Annika Luther har tillsammans med sina elever vid Tölö gymnasium förberett jorden för vårens plantor.
Annika Luther har tillsammans med sina elever vid Tölö gymnasium förberett jorden för vårens plantor.

Sopa, sopa under mattan

profilen. Annika Luther har grävt fram otrevligheter familjen inte pratade om. 15.4.2016 kl. 11:16

Annika Luthers färska roman heter Fördärvaren. Namnet syftar på bokens fiktiva huvudperson Irene, hon som inte klarar av att förvalta det som tidigare generationer förvärvat, hon som fördärvar arvet i stället. Irene har vuxit upp utomlands och ärver ett gårdshus hon inte vet något om. Hon är inplacerad i en verklighet som kunde ha varit Annika Luthers egen.
– Det var inte alls svårt att skriva om henne, Irenes liv är sådant som jag föreställde mig att mitt liv skulle bli. Jag lever fortfarande i förvåning över att jag blivit en så välanpassad samhällsmedborgare med arbete och familj och allt. Jag tänkte mig att jag, precis som Irene, skulle bo i olika länder. Och barn – det var jag helt ointresserad av, säger hon, i dag mamma till hela åtta stycken.
Boken är också en produkt av Annika Luthers dåliga samvete.
– Jag älskade min mormor fruktansvärt och det var hemskt när hon blev gammal och dement och inte kände igen mig. Jag har fortfarande dåligt samvete över att jag övergav henne på slutet, det var så lätt att ursäkta sig med att jag hade små barn och att hon nästan ändå inte kom ihåg mig.

Fördärvaren är en spännande syntes av saga och verklighet. Alla de döda som förekommer i boken har funnits: Annika Luthers morföräldrar Maja och Holger, hennes mormors bror Harry Nyman, som försvann under fortsättningskriget, liksom också handelshuset Firma Nyman som de alla växte upp med.
Den beskriver också verkliga platser som gått förlorade, som släktgården Linnais på gränsen mellan Esbo och Vanda.
– Jag har nångång tänkt att alla mina böcker handlar om platser som är viktiga för mig.

Har du själv, likt romanens Irene, sett dig som en arvtagare till resterna av det Nymanska affärsimperiet?
– Nej. Firma Nyman la ner sin verksamhet år 1967, då jag var nio år. Men vi bor i alla fall i det gårdshus på Fredriksgatan i Helsingfors som i tiden var ett hotell som min mormorsfar Arthur Nyman byggde som övernattningsplats för gästande lanthandlare.
Romanens Irene fördärvar sitt arv, i verkligheten finns det ingen fördärvare i familjen Nyman. Annika Luthers mormor Maja och hennes bror Gunnar var duktiga förvaltare – de försökte nog sköta firman väl, men gjorde det av plikt och inte av entusiasm.
– Man ser det på annonserna. Arthur Nyman var berömd för sina uppfinningsrika annonser, följande generation försökte med ”Glöm ej Nyman” – det fungerade ju inte. Kunderna gillar inte att få dåligt samvete.

Mormor Majas äldsta bror Harry Nyman var på god väg att bli en fördärvare, men dog innan han hann med annat än att effektivt såsa till firmans bokföring. Men det var just Harrys berättelse som fängslade Annika Luther så att hon ville skriva ner den.
– Jag har alltid vetat att det fanns en som hette Harry, att han var en jazzgosse med ring på fingret. Men jag visste inget utom att han försvann i kriget.
När hon fick möjlighet att gå igenom Harrys yngre bror Gunnars efterlämnade papper hittade hon högvis med intressanta brev och fotografier.
– Det var en fascinerande berättelse som tog form: arvtagaren försvinner, familjen är förtvivlad och ordnar en stor, fin begravning – men egentligen lever han fortfarande i ett fångläger i Sovjetunionen.

Att Harry Nyman var homosexuell är en spekulation, att han hade flera psykoser och led av svår ångest och tvångsföreställningar är belagt. När han skulle åka till England – kanske för att familjen snarare hoppades än trodde att luftombytet skulle göra honom gott – slutade det i katastrof.
– Att åka till England på 30-talet var som att fara på safari till Sydafrika i dag. Det fanns ett vansinnigt detaljerat program om hur de resande skulle fraktas hit och dit, men så satt Harry där på båten och bara söp och söp tills pengarna tog slut, och när han kom fram fördes han direkt till mentalsjukhus.

Harry Nymans föräldrar, kommerserådet och hans fru, älskade honom intensivt och ville alltid tro det bästa.
– Och samtidigt ville de inte se, tröstade honom med att sen när du kommer hem så glömmer vi allt, vi ”lägger mull på”. Man pratade inte om otrevliga saker. Familjen Nyman var en småborgerlig familj som kom upp sig och blev fin, och de hade kvar de småborgerliga idealen, rädslan för vad andra skulle tänka om dem.
Harry Nymans ledsamma berättelse kulminerar i att han – trots sin psykiska sjukdom – skickas till Hangöfronten då fortsättningskriget börjar.
– Det var något så tragiskt över den där bataljonen. De var äldre män och alldeles unga pojkar, ett kryck- och proteskompani som kommenderades av en krigstokig överste som skickade ut dem som kanonmat på ett absolut onödigt och till och med förbjudet uppdrag. Man behövde inte bry sig om dem … På ryska sidan omtalades det som en stor seger, på finska sidan förtegs händelsen helt.

För ett år sedan reste Annika Luther tillsammans med sin dotter Ulla Donner till Mordvinien, där de lämnade lite mull från Linnais gård vid det som de hoppades var Harry Nymans grav.
Att få tag på jord från Linnais var inte en alldeles enkel affär eftersom gården köptes upp av en rik bankir för över tjugo år sedan.
– Jag åkte till Linnais en kväll tillsammans med min vän Pia Ingström och Ulla. Vi gick ner till sjön och klättrade över staketet och smög oss in, och så grävde vi upp lite jord på det ställe där simhuset en gång stod.

På slutet ”Kyrkpressen-frågan”: Vad tror du på, Annika Luther?
– Jag tror att vad som än händer finns det alltid en fortsättning. Livet och naturen går vidare. Jag har inte hört till kyrkan sen jag var tolv och jag är absolut inte troende, men på senaste tiden har jag allvarligt funderat på att bli medlem i kyrkan bara av tacksamhet över ärkebiskopens och andra kyrkliga företrädares inlägg i samhällsdebatten. Det är viktigt att kyrkan står upp för det mänskliga.

Sofia Torvalds



Som en del av försoningsprogrammet tar Musalaha deltagarna ut på utfärder i öknen. Den här bilden är från ett tidigare år.

FÖRSONING. Sann försoning innebär ett erkännande av rättvisan och av maktdynamiken, anser man inom organisationen Musalaha. Därför utmanar man det som sker i Israel och Gaza just nu. – Just nu behövs försoning mer än någonsin, säger Wasim Nasser. 19.12.2023 kl. 10:00
Många av oss känner oss särskilt ensamma kring jul, det är inget man är ensam om säger pastorn Markus Österlund.

JULGEMENSKAP. Du är inte ensam om att vara ensam och vi är alla lite fattiga, åtminstone i anden. Det fastslår pastor Markus Österlund. 18.12.2023 kl. 15:59
Niklas Wallis (till vänster) är kyrkoherde i Kronoby. År 2024 får han stöd av de pensionerade herdarna Timo Saitajoki och Anders Store.

domkapitlet. Två prostar och pensionerade kyrkoherdar, Anders Store och Timo Saitajoki, jobbar nästa år halvtid som kaplaner i Kronoby, där prästbristen är stor. 15.12.2023 kl. 10:37
Elefteria Apostolidou växte upp med hemspråken finska och grekiska, men jobbar nu på svenska.

UTNÄMNING. Elefteria Apostolidou valdes till årets präst bland annat för sitt arbete bland kvinnor, för kyrkans synlighet på sociala medier och för sina stads-pilgrimsvandringar. – Det känns jätteskönt att få erkänsla för det arbete jag gjort, säger hon. 14.12.2023 kl. 12:59
Musikern Jukka Leppilampi har varit en aktiv artist i fyra decennier.

kyrkans kulturpris. Kyrkans kulturpris 2023 tillfaller två personer som främjat den kristna musikkulturen i Finland: musikern Jukka Leppilampi och evenemangsproducenten Jukka Ahokas. 13.12.2023 kl. 14:38
Det som är omöjligt att förlåta kan kanske försonas, säger Patricia Tudor-Sandahl.

Bok. När vår yttre värld förmörkas av krig och sjukdomar bringar den kristna psykologen och författaren Patricia Tudor-Sandahl bud om ett ljus som kan brinna inuti oss. 12.12.2023 kl. 13:55

forskning. Susanna Lundqvist fick 20 880 euro för forskning om evangelisk-lutherska kyrkans roll för tryggandet av Finlands försörjningsberedskap under vinterkriget. 12.12.2023 kl. 15:51
Marika Westerling förknippar julen med barndomens julgudstjänst i Nordsjö kyrka 
i Helsingfors.

GÅ I KYRKAN. I år bestämde skådespelaren och sångaren Marika Westerling att hon gör något alldeles nytt för att få tag på julstämningen: Hon börjar gå i kyrkan. 7.12.2023 kl. 08:00
Majla Ståhls följer noggrant med vad som händer i världen. ”Det är inte första gången vi haft problem med Ryssland", säger hon efter en nyhetssändning.

LIVSBERÄTTELSE. Majla Ståhls blir 90 år i januari. Hon minns när bomberna föll över Vasa, hon minns klasskamraterna som förlorade sina föräldrar och hon minns kärleken. Den stora och stillsamma. 7.12.2023 kl. 10:24
– Jag kände i många år att jag höll på med något som jag egentligen inte ska göra, säger Ester Rudnäs.

Personligt. Ester Rudnäs önskar att någon berättat för henne att det hör till att det kommer jobbiga perioder i ett äktenskap. Efter snart nio år som gift och sedan hon hittat rätt i yrkeslivet valde hon att berätta om utmaningarna för att hjälpa andra. 5.12.2023 kl. 18:00
 – Jag klarar mig utan julklappar. Det låter klyschigt att säga så, men det är faktiskt sant, säger Kajsa Sjöström.

jul. 19-åriga Kajsa Sjöström från Mariehamn älskar julen så mycket att hon lyssnar på julmusik året om och gläds över att den affär hon jobbar i inleder julen i oktober. 4.12.2023 kl. 14:29
FMS arbetar bland annat i Mauretanien.

FMS. Finska Missionssällskapets omställningsförhandlingar innebär att personalstyrkan minskar med 42 årsverken genom uppsägningar och pensioneringar. Den svenska verksamheten påverkas också, men det är ännu oklart i vilken mån. 1.12.2023 kl. 14:23
Emma Audas, Göran Stenlund, Gun Geisor, Stefan Myrskog och Jan-Erik Lindqvist har förlänats Mikael Agricola-medaljen.

MIKAEL AGRICOLA MEDALJEN. I samband med Borgå domkapitels jubileumssammanträde förlänade biskop Bo-Göran Åstrand Mikael Agricola-medaljen åt fem personer; Emma Audas, Gun Geisor, Jan-Erik Lindqvist, Stefan Myrskog och Göran Stenlund. Medaljen är avsedd att ges som hedersbetygelse och gåva åt personer som verkat i Mikael Agricolas anda. 1.12.2023 kl. 16:59
Vid det Borgå domkapitels första möte den 1 december år 1923 var det dåvarande biskopen Max von Bonsdorff som svingade ordförandeklubban. År 2023 var det nuvarande biskopen Bo-Göran Åstrand som skötte det uppdraget.

BORGÅ STIFT 100 ÅR. Borgå stift har sedan årsskiftet firat att det i år gått 100 år sedan stiftet grundades. Idag, den 1 december, är ändå det närmaste en officiell födelsedag man kan komma, eftersom det första domkapitelsmötet de facto hölls den 1 december år 1923. Dagen till ära hölls ett jubileumssammanträde i exakt samma rum där det första mötet gick av stapeln för 100 år sedan. 1.12.2023 kl. 16:31
Lucas Snellman tror valet blir spännande.

KYRKOMÖTET. Borgå stift har sex ombud i kyrkomötet: två präster, tre lekmän och ett ombud från Åland. Fyra av de tidigare ombuden ställer inte upp för omval. Det innebär ett spännande val för Borgå stift. 29.11.2023 kl. 16:48

Metodistkyrkan öppnar för samkönat – med många reservationer.

HBTQ. Metodistkyrkan har tagit ett världsomspännande beslut om att montera ner sin praxis om att homosexualitet "inte är förenlig med kristen lära". Men kyrkan sprack på kuppen. 2.5.2024 kl. 22:32
Samia Abuelfahem kockade palestinskt-jordanskt till Fredskaféet.

INVANDRARARBETE. Församlingscentret vid Lundagatan i Borgå har i åtta år varit centrum och träffpunkt för utlänningar och invandrare i Borgå med Fredscaféet. Eld­själen i arbetet är Domkyrkoförsamlingens kaplan Hanna Eisentraut-Söderström. 29.4.2024 kl. 10:00
Pia Kummel-Myrskog börjar i Petrus församling i juni.

kyrkoherdeval. Domkapitlet fattade beslutet vid sitt möte idag. När församlingsrådet i början av april skulle välja mellan Pia Kummel-Myrskog och församlingens tf kyrkoherde Ronny Thylin föll rösterna jämnt. Därför blev det domkapitlet som fattade beslutet. 29.4.2024 kl. 13:16
– Det beror inte på hur många helger jag jobbar, eller hur många texter jag producerar. Eller hur många förrättningar jag har. Det handlar inte om mig, utan det handlar om kärnan, om vem man tjänar, säger Wilhelmina Oldmark.

profilen. Stiftets yngsta präst – det kan Wilhelmina Oldmark titulera sig. – Jag känner allt större visshet om att det jag gör är viktigt. 29.4.2024 kl. 08:00
Dopet kan se ut hur som helst och kräver inga storsatsningar.

Helsingfors. Nu döps fler barn i Helsingfors, liksom tonåringar som döps i samband med skriftskolan. 24.4.2024 kl. 17:16