Annika Luther har tillsammans med sina elever vid Tölö gymnasium förberett jorden för vårens plantor.
Annika Luther har tillsammans med sina elever vid Tölö gymnasium förberett jorden för vårens plantor.

Sopa, sopa under mattan

profilen. Annika Luther har grävt fram otrevligheter familjen inte pratade om. 15.4.2016 kl. 11:16

Annika Luthers färska roman heter Fördärvaren. Namnet syftar på bokens fiktiva huvudperson Irene, hon som inte klarar av att förvalta det som tidigare generationer förvärvat, hon som fördärvar arvet i stället. Irene har vuxit upp utomlands och ärver ett gårdshus hon inte vet något om. Hon är inplacerad i en verklighet som kunde ha varit Annika Luthers egen.
– Det var inte alls svårt att skriva om henne, Irenes liv är sådant som jag föreställde mig att mitt liv skulle bli. Jag lever fortfarande i förvåning över att jag blivit en så välanpassad samhällsmedborgare med arbete och familj och allt. Jag tänkte mig att jag, precis som Irene, skulle bo i olika länder. Och barn – det var jag helt ointresserad av, säger hon, i dag mamma till hela åtta stycken.
Boken är också en produkt av Annika Luthers dåliga samvete.
– Jag älskade min mormor fruktansvärt och det var hemskt när hon blev gammal och dement och inte kände igen mig. Jag har fortfarande dåligt samvete över att jag övergav henne på slutet, det var så lätt att ursäkta sig med att jag hade små barn och att hon nästan ändå inte kom ihåg mig.

Fördärvaren är en spännande syntes av saga och verklighet. Alla de döda som förekommer i boken har funnits: Annika Luthers morföräldrar Maja och Holger, hennes mormors bror Harry Nyman, som försvann under fortsättningskriget, liksom också handelshuset Firma Nyman som de alla växte upp med.
Den beskriver också verkliga platser som gått förlorade, som släktgården Linnais på gränsen mellan Esbo och Vanda.
– Jag har nångång tänkt att alla mina böcker handlar om platser som är viktiga för mig.

Har du själv, likt romanens Irene, sett dig som en arvtagare till resterna av det Nymanska affärsimperiet?
– Nej. Firma Nyman la ner sin verksamhet år 1967, då jag var nio år. Men vi bor i alla fall i det gårdshus på Fredriksgatan i Helsingfors som i tiden var ett hotell som min mormorsfar Arthur Nyman byggde som övernattningsplats för gästande lanthandlare.
Romanens Irene fördärvar sitt arv, i verkligheten finns det ingen fördärvare i familjen Nyman. Annika Luthers mormor Maja och hennes bror Gunnar var duktiga förvaltare – de försökte nog sköta firman väl, men gjorde det av plikt och inte av entusiasm.
– Man ser det på annonserna. Arthur Nyman var berömd för sina uppfinningsrika annonser, följande generation försökte med ”Glöm ej Nyman” – det fungerade ju inte. Kunderna gillar inte att få dåligt samvete.

Mormor Majas äldsta bror Harry Nyman var på god väg att bli en fördärvare, men dog innan han hann med annat än att effektivt såsa till firmans bokföring. Men det var just Harrys berättelse som fängslade Annika Luther så att hon ville skriva ner den.
– Jag har alltid vetat att det fanns en som hette Harry, att han var en jazzgosse med ring på fingret. Men jag visste inget utom att han försvann i kriget.
När hon fick möjlighet att gå igenom Harrys yngre bror Gunnars efterlämnade papper hittade hon högvis med intressanta brev och fotografier.
– Det var en fascinerande berättelse som tog form: arvtagaren försvinner, familjen är förtvivlad och ordnar en stor, fin begravning – men egentligen lever han fortfarande i ett fångläger i Sovjetunionen.

Att Harry Nyman var homosexuell är en spekulation, att han hade flera psykoser och led av svår ångest och tvångsföreställningar är belagt. När han skulle åka till England – kanske för att familjen snarare hoppades än trodde att luftombytet skulle göra honom gott – slutade det i katastrof.
– Att åka till England på 30-talet var som att fara på safari till Sydafrika i dag. Det fanns ett vansinnigt detaljerat program om hur de resande skulle fraktas hit och dit, men så satt Harry där på båten och bara söp och söp tills pengarna tog slut, och när han kom fram fördes han direkt till mentalsjukhus.

Harry Nymans föräldrar, kommerserådet och hans fru, älskade honom intensivt och ville alltid tro det bästa.
– Och samtidigt ville de inte se, tröstade honom med att sen när du kommer hem så glömmer vi allt, vi ”lägger mull på”. Man pratade inte om otrevliga saker. Familjen Nyman var en småborgerlig familj som kom upp sig och blev fin, och de hade kvar de småborgerliga idealen, rädslan för vad andra skulle tänka om dem.
Harry Nymans ledsamma berättelse kulminerar i att han – trots sin psykiska sjukdom – skickas till Hangöfronten då fortsättningskriget börjar.
– Det var något så tragiskt över den där bataljonen. De var äldre män och alldeles unga pojkar, ett kryck- och proteskompani som kommenderades av en krigstokig överste som skickade ut dem som kanonmat på ett absolut onödigt och till och med förbjudet uppdrag. Man behövde inte bry sig om dem … På ryska sidan omtalades det som en stor seger, på finska sidan förtegs händelsen helt.

För ett år sedan reste Annika Luther tillsammans med sin dotter Ulla Donner till Mordvinien, där de lämnade lite mull från Linnais gård vid det som de hoppades var Harry Nymans grav.
Att få tag på jord från Linnais var inte en alldeles enkel affär eftersom gården köptes upp av en rik bankir för över tjugo år sedan.
– Jag åkte till Linnais en kväll tillsammans med min vän Pia Ingström och Ulla. Vi gick ner till sjön och klättrade över staketet och smög oss in, och så grävde vi upp lite jord på det ställe där simhuset en gång stod.

På slutet ”Kyrkpressen-frågan”: Vad tror du på, Annika Luther?
– Jag tror att vad som än händer finns det alltid en fortsättning. Livet och naturen går vidare. Jag har inte hört till kyrkan sen jag var tolv och jag är absolut inte troende, men på senaste tiden har jag allvarligt funderat på att bli medlem i kyrkan bara av tacksamhet över ärkebiskopens och andra kyrkliga företrädares inlägg i samhällsdebatten. Det är viktigt att kyrkan står upp för det mänskliga.

Sofia Torvalds



Johanna Holmäng bor i Forsby, men kring tio dagar i månaden arbetar hon i Umeå.

FÖRLOSSNING. Redan som sjuåring visste Johanna Holmäng att hon ville bli barnmorska. Hennes jobb är hennes kall. Varje dag möter hon stor förväntan, men vissa gånger också bottenlös förtvivlan. – Ibland måste jag gå från sorgens rum in i glädjens, då är det inte lätt att hålla masken, säger hon. 28.9.2022 kl. 13:31
Jonas Ahlforn ser kyrkans
styrka i att möta människor i kris, för kyrkan har redan reflekterat över de stora livsfrågorna.

PREPPERPRÄST. När Sverige inte hade ett enda stridsflygplan att sända upp då Ryssland övade kärnvapenanfall gick det upp för prepperprästen Jonas Ahlforn i Örebro att det inte räcker att bunkra upp toalettpapper som förberedelse för en samhällskris. 29.9.2022 kl. 11:00
Prästerna Mari Puska (t.v.) och Malena Björkgren vid synodalmötet i Åbo. Biskop Bo-Göran Åstrand talade till 180 präster om folkkyrkan i förändring

BORGÅ STIFT. Efter pandemin har det varit svårare att få till dop. Begravningar och minnesstunder har förändrats. Vid prästernas synodalmöte i Åbo sade biskop Bo-Göran Åstrand att kyrkan inte blir som förut – också dess särställning som folkkyrka ifrågasätts nu i riksdagen. 29.9.2022 kl. 00:00
När de skrev om sitt liv upptäckte Mårten och Kjell Westö nya saker om varandra.

SYSKON. Kjell Westö och Mårten Westö är bröder, författare och spelar i samma band. De har ärvt ett depressivt stråk, men hanterar det på olika sätt. Den ena är intensiv, den andra är lugn. Den ena ber ibland, den andra köpslog en gång med Gud och blev avslöjad som spelare. 28.9.2022 kl. 10:38
– Jag har ritat mycket i hela mitt liv, säger Moa Eklund.

BORGÅ STIFT. 21-åriga Moa Eklund har skapat logon för Borgå stifts hundraårsjubileum. – Sedan jag flyttade till Helsingfors har jag fått upp ögonen för gemenskapen i stiftet, säger hon. 26.9.2022 kl. 19:09
Birgitta Yavari-Ilan, 77, säger att hon har haft två heliga drömmar i livet – att hitta kärleken och att finna Gud som hon växte upp utan att känna.

KRISTEN BILDKONST. Den svensk-israeliska konstnären Birgitta Yavari-Ilan åkte för 50 år sedan ut ur Vetlanda i Småland i sin ljusblå Volkswagen för att bosätta sig i Jerusalem. För en generation i Norden har hon stått för ett kristet bildspråk kring tro, kärlek och glädje. 27.9.2022 kl. 19:00
Genusforskaren och teologen Cecilia Nahnfeldt från Uppsala ser ut att bli ny teologiprofessor vid Åbo Akademi.

Åbo akademi. Genusforskaren och teologen Cecilia Nahnfeldt blir sannolikt ny professor i praktisk teologi vid Åbo Akademi. Fakultetsrådets val ska ännu formellt bekräftas av universitetets ledning. 27.9.2022 kl. 16:52
I Esbo som med närmare 15 000 medlemmar är landets största svenska församling – blir det inget församlingsval i höst.

FÖRSAMLINGSVALET. I Esbo, Grankulla och Vanda blir det inget församlingsval på svenska i höst. Orsak: för få kandidater. I Esbo var Jannika Lassus valombud för den enda kandidatlista som nu besätter alla 26 platser med 26 kandidater – i landets största svenska församling. 23.9.2022 kl. 11:32
Hanna Jensen har skrivit två böcker om minnessjukdomar, en om sin pappa och en om sin mamma. – Efter första boken tänkte jag att jag aldrig mer ska skriva om ämnet, men jag kände att jag hade något att säga som kunde hjälpa andra.

ALZHEIMER. När Hanna Jensens mamma fick en minnessjukdom blev mamman aktiv, företagsam, pratsam – och väldigt ilsken. – Det fanns en tid då jag var så frustrerad att jag inte ville se henne i ögonen, men idag ser jag på mamma med varm blick. 22.9.2022 kl. 16:15
Teemu Laajasalo och Irja Askola.

JÄMSTÄLLDHET. Kyrkostyrelsen har beviljat kyrkans pris för jämställdhet och likabehandling till biskop emerita Irja Askola. 22.9.2022 kl. 15:09
Julie Yu-Wen Chen har som Taiwanfödd professor en knepig sits att leda ett Beijingfinansierat institut vid Helsingfors universitet.

kina. Professorn i Kinastudier Julie Yu-Wen Chen vid Helsingfors universitet har rötter i Taiwan. Hon oroar sig för Kinas växande hot mot hennes hemland. Hon är kristen och försöker avsluta varje dag med att lyssna på en predikan online. 15.9.2022 kl. 10:37
Karl XI:s kyrkolag var stomme för kyrkan i Finland till mitten av 1870-talet. I dag stadgar Kyrkoordningen sedan 1994 om ett synodalmöte som ska hållas vart sjätte år.

SYNODALMÖTE. Efter sina pastoralkurser under den första tiden som präst saknar många vardagsteologer de regel­bundna samtalen om kyrkans lära, eller samtalen kring biskopens linje. För det finns sedan år 1686 det sällsynta synodalmötet – som snart hålls i Åbo. 14.9.2022 kl. 15:16
Lena Kumlin trivs hemma i trädgården.

FÅNGA DAGEN. Lena Kumlin lever med en hjärntumör som inte går att operera och som kommer att leda till döden inom ett år. – Carpe diem! säger hon, och kämpar för att leva i nuet och njuta av sitt liv med fulla andetag. 13.9.2022 kl. 16:22
Bilderna är små i sitt format.
– Ingen får något kastat i ansiktet. Det är ett utslag av samtycke säger Kent Wisti.

Konst. I september visas utställningen KYSS – en meditation i ord och bild över Höga visan i Borgå domkyrka. – Höga visan är en erotisk bok i Bibeln som både är oerhört trygg men ändå radikal, säger konstnären, bildsatirikern och prästen Kent Wisti. 13.9.2022 kl. 10:14
– Vissa veckor tar kyrkrenoveringen hälften av min arbetstid, säger Mats Edman, nyss förordnad till kyrkoherde i Nykarleby.

nykarleby. Under sista tiden av studierna upplevde Mats Edman en tydlig kallelse att bli präst. – Vi var samlade i en bibel- och bönegrupp och vi tog mannakorn. Mitt mannakorn var från Apostlagärningarna: ”Var inte rädd. Tala och tig inte. Jag är med dig och ingen ska göra dig något ont för jag har mycket folk här i staden.” Nästa dag ringde han biskop Erik Vikström och bad om prästvigning. 12.9.2022 kl. 20:05

forskning. Susanna Lundqvist fick 20 880 euro för forskning om evangelisk-lutherska kyrkans roll för tryggandet av Finlands försörjningsberedskap under vinterkriget. 12.12.2023 kl. 15:51
Marika Westerling förknippar julen med barndomens julgudstjänst i Nordsjö kyrka 
i Helsingfors.

GÅ I KYRKAN. I år bestämde skådespelaren och sångaren Marika Westerling att hon gör något alldeles nytt för att få tag på julstämningen: Hon börjar gå i kyrkan. 7.12.2023 kl. 08:00
Majla Ståhls följer noggrant med vad som händer i världen. ”Det är inte första gången vi haft problem med Ryssland", säger hon efter en nyhetssändning.

LIVSBERÄTTELSE. Majla Ståhls blir 90 år i januari. Hon minns när bomberna föll över Vasa, hon minns klasskamraterna som förlorade sina föräldrar och hon minns kärleken. Den stora och stillsamma. 7.12.2023 kl. 10:24
– Jag kände i många år att jag höll på med något som jag egentligen inte ska göra, säger Ester Rudnäs.

Personligt. Ester Rudnäs önskar att någon berättat för henne att det hör till att det kommer jobbiga perioder i ett äktenskap. Efter snart nio år som gift och sedan hon hittat rätt i yrkeslivet valde hon att berätta om utmaningarna för att hjälpa andra. 5.12.2023 kl. 18:00
 – Jag klarar mig utan julklappar. Det låter klyschigt att säga så, men det är faktiskt sant, säger Kajsa Sjöström.

jul. 19-åriga Kajsa Sjöström från Mariehamn älskar julen så mycket att hon lyssnar på julmusik året om och gläds över att den affär hon jobbar i inleder julen i oktober. 4.12.2023 kl. 14:29