FRÅGA: I förra veckans Kyrkpressen kunde man läsa om den amerikanska seden att brudens far ledsagar bruden upp för kyrkgången och överlämnar henne till brudgummen. Men är detta inte den urgamla seden? Det att brudparet kommer in tillsammans är väl snarare en ny sed. Eller?
JAN-ERIK NYMAN SVARAR: ”Brudöverlämning” diskuterades livligt i Sverige i samband med kronprinsessan Victorias önskan om att hennes far, konungen, skulle ledsaga henne in i kyrkan när hon gifte sig med sin Daniel. Det ansågs vara ett uttryck för förlegad patriarkalism och ett kritiklöst anammande av amerikanska impulser. En del kallade företeelsen ”Hollywoodspektakel”. Man ansåg också att hennes önskan var ett avsteg från Svenska kyrkans traditioner.
I vår kyrkas handbok för förrättningar finns inga instruktioner om hur brud och brudgum ska göra entré i kyrkan. Där står bara att bruden vid altaret står till vänster om brudgummen. Utan att ha sett någon statistik skulle jag tro att merparten av brudparen i våra församlingar går fram till altaret tillsammans. Andelen brudar som kommer in med sin far är ändå betydande. Att mor skulle ställa upp i sammanhanget har jag inte upplevt, men sannolikt har det förekommit. I vår familjs fall blev det storebror som ledsagade sin elva år yngre lillasyster. Och så har jag sett varianten där en strålande glad brud ensam tågade fram till altaret där brudgummen väntade.
Det är ju litet knepigt att avgöra vad som är ”uråldrigt”. Men något helt nytt är inte detta med att bruden ledsagas in i kyrkan av till exempel sin far. Folkloristen Carola Ekrem noterar att hon ”upprepade gånger fått informera om att ”brudöverlämning” finns dokumenterad i Folkkultursarkivets samlingar under hela 1900-talet”. Denna notis gör det uppenbart att man inte har rätt att avfärda detta bruk som något nytt som smugit sig in i vår verklighet via amerikanska TV-filmer.
Vill brudparet ha det så, att de inte kommer in i kyrkan tillsammans, borde detta inte vara något problem. Men det skulle kanske väcka mindre irritation på sina håll om man i stället för att ”överlämna” talade, så som frågeställaren, om att ”ledsaga” bruden fram till en av de lyckligaste stunderna i hennes liv.
Jan-Erik Nyman är prost och pensionerad kyrkoherde och svarar på läsarfrågor om
tro och kyrka.