var över kom läkaren ut och grät och sa: Du trodde att det var möjligt, men ingen av oss trodde.

Efter att paret repat sig från den pärsen kändes det som en trygg och bra lösning att ta emot ett uppdrag i Finland. Men under följande uppdrag i Sverige var det Eva Klemans tur att bli sjuk. Hon hade sett lite dåligt, haft huvudvärk, och gjorde ett besök hos ögonläkaren. Det visade sig att hon hade en ovanlig form av ögoncancer. Hon kommer aldrig att bli helt frisk och måste regelbundet gå på kontroller.

Hur har den upplevelsen präglat dig?

– När min man blev sjuk tänkte jag att när man drabbas av något svårt får man inte förbli samma mänska som man var tidigare, man måste bli lite klokare, lite snällare eller mer insiktsfull, sjukdomen måste ha gjort något med en. Jag sa till min man att nu har du fått en ny chans, det måste få påverka dig.

När hon själv var i samma situation insåg hon att det är jättelätt att bli precis lika gnällig som innan.

– Så jag brukar säga att jag vill försöka komma ihåg min sjukdom, komma ihåg hur jag känner, för jag vill att den ska ha gjort mig lite bättre. Annars är det svåra jag gått igenom helt bortkastat.

Hennes tro har inte varit ett vaccin mot osäkerhet och rädsla.

– I den stund jag fick beskedet var jag lika knäckt som vem som helst. Och i samma andetag säger jag: Självklart är det också något annat som griper in! Det handlar inte om att jag orkar be eller tänka en massa positiva tankar, det är min djupast liggande tro som kickar in och bär och lyfter mig.

Givetvis har hon frågat Gud: Varför gör du mig inte helt frisk?

– Samtidigt är jag övertygad om att den grundtrygghet jag har, en känsla av att vara glad och tillfreds mitt i allt kaos, den har Gud gett mig. Förmågan att kunna gnaga mig framåt i eländet. Jag kan nästan tycka att det är ett större under av Gud att orka hålla mig under armarna än att göra mig helt frisk.

Sofia Torvalds



konfirmandarbete. Åbo svenska församling svängde på hela skriba-konceptet. Under en solig eftermiddag på ön Kakskerta berättar kyrkoherde Mia Bäck varför. 28.6.2024 kl. 15:17

Nekrolog. Anita Höglund, omtyckt krönikör och tidigare redaktör vid Kyrkpressens föregångare Församlingbladet, har dött. 25.6.2024 kl. 10:44

INGERMANLANDS KYRKA. Missionsorganisationerna har svarat på biskopsmötets frågor om prästvigningarna i Sankt Petersburg. Den ena av dem utmanar biskoparna om hur man tillämpar och tolkar ett missionsavtal. 10.6.2024 kl. 15:50

lekholmen. Nora Sønnerstad är hjälpledare vid Johannes församlings skriftskolläger för tredje sommaren. Hon kommer också att jobba som holmungdomsledare med den öppna verksamheten. Bara tanken att vara på Lekis halva sommaren och kalla det för mitt sommarjobb är ganska ”win-win". 29.5.2024 kl. 20:32

ungdomsarbete. TV-talang blir ny sakkunnig för ungdomsfrågor vid kyrkans svenska central. Han får bland annat ansvar för UK - Ungdomens kyrkodagar 6.6.2024 kl. 12:00

BESVÄR. Två medlemmar i Petrus församlings församlingsråd har lämnat in ett så kallat kyrkobesvär till Helsingfors förvaltningsdomstol över domkapitlets beslut att välja Pia Kummel-Myrskog till kyrkoherde i Petrus församling. 5.6.2024 kl. 21:13

ETT GOTT RÅD. Om Yvonne Terlinden fick en pratstund med sitt yngre jag skulle hon diskutera sin rastlöshet och sin perfektionism. 6.6.2024 kl. 08:00

Personligt. Som barn drabbades Lina Forsblom av leukemi och räddades till livet av en ryggmärgstransplantation. 23 år senare höll hon på att dö av blodförgiftning. – Jag tror inte det var Guds vilja att jag skulle bli sjuk. Men Gud kan använda sjukdomarna, bara jag låter mig bli använd, säger hon. 5.6.2024 kl. 10:18

KYRKANS EKONOMI. Kyrkan behöver se över sitt nätverk av församlingar. Omkring 40 av dem överlever inte årtiondet ekonomiskt. 5.6.2024 kl. 10:00

KLIMATKRISEN. KP-redaktören Rebecca Pettersson bevittnar en soluppgång hon aldrig borde ha sett. Det blir början till en ekologisk skuldspiral, och jakten på ett hopp som håller. 4.6.2024 kl. 09:46

SAMKÖNADE PAR. Jenny Jansson var delegat vid Metodistkyrkans generalkonferens när samfundet fattade beslut om att godkänna samkönade vigslar. 3.6.2024 kl. 20:28

INGERMANLANDS KYRKA. Den ingermanländska kyrkans präster skapar förvirring bland kyrkfolket, säger ärkebiskop Tapio Luoma. I vems mässa går man, till vilken kyrka blir ens barn döpt? 3.6.2024 kl. 10:00

STIFTSFULLMÄKTIGE. Anita Ismark fortsätter leda stiftsfullmäktige. Missnöje med att den konservativare kandidatlistan blev illa representerad i personvalen. 30.5.2024 kl. 18:45

SOMMARLÄGER. – Arrangörerna får akta sig, för jag tror det kommer mer folk i år än ifjol då de som avvaktade får höra att lägret funkar bra i Nykarleby också, tror Anna Finell. 29.5.2024 kl. 20:04

sverige. I Arjeplog i Norrbotten i Sverige har det varit tradition att hålla högstadiets avslutning i kyrkan. Under pandemin föll den traditionen bort och skolan började fira avslutning i klassrummet i stället. 29.5.2024 kl. 19:38

betraktat. – Framme vid altaret i Pedersöre fullsatta kyrka fick jag klä av mig hela utrustningen: kåpan, mitran och till sist biskopskorset som det var allra svårast att slita sig ifrån, skriver Erik Vikström. 19.11.2024 kl. 19:00

advent. Allhelgona ligger bakom oss, affärerna är fyllda med julpynt. – Hur tar man emot ett nyfött barn? Inte är det ju med skrålande högtalarmusik, säger Katarina Gäddnäs. 18.11.2024 kl. 12:48

tro. Han såg Bibeln som endast en historisk bok och ville inte acceptera att Gud verkar idag. Men Magnus Finskas tvingades tänka om när Gud helade hans sjuka rygg. – Jag vill inte säga att jag är kristen. Om inte mitt liv avspeglar att jag är det så är det ju en lögn, säger han idag. 13.11.2024 kl. 13:54

KYRKOMÖTET. Den segslitna frågan om vem som ska betala för gravväsendet i Finland går vidare. i ett vasst brev till regeringen varnade kyrkomötet för dyrare gravar framöver för den som inte hör till kyrkan. 8.11.2024 kl. 16:41

KYRKOMÖTET. Det är olika dyrt för både anhöriga och församlingar att sköta en begravning. Kyrkomötet i Åbo debatterade det här länge på tisdagen. 5.11.2024 kl. 16:45