Stan Saanila säger att pjäsen Bländad är som berg-och-dalbanan på Borgbacken: spännande men inte farlig på riktigt.
Stan Saanila säger att pjäsen Bländad är som berg-och-dalbanan på Borgbacken: spännande men inte farlig på riktigt.

"Vill man göra upplysta människor obekväma ska man börja tala om Jesus"

Byggnadsvård. Stan Saanila debuterar som manusskribent med en religiöst betonad skräckpjäs. Under hela föreställningen är publikens ögon förbundna. 7.4.2016 kl. 00:00

Två män, en far och en son, sitter i en bil på en landsväg. Det snöar ymnigt. Vägen sluttar neråt, chauffören tappar kontrollen över bilen och kör av vägen. Hjulspåren snöar genast igen. Männen sitter fastklämda i bilen och kommer inte loss.

Det här är upptakten till Teater Mestolas pjäs Bländad, som har premiär på Svenska Teatern nu på lördag.

- Jag blev ombedd att skriva pjäsen. Den skulle utspela sig i mörker och den skulle vara spännande, berättar journalisten, komikern och teveprofilen Stan Saanila.

– Jag kör mycket bil, ibland i dåligt före, och har många gånger funderat på vad som kan hända när någon kör av vägen i ett snöoväder. Tänk om det ligger någon där i den där stora snödrivan som vi inte ser?

I pjäsen, regisserad av Martin Bahne, trasslar sedan saker till sig.

– Det visar sig att en av männen kanske inte är den man skulle tro, säger Saanila och för en knytnäve till munnen i en skräckfylld pose.

Publiken ska sitta med ögonbindel i totalt mörker och ta in pjäsen med hjälp av ljudeffekter, ljuseffekter och dofter.

– Jag har länge jobbat med radio och i det mediet leker man mycket med människors inre syn och visioner. I radio kan man säga: vi befinner oss i en tunna i Niagarafallet, och så är man där. I pjäsen kommer det att fungera på lite samma sätt. Mörkret kan man också se som en metafor: vi går genom livet med förbundna ögon.

Männen i bilen börjar berätta historier för varandra, och historierna går långt tillbaka i tiden. Publiken får ledtrådar till vilka männen kan vara och vilket deras förhållande till varandra är.

– Att jobba fram den här pjäsen var utmanande för mig, bland annat eftersom det handlar om relationen mellan far och son. Jag har fått gå igenom mitt eget förhållande till min far. Hurudan far har jag varit till min egen son? Det här är saker jag tror alla tänker på. Vilka misstag har jag gjort och vad kan jag reparera?

image

Stan Saanila gick och tänkte på pjäsen i ett år, ”gick och slet sig i håret, hade ångest och var olycklig”.

– Men själva skrivandet tog bara en vecka. Det var njutningsfyllt, lätt och trevligt. Jag överraskade mig själv. Det var som att texten kom till mig utifrån, sänkte sig över mig, viskade mig i örat. Det här låter fånigt, men det är sant: Jag satt och grät när jag skrev. Fast jag visste vad som skulle hända blev jag berörd.

I temat far-son ser Stan Saanila en hel del kristen tematik.

– Jag tänker på Jesus som offrar sig för mänskligheten. Jag tror att Kristus som ideal har påverkat manssynen överhuvudtaget. Man ska offra sig för andra. Förneka sig själv. Uppgå i intighet. Det är liksom fint att ta smällar och vara stoisk. Bita ihop och lida.

Tilltalad av godhet

Han har alltid gillat religiöst betonade skräckfilmer, som Exorcisten eller Djävulens advokat. Och böcker, som Pär Lagerkvists Barabbas.

– Jag har funderat mycket på ondska. Det som tiltalar mig i kristendomen är att det är motpolen till ondska. Den kristna nåden är central för mig, jag finner mycket tröst i den. Men ondskan, vad beror den på? Är den en kraft eller är det bara något som sker på grund av människans svaghet eller ointresse eller dumhet?

I pjäsen finns alltså rikligt med kristna undertoner. Mycket mer vill Stan Saanila inte avslöja.

– Det är en sekulär pjäs. Men jag är lite av en bråkstake. Religion och kristendom upplevs som lite pinsamt , lite skämmigt. Om man vill göra progressiva och upplysta människor illa till mods ska man börja tala om Jesus. Eftersom jag är en bråkstake vill jag göra det, och retas lite också.

Han säger att hans tro är viljebaserad, snarare än upplevelsebaserad.

– Det finns människor som går omkring uppfyllda av den Heliga Anden och övertygade om Guds existens. Sådan är inte jag. Man kunde säga att jag är en välvilligt inställd agnostiker. Jag säger inte ”Ja, jag vet” utan ”Ja, jag hoppas det gärna”.

image

Han tror att den bästa reklamen för kristendomen är helt vanliga, hyggliga, kristna människor.

– Inte kan man övertyga någon med förståndet. Det gäller allt från krukväxter till färgen blå och kärnkraft. Ingen kommer att ändra sig för att vi gör en lista med plus och minus och har fler plus längst ner på pappret. Det är droppen som urholkar stenen. Små knuffar i olika riktningar påverkar oss, medvetet och undermedvetet.

Det som tilltalar honom i kristendomen, förutom nåden, är gemenskapen.

– Det är lite som ett slags ”Monty Python secret handshake”: Aha, den där också! När jag går på gudstjänst och ser människorna omkring mig kan jag utgå från att de är en kraft för det goda.

Hur har du gjort för att inte bli cynisk i den frågan? Det är ju inte helt ovanligt att kristna beskrivs som skenheliga skurkar?

– Det där har att göra med dramaturgi. För att dramaturgin ska fungera måste du ha ett paraply men inget regn, eller regn utan ett paraply. En präst som är snäll fungerar inte i populärkulturen, där måste prästen vara ondskefull eller liderlig, annars så blir det ingenting. Och till slut blir det här folks bild av präster. Men ju mer man har att göra med församlingsmedlemmar och kyrkligt anställda ser man att de är helt vanliga människor.

Bara tankarna är farliga

Föreställningen Bländad spelas på Svenska Teatern bara under april månad. Stan Saanila avslöjar inte om pjäsen mynnar ut i mörker eller ljus.

– Jag vill att den som sett pjäsen efteråt ska ha rikligt med tolkningsmöjligheter. Jag har lagt in vinklar och sidospår, berättelser jag tycker att är spännande och som kan ge nycklar. Ingen ska kunna säga: ”Det var hovmästaren hela tiden” utan mera: ”Det var hovmästaren, eller var det?”

Han hoppas att pjäsen ska uppfattas som spännande, men inte farlig på riktigt.

– Lite som spöktåget eller berg-och-dalbanan på Borgbacken. Det enda som är riktigt farligt är tankarna.

image

Blodad tand

När Stan Saanila nu fått smaka på att skriva teater har han fått blodad tand.

– Jag är jättesugen på att skriva mera. Teater är kreativt och dynamiskt, det växer fram ur en gemenskap. Det roligaste man kan göra är att jobba med glada och kreativa människor, helst sådana som kan mera än man själv. Då lär man sig hela tiden något.

– Om Gud vill så börjar jag skriva på nästa pjäs till hösten. Jag ska försöka lära mig av processen och se vad jag kan variera och göra annorlunda. Jag är otrolig tacksam över förtroendet, att jag fått den här chansen.

Hans tacksamhet vänds också till Svenska kulturfonden som finansierat projektet Reko, inom vilket skribenter som tidigare inte skrivit för teaterscenen fått möjlighet att göra det under handledning.

– Ofta tar man kulturfonden för given. Men alla de här donatorerna som genom åren skänkt pengar för det svenska i Finland: jag lyfter på hatten och skrapar med foten.

Christa Mickelsson



kyrkodagar . Än hinner man anmäla sig till kyrkodagarna i Åbo. 10.4.2017 kl. 11:59
Familjen Löfqvist i Pedersöre har också i år bjudit hem vänner till en påskmåltid på skärtorsdagskvällen. Till ritualerna hör att Josef och Anna och andra närvarande barn får måla röd vattenfärg på dörrposterna. Det symboliserar lammets blod. Tillstånd att måla på dörrposterna ger mamma Malena och pappa Jonas bara en gång i året.

Påsk. Avsaknaden av kristna påsktraditioner gjorde att Melana och Jonas Löfqvist började fira påskmåltid med hela familjen. 7.4.2017 kl. 13:58
Matilda Nordbergs onda dans skrämmer inte Maria, Alexandra Gustafsson.

sibbo. PÅSKVANDRING. Kom i tid. Klä dig varmt. Ta på dig stövlarna. Kärlekens väg drar genom Sibbo igen. 6.4.2017 kl. 12:21
I sin biografi Mamman berättar Gerd Snellman om sitt liv som präglats av dödsfall och drogmissbruk i familjen.

tro. Som barn var hon van vid att pappa ordnar allt. Men den tryggheten rubbades då Gerd Snellman inom tio år förlorat både sin man och ett barn. Men när en av sönerna fastnade i drogmissbruk några år senare såg hon att Gud bar henne genom svårigheten. 5.4.2017 kl. 08:42
Johan Westerlund deltog i demonstrationen mot Finlands avvisningar till Afghanistan.

flyktingpolitik. Demonstrationerna mot Finlands avvisningar till Afghanistan engagerade också flera präster. Johan Westerlund tycker att det är naturligt att kyrkan tar politisk ställning. 4.4.2017 kl. 16:54

Bok. Serierna i antologin Opium för folket är skickligt tecknade men skildrar religion ur ett utifrånperspektiv. 4.4.2017 kl. 15:10

musik. Patrick Wingren förklarar varför vi behöver Kurt Cobain lika mycket som vi behöver kyrkokören. 6.4.2017 kl. 08:05
Jan-Erik Nyberg  vid familjerådgivningen i Jakobstad säger att kyrkans familjerådgivning har .

vårdreformen. Vart vänder man sig när det strular till sig i äktenskapet? Tusentals finländare tar varje år kontakt med församlingarnas familjerådgivning och i fjol fick sammanlagt 18 000 finländare hjälp vid någon av landets 41 centraler. 4.4.2017 kl. 14:38

radio. På söndag har det gått 85 år sedan den första svenska radioandakten gick ut i etern. 31.3.2017 kl. 15:02
Peter Halldorf vill se kyrkliga miljöer där ingen behöver ordnas in i trånga fack.

Helsingfors. Peter Halldorf besöker Helsingfors nästa vecka. Enhet och ekumenik är temat för hans anförande i Johanneskyrkan. 30.3.2017 kl. 13:28
Bettina Westergård och hennes man är fosterföräldrar på heltid. Till familjen hör också hunden Elli.

familj. För Bettina Westergård har livet som mamma till åtta fosterbarn inte alltid varit lätt, men hon har aldrig ångrat sitt beslut.– Men jag har fått leva ett så rikt liv. 30.3.2017 kl. 08:12
Alaric Mård siktar på att bli lärare i religion och psykologi.

profilintervju. För mig har det varit viktigt att stå kvar i att Gud ville mig, säger Alaric Mård. 29.3.2017 kl. 15:01
Högtidlig fest och tårta utlovas när Daniel Björk installeras som kyrkoherde i Petrus församling.

kyrkoherdeinstallation. Stockholm, London, Helsingfors – det finns inte bara ett sätt att vara kyrka på. Daniel Björk har sett många olika församlingar och litar på att Petrus är på väg åt rätt håll. 30.3.2017 kl. 10:36

konsumtion. Varför är min konsumtion problematisk – inte bara för andra utan också för mig själv? Erika Rönngård söker svar och lösningar i tre böcker som handlar om konsumtionssamhället. 23.3.2017 kl. 13:48

björneborg. Poliser har besökt Skogsängens kyrka i Björneborg för att bötfälla de papperslösa flyktingar som församlingen inhyser i kyrkan. 23.3.2017 kl. 11:55

Kaskö kyrka

SYDÖSTERBOTTEN. Biskoparna Bo-Göran Åstrand i Borgå och Matti Salomäki i Lappo har kallat kyrkoherdarna och ledande förtroendevalda i Närpes, Kristinestads svenska och finska församlingar till ett möte i Närpes den 2 juni. Till mötet kommer biskoparna med frågor och inte med svar. 6.5.2022 kl. 16:52
– Varför pratar vi ständigt om allt som hindrar oss? frågade Helsingforsbiskopen Teemu Laajasalo vid kyrkomötet i Åbo

KYRKOMÖTET. Biskop Teemu Laajasalo har skrivit tv-sketcher i sina dagar. Med en viss glimt i ögat luggade han kyrkan för att ha gått vilse i sin egen djungel av projekt och processer. Och kyrkomötet applåderade. 6.5.2022 kl. 13:45
Det finns ryska familjer som hört att de får hem sina stupade sedan när "specialoperationen" är klar.

KRIGET I UKRAINA. Den rysk-ortodoxa kyrkan har introducerat tanken om ett rättfärdigt, heligt krig i Ukraina. Samtidigt lämnas många av de stupade kvar på slagfältet. Finland lärde sig under sina krig hur viktigt det är för moralen att sända stupade soldater hem. Är det här en princip som det ryska krigsmaskineriet ignorerat? 28.4.2022 kl. 10:41
Mia Anderssén-Löf har gjort en snabb karriär inom kyrkan. Efter bara fem månader som kyrkoherde i Pedersöre söker hon ett toppjobb inom Borgå stift.

BORGÅ STIFT. Mia Anderssén-Löf har sökt tjänsten som stiftsdekan vid domkapitlet efter bara fem månader som kyrkoherde i Pedersöre. – Jag har känt det som min kallelse och plikt, säger hon. 25.4.2022 kl. 12:16
Sjukdomen lärde Sabine Forsblom att man måste vara varsam med sig själv och andra.

BRÖSTCANCER. Efter en sommar då Sabine Forsblom känt sig stark och glad insjuknade hon i aggressiv bröstcancer. Ett år senare var hon svullen och blek, utan hår, utan ett bröst, med uppsvälld arm. Hennes cancerdagbok innehåller de svartaste tankarna. – Jag är inte densamma som jag var. Jag har insett att livet är en fantastisk gåva. 29.4.2022 kl. 16:20