Den nya ekonomiska situationen efter skilsmässan blev en trigger för Honkasalo. Först insjuknade hon i en depression, men sedan började hon tillsammans med sina två barn utforska sparsamheten.
De provsmakade ätliga vilda växter, pysslade presenter och sydde egna kläder. Honkasalo slutade färga håret och ersatte deodoranten med matsoda.
Resultatet blev boken Nuukaillen eli kuinka pelastin kukkaroni ja maailman (2014), fritt översatt: ”Att vara en snåljåp – så här räddade jag min plånbok och världen.”
– Det finska ordet ”nuukailu” har en negativ klang. Den som ”nuukailee” är gnidig och snål. Men jag ville byta ut den klangen mot något positivt och göra snålandet till en lika godkänd hobby som ”kotoilu”, det vill säga att bona om i sitt hem.
Hur ser ditt liv ut nu? Har du lyckats hålla fast vid snålandet?
– Jag har varit ekologiskt intresserad sedan tonåren så snålandet var inte bara en fas. Jag håller fortfarande hårt fast vid att mat inte ska slängas.
– Om bananerna håller på att bli gamla fryser jag in dem. De har rest en lång väg från odlingen till matbutiken där jag i min tur köpt dem med pengar som jag förtjänat genom arbete. Det går bara inte att kasta bort bananerna, det vore ett oerhört slöseri. Häromdagen gjorde jag en soppa av rester av tsatsiki och salsa och det blev förvånansvärt gott.
– Jag har också anammat en avsky för små burkar och pytsar. För att undvika plastavfall har jag nästan helt slutat köpa kosmetik.
På vilket sätt gör det här snålandet världen bättre?
– Den ekologiska aspekten är uppenbar. Någon kan ändå undra om vi inte borde konsumera mera i det här ekonomiska läget. Visst kan vi göra det, men då är det bättre att konsumera tjänster än prylar. Gå hellre på massage än på en planlös vandring i butikerna.
– En risk med sparandet är förstås att det blir en fix idé. I boken skriver jag om en kvinna som sparade diskvattnet för att spola toaletten med, och en man som reparerade sina löständer med hobbylim. En riktlinje för mig är därför att det inte lönar sig att snåla när det kommer till hälsan.
Läs hela artikeln i Kyrkpressen 15/2016!