Redan som barn visste Ulla-Christina Sjöman att hon ville vara Guds medhjälpare.
Redan som barn visste Ulla-Christina Sjöman att hon ville vara Guds medhjälpare.

"Bön är kortaste vägen till Gud"

bnö. Busslaster har kommit till hennes förbönskvällar genom åren, brev fyllda av oro har skickats till hennes adress. 17.3.2016 kl. 11:26

Lektor Ulla-Christina Sjöman är en gladlynt och solig äldre dam, nästan nittio år fyllda. Ända sedan kallelsen att be för människors nöd blev verklighet har hon ”anlitat Herren”.

– Jag går i bön till honom och samtalar med honom, säger hon som om det var den naturligaste sak man kan tänka sig.

I hennes fall förhåller det sig just så. Bönen och förbönen har blivit en självklar del av hennes vardag.

– Och det händer så mycket när en människa får hjälp av Herren! Ofta kommer hela familjer till tro, säger hon och berättar om en man i norra Finland som hade tumörer på hjärnan.

Hans hustru tog kontakt och bad om förbön. En operation skulle det bli, men läkarna gav inte mycket hopp om tillfrisknande.

– Hustrun var troende och vi kom överens att båda ber på var sitt håll.

– När hon ringde några dagar senare berättade hon att det inte blev någon operation. Mannen hade tagits in på avdelningen. När operationsläkaren undersökte honom konstaterade han att tumörerna var borta. Kvar fanns bara ett operationsärr.

– Vem har skött dig? Var har du varit? frågade han patienten.

Ulla-Christina Sjöman ler; – Inte hade han varit någonstans. Herren hade gripit in. Hustrun sa att hela familjen och släkt från båda hållen hade kommit till tro genom det som skett.

– Det här är inte det enda ärret jag fått uppleva, säger hon glatt.

Suppleant i mer än fyrtio år

Ulla-Christina Sjöman var lektor i Lukas församling då förbönskallelsen växte fram.

– Jag förstod att Herren egentligen hade kallat en annan för uppgiften, en präst, men han sa nej. Jag var alltså ett andrahandsval och blev suppleant!

Förbönsandakterna ordnades till en början i Munksnäs kyrka, men det blev för trångt och därför flyttade man kvällarna till Munkshöjdens kyrka som är större. Där har ”Förbön och tack” hållits sedan dess.

Människors nöd och behov av förbön och själavård tog en intressant språklig vändning då allt flera finskspråkiga dök upp. I ett tidigt skede började man därför sjunga på båda språken och tolka allt som sades till finska, och så fungerar det alltjämt. Något motsvarande torde inte vara känt i vår kyrka.

– Det började komma bussar från olika håll i Finland och allt flera brev, berättar hon.

Breven har handlat om sjukdom, arbetslöshet, alkohol- och drogproblem, oro av alla de slag.

– Jag blev snart kallad att besöka en mängd olika församlingar runt om i landet och har vänner på många orter. Bönen förenar oss.

Är och förblir lektor

– Det var många som försökte övertala mig att bli prästvigd när prästämbetet öppnades för kvinnor. Jag borde gå i täten och visa vägen, sa en del. Jag gjorde då som jag alltid gör: rådgjorde med Herren. Han sa att han kallat mig som lektor i Lukas församling. Det beskedet räckte för mig.

Ulla-Christina Sjöman berättar om en betydelsefull bakgrundsgrupp, en bibelkrets som i tiderna samlades i Munksnäs. Där började man be om väckelse i församlingen och hade nöd för det andliga livet. När förbönskvällarna började ställde kretsen upp och det bildades ett team som tog praktiskt och andligt ansvar för samlingarna. Den här bibelkretsen samlas alltjämt och har vid det här laget upplevt ett antal generationsbyten bland medlemmarna. Teamet som ställer upp i dag hjälper till både med talaruppgifter och i samtal och själavård, vid bokbordet och en liten försångargrupp – allt på två språk, givetvis. Deltagarantalet i förbönskvällarna har minskat mycket sedan de mest intensiva åren. Som positiv motvikt konstaterar hon glatt att kvällarna fått uppmuntra många församlingar att börja arrangera motsvarande samlingar.

– Vad kunde vara bättre!

Flickan från Skarpskyttegatan

Ulla-Christina Sjömans bakgrund var kvinnodominerad. Männen i släkten gick tidigt bort och kvinnfolket fick försörja familjen så gott det gick. Den närmaste kretsen bestod av mormor och hennes handikappade syster samt Ulla-Christinas mor, Margit. En av mormors vänner, Wilhelmina Sjöman, som också miste sin man tidigt, hade mormor hjälpt så att Wilhelmina med sin barnskara på sex fick flytta in i en byggnad på samma tomt.
Wilhelminas äldsta barn, Thorolf gifte sig med barndomsvännen Margit. Ulla-Christina hade alltså mormor och farmor på samma adress.

Christinas far Thorolf Sjöman tog kaptensexamen och gjorde karriär som befälhavare inom försvaret. Uppdraget som befälhavare för torpedbåten S2 blev hans sista. I oktober 1925 sjönk S2 i svårt oväder utanför Räfsö. Hela manskapet på 53 personer omkom.

Ulla-Christina Sjöman föddes i mars 1926 och fick aldrig uppleva sin far.

– Jag har sagt åt Herren att jag visst ser fram emot att träffa min Frälsare, men den första jag skulle vilja möta där hemma i himlen är min pappa. Herren log när jag sa det.

Vid en öppen bibel

Hon växte upp i ett troende hem där andan präglades av handling mer än ord. Man skulle ha ett öppet hem, vara hjälpsam, inte sprida skvaller eller tala illa om folk. Denna ljusa och och praktiska livssyn har hon varit trogen.
Livet levdes med öppna biblar. Ulla-Christina Sjöman minns vilket intryck bibelillustrationerna gjorde på henne som barn.

– Jag minns att jag som fyra-femåring tittade på bilderna som handlade om skapelsen. Jag frågade: ”Varför skapade Gud människan?” Jag fick svaret: Gud ville ha medhjälpare att tillsammans med honom sköta skapelsen.

– Saken var klar. Jag har fått vara Herrens medhjälpare när det gäller bön.

Hur ser Ulla-Christina på Bibeln i dag? Hon ser förvånad ut:

– Bibeln? Den är inget problem! Det är som det står skrivet.

Gud hör dig!

I förbönsarbetet har hon dagligen stått öga mot öga med människors nöd, sorg och besvikelse. Gud hör alla, men alla får inte det svar och den hjälp de hoppas på. Hur gör man då?

Hon brukar inleda förbönen vid altaret i Munkshöjdens kyrka med tack och en speciell bön för dem som blivit besvikna. De hade hoppats att den sjuka skulle bli frisk men ”de kom till tro och Herren tog hem dem”.

Bönen är Guds här och nu, bön är kortaste vägen till Gud, säger hon. Bön är enkelt, men vi människor krånglar till det. Han vill möta hela människan, kropp, själ och ande, men viktigast är att gudsförhållandet blir helat.

Guds tilltal

Att Gud kan tala till en människa, att han kan ha en röst som blir bekant, är något de flesta av oss inte fått uppleva. Ulla-Christina Sjöman har fått gåvan att höra Herrens röst och insett att det är just för förbönens skull.

– Jag vet ju inte alltid vad jag ska be för, men Herren kommer till hjälp. Han talar, han dömer inte, men han bedömer.

– Bönen är vår andliga andedräkt. Och när jag ber för andra så tar han hand om mina egna behov i förbifarten, säger hon med ett soligt leende.

Ulla-Christina Sjöman fyller 90 den 20 mars. Hon firas vid kyrkkaffet efter högmässan kl 13 i Munkshöjdens kyrka.

Kristina Fernström
Jani Laukkanen



Harry Holmberg finns i dag till för andra människor – i vården.

SOMMARREPRISEN 2024. I Borgå stift är det på sina håll allvarlig brist på präster. Det som förr ofta blev ett livslångt kall är i dag ett yrke där många slutar och gör någonting annat. Forskningen antyder varför. 25.7.2024 kl. 10:00
Vid det här bordet fattar domkapitlets kollegium beslut om vem som blir herde i Petrus församling. Biskopen tycker det är trist att det gick så här.

kyrkoherdeval. Exceptionellt, jag tror inte det hänt förr i Borgå stift, säger biskop Bo-Göran Åstrand om det oavgjorda kyrkoherdevalet i Petrus församling i Helsingfors. Senast i maj blir det domkapitlet som fattar beslut om vem som blir kyrkoherde. 4.4.2024 kl. 09:56
Petruskyrkan söker ny herde – men vem det blir är fortfarande oklart.

kyrkoherdeval. Kyrkoherdevalet i Petrus församling oavgjort efter ett långt möte – församlingsrådets röster föll lika, 6/6. 3.4.2024 kl. 21:54
Rosanna Fellman vill komma vidare. ”Det Jakobstad ingen vill ha” är delvis en bearbetning, men boken är också ett sätt att ge andra som upplevt liknande utanförskap något att spegla sig i. Och som alltid då Rosanna Fellman är i farten är samhällskritiken genomgående.

litteratur. Då Rosanna Fellman var barn såg hon jämnåriga laestadianer få skit för sin tro. Samtidigt bad hon Gud om att inte längre behöva bli mobbad. I dag är hon motvilligt troende och aktuell med en ny bok. 3.4.2024 kl. 10:59
Ida-Maria Björkqvist är biträdande 
distriktsledare i baptistsamfundet.

profilen. Ida-Maria Björkqvist lämnade drömjobbet som journalist för att på heltid fundera på hur man ska locka personer under femtio till en kristen samling. 2.4.2024 kl. 10:00
Susann Stenberg blev ett viktigt stöd för Monica Björkell, som nyligen flyttat till Lovisa.

sorg. De har bearbetat varsin sorg. Monica Björkell har sörjt sitt drömbarn, Susann Stenberg mamman som valde att lämna sitt liv och sina barn. – Om vi inte jobbar med vår sorg ligger den därunder och äter upp våra batterier. 1.4.2024 kl. 19:30
För Johan Byggningsbacka är glädjen den känsla som fyller hans påsk.

PÅSKDAGEN. Påsksöndagens glädje kör förbi långfredagens sorg för pingstvännen Johan Byggningsbacka. – Glädjen har tagit över. 31.3.2024 kl. 08:00

BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00
På påsken får man släppa sin glada mask och bara vara sorgsen, säger Jaana Kettunen från Kyrkslätt.

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00
Annika Kuivalainen, som jobbar för Frälsningsarmén, ber varje dag att hon ska få vara till välsignelse för någon.

FÖRLÅTELSE. På påsken brukar frälsningssoldaten Annika Kuivalainen tänka på att hon fått mycket förlåtet och därför kan förlåta andra. 27.3.2024 kl. 08:00
Janne Saarikivi är språkforskare och författare.

PÅSK. Vad lär de kristna värderingarna oss, som inte dagens poserande och utstuderande ledare lär oss? frågar språkforskaren och författaren Janne Saarikivi i en essä till påsk. 22.3.2024 kl. 20:00
Ani Iivanainen skriver en bok om hur församlingar kan möta regnbågspersoner på ett rättvist sätt.

REGNBÅGSFRÅGOR. – Församlingarna måste bemöta sexuella minoriteter och könsminoriteter rättvist. Det kan handla om småsaker, men om man påverkas av dem varje dag är de inte längre småsaker, säger Ani Iivanainen som är diakoniarbetare i Esbo svenska församling och jobbar med en bok som ska handla om hur församlingsanställda ska bemöta regnbågspersoner. 22.3.2024 kl. 16:39
Kyrkvaktmästare Anders Granvik i Jakobstad bereder altaret till påsk

PÅSK. Livet och det goda segrar! I Kyrkpressens påsk­enkät vinner de ljusa och glada tonerna. Men traditionsforskaren Anne Bergman ser också spännande nya drag i vad som är viktigt i påsktid i gemenskapen kring kyrkan. 20.3.2024 kl. 20:00
Åtta väckelserörelsers ledare skrev på.

homosexualitet. Tjugo ledare inom några av kyrkans väckelserörelser säger nej till biskoparnas kompromiss i frågan om samkönat äktenskap. Uttalandet tar avstånd från homosexualitet helt och hållet. 21.3.2024 kl. 09:21
Enligt Björn Vikström är religion en stor ingrediens i bland annat politik i dag.

Teologiska fakulteten. – Det finns en stark längtan efter att tro på något mer. Vad ”mer” är, det är vad vi försöker ta reda på inom teologin. Det säger Björn Vikström. 18.3.2024 kl. 10:42

Närheten till kyrkan förblir viktig.

KYRKANS EKONOMI. Kyrkan behöver se över sitt nätverk av församlingar. Omkring 40 av dem överlever inte årtiondet ekonomiskt. 5.6.2024 kl. 10:00
"För att bevara hoppet: möt din egen skuld och välj handling. Påminn dig själv och andra om att det finns hopp så länge vi agerar, för det finns det! Och hopp är en kollektiv kraft."

KLIMATKRISEN. KP-redaktören Rebecca Pettersson bevittnar en soluppgång hon aldrig borde ha sett. Det blir början till en ekologisk skuldspiral, och jakten på ett hopp som håller. 4.6.2024 kl. 09:46

SAMKÖNADE PAR. Jenny Jansson var delegat vid Metodistkyrkans generalkonferens när samfundet fattade beslut om att godkänna samkönade vigslar. 3.6.2024 kl. 20:28
– En annan kyrkas präster skaper en bild av vår kyrka, klagar ärkebiskop Tapio Luoma.

INGERMANLANDS KYRKA. Den ingermanländska kyrkans präster skapar förvirring bland kyrkfolket, säger ärkebiskop Tapio Luoma. I vems mässa går man, till vilken kyrka blir ens barn döpt? 3.6.2024 kl. 10:00
Stiftsfullmäktige var oenigt om personval från de olika "partierna"

STIFTSFULLMÄKTIGE. Anita Ismark fortsätter leda stiftsfullmäktige. Missnöje med att den konservativare kandidatlistan blev illa representerad i personvalen. 30.5.2024 kl. 18:45