Tomas Lundqvist är missnöjd med regeringens beslut att inte göra något åt att det finns en grupp människor i Finland som inte har rätt till någon hälsovård.
Tomas Lundqvist är missnöjd med regeringens beslut att inte göra något åt att det finns en grupp människor i Finland som inte har rätt till någon hälsovård.

"Det är vår plikt att ge papperslösa vård"

tomas lundqvist. I Finland finns en stor grupp människor som inte har rätt till någon hälsovård. Läkaren Tomas Lundqvist erbjuder på sin fritid papperslösa vård vid kliniken Global Clinic i Helsingfors. 4.2.2016 kl. 00:00

– De är människor som behöver hjälp och som vi kan hjälpa.

Det är läkaren Tomas Lundqvists svar på frågan varför han en kväll i månaden erbjuder papperslösa hälsovård i stället för att åka hem till sin familj efter jobbet.

De papperslösa i Finland är en brokig grupp. En del har inte tillstånd att vistas i landet. Andra, till exempel EU-medlemmar från Östeuropa, är här lagligt men har inte tillgång till hälsovård då Fpa inte ersätter deras vård eftersom de inte är sjukförsäkrade i sitt hemland.

– De har i och för sig rätt till vård vid vid akuta och allvarliga sjukdomsfall, men måste betala för denna vård enligt de verkliga kostnaderna, alltså tre– fyra eller till och med femsiffriga siffor.

Räkningarna förblir oftast obetalda. Lundqvist säger att problemet också är att det är svårt att definiera akut sjukvård.

– Så även om lagen kräver det har de papperslösa inte alltid tillgång till någon vård. Det här är en konkret människorättsfråga.

Han var med redan för snart fem år sedan när Global Clinic slog upp dörrarna i Helsingfors. Sedan dess har kliniken öppnat i Uleåborg och Åbo. Nyligen fick också Tammerfors en egen klinik för papperslösa.

– Papperslösa i Finland är en utsatt grupp på många sätt och behoven är stora, säger Lundqvist.

De personer som söker sig till kliniken lider av alla möjliga krämpor och påminner långt om dem som söker sig till vanliga hälsostationer.

– En del har luftvägsinfektioner, andra muskelsmärta. I januari kom två personer som sovit utomhus i minus tjugo grader med svåra köldskador. En del är i så dåligt skick att vi måste skicka dem direkt till akuten.

Knappa resurser

På kliniken, som är öppen en kväll i veckan, turas de frivilliga om. Både läkare, sjukskötare, hälsovårdare, barnmorskor, psykologer och tolkar finns till hands.

– Men vi kan tyvärr göra ganska lite. Vi får donationer men har inte tillräckligt med resurser. Vi har till exempel inte tillgång till röntgen och det är invecklat att ens få fram labbresultat.

Tröskeln att söka vård är dessutom hög bland de papperslösa. Många är rädda för att myndigheterna ska få upp ögonen för dem. För att skydda patienterna uppger inte Global Clinic på vilken adress de verkar.

– Våra patienter hittar nog hit ändå. Vi har telefonnummer på vår webbsida och dessutom sprids information om vår verksamhet effektivt via djungeltelegrafen.

Vad gäller läkarnas tystnadplikt är Lundqvist bestämd.

– Vi läkare har ingen som helst orsak att förmedla några uppgifter om våra patienter vidare till myndigheterna. Vi kan inte förbigå tystnadsplikten när det passar oss själva.

Läkarförbundet har också varit tydligt med att papperslösas hälsa borde skötas bättre i Finland.

– Det handlar om internationella människorättsavtal. Vi får inte diskriminera någon på basis av varför de befinner sig i landet.

Han säger att få läkare motsätter sig vård av papperslösa.

– Men en del kritiker befarar att fler papperslösa söker sig till Finland om vi erbjuder dem god vård. Men det tycker jag är ett absurt argument. Med de erfarenheter jag har från arbetet på kliniken ser jag att de här människorna söker sig till Finland av helt andra orsaker.

Han hänvisar till undersökningar som gjorts i Sverige, där papperslösa under de senaste åren fått aningen bättre kommunal vård.

– Det har inte kunnat påvisas att det ökat mängden papperslösa i Sverige.

Oviljan att hjälpa förbryllar

I början av förra året behandlade riksdagen ett lagförslag som hade kunnat förbättra de papperslösas situation.

– Men behandlingen förhalades avsiktligt, vilket riksdagsman Kari Rajamäki till och med stoltserade över. Propositionen hann förfalla eftersom den inte hann behandlas innan en ny riksdag valdes. Och den nuvarande regeringen har meddelat att de vidkänner att det här är ett problem men att de inte tänker åtgärda det.

Han är mycket kritisk till läget.

– Jag förstår inte att vi kan godkänna situationen. Men det speglar den främlingsfientliga attityd som vi ser i Finland just nu, också i politiken. Utgående från en läkares yrkesetik anser jag att det är ofattbart att vi väljer vilka människor vi vårdar.

Han är noga med att betona att Global Clinics arbete inte på något sätt ersätter en mera hållbar lösning.

– Det är inte så att det inte behövs någon vård för papperslösa för att Global Clinic finns. Vårt mål är att göra oss själva onödiga, att hjälpa människor konkret men också göra problemet synligt. Men våra resurser är knappa.

I Helsingfors är situationen för de papperslösa ändå aningen bättre än i övriga delar av landet. Gravida och personer under 18 år har nämligen rätt till hälsovård vid de kommunala hälsovårdsstationerna och sjukhusen. En liknande bestämmelse har precis godkänts i Åbo.

– Men alla som jobbar på stationerna vet inte hur de ska hantera de papperslösa, så många av dem blir utan vård ändå. En av våra frivilliga barnmorskor har varit väldigt aktiv på den fronten och ringt runt till rådgivningar och bokat tider till gravida. Vi får fungera som deras advokater.

Och kostnaderna då, blir det dyrt för kommunerna att erbjuda vård?

– Jag tror att det blir dyrare att inte erbjuda förebyggande hälsovård. Risken är stor att problem som hade kunnat åtgärdas preventivt blir akuta. Det kostar mera.

Tomas Lundqvist är också aningen kritisk till hur den jämställda vården förverkligas bland finländska medborgare.

– Den kunde fungera bättre. Det finns stora skillnader i hälsa och dödlighet i både olika socioekonomiska grupper och geografiskt.

Christa Mickelsson



Liselotte J Andersson besökte Nykarleby under KUs sommardagar, där hon var huvudtalare. Hon kommer också att delta i Stiftsdagarna i Borgå i höst. FOTO: Johanna Granlund

För Liselotte J Andersson, pastor i svenska Equmeniakyrkan, är skapelsen och den andliga läsningen den bästa själavården. Som resande evangelist, författare och retreatledare vill hon förmedla Guds närvaro till människor hon möter. 21.6.2013 kl. 09:00
Stiftsdekanen ansvarar för stiftets personalutbildning. Arbetsrummet finns i domkapitelshuset i Borgå. 
FOTO: KP-ARKIV/christa mickelsson

Kaplan Magnus Riska kommer att söka tjänsten som stiftsdekan, kyrkoherde Anders Laxell och domprosten Mats Lindgård överväger. 20.6.2013 kl. 15:00
De bägge missionärerna i mitten på bilden kommer inte att arbeta med församlingsuppgifter i Kambodja utan vara direkt underställda FMS. FOTO: May Wikström

Missionärsparet som lever i registrerat parförhållande får inga uppgifter i kyrkan i Kambodja. De kommer att arbeta med biståndsarbete direkt underställda FMS. 20.6.2013 kl. 09:00
urgamla pelare från romartempel på Forum delar in kyrkorummet i tre skepp. FOTO: COLOURBOX

Kyrkpressens kyrkbongare är i farten igen – den här gången har hon rest till Rom. I vår nya artikelserie presenteras en rad kyrkor från 300 till 500-talet. 16.6.2013 kl. 12:00
Illustration: Malin Aho

Hur ska vi i dag som moderna människor förstå berättelsen om Adam och Eva och syndafallet i Bibeln? Hur går arvsynden ihop med evolutionsläran? Vi ställde frågorna till Eva-Lotta Grantén som forskar i nutida luthersk teologi och etik. 15.6.2013 kl. 12:00
Sommarjobbarnas uppgifter på kyrkogården är bland annat att kratta gångarna och klippa gräs. FOTO: Johan Myrskog

I Ingå har man medvetet satsat på församlingens egna ungdomar då man anställt sommarjobbare. Den första dagen på jobbet är stekhet och intensiv. 14.6.2013 kl. 15:18
Tor Löjtlin tar också hand om gravgården i Ingå så ofta han kan. FOTO: Johan Myrskog

Tor Löjtlin brinner för Ingå kyrka och att arbeta med praktiska saker. Han jobbar inte längre som vaktmästare men det hindrar honom inte från att hoppa in då och då. Ingen känner till Ingå kyrka lika bra som han. 14.6.2013 kl. 09:47
Jeppe Karlsson och Maria Lundström skulle gärna läsa fler texter av unga finlandssvenska dramatiker. I februari har Kaj Korkea-ahos roman Gräset är mörkare på andra sidan premiär på Viirus. FOTO: Sofia Torvalds

På scenen får både himlen och helvetet rum. En teaterbiljett är dyrare än en biobiljett, men för priset kan man i bästa fall köpa sig en existentiell upplevelse och en stor dos kollektiv beröring. 13.6.2013 kl. 15:18
Markus Saarinen har trivts i Sideby prästgård, men den har känts stor för en ensam präst. Nu ska Sideby prästgård säljas. FOTO: JOHAN EKLÖF

Både präster och lekmän känner att prästers boendeskyldighet är ett system som hör det förgångna till. I Svenskfinland verkar två prästgårdar till nu förlora sin präst: den i Sideby och den i Saltvik. 13.6.2013 kl. 09:45

Finska Missionssällskapets årsfest avslutades med historisk missionärsvälsignelse. 9.6.2013 kl. 16:16
Marianne Sundroos och Antti Kuokkanen planerar sommarens storsatsning: En kyrkoopera i Kimiti Kyrka. FOTO: KP-arkiv

De som vill uppleva annorlunda musik i kyrkorummet ska i sommar styra stegen mot Kimitoön. Här kommer både opera och folkvisor att eka mellan stenpelarna. 9.6.2013 kl. 12:00
Från vänster Johan Storgårds, Maria Sundblom Lindberg och Ralf Saxén som tog initiativet till en skrivargrupp för män. FOTO: Tomas von Martens

En skrivargrupp för män i församlingens regi gav viktiga insikter berättar två av deltagarna. Initiativet till att starta skrivargruppen kom från en av männen. 8.6.2013 kl. 15:00
Illustration: Malin Aho

Kan människan uppleva Gud? De flesta kristna är överens om att det är möjligt. Det finns otaliga berättelser om en känsla av närvaro eller direkta uppenbarelser av det gudomliga. C.S. Lewis mötte Glädjen, men det gjorde också Karl Ove Knausgård. 8.6.2013 kl. 12:00
Tidningen Sändarens chefredaktör Annika Ahlefelt och Sändarens redaktion besökte Helsingfors i slutet av maj.

Baptistsamfundet, Metodistkyrkan och Missionskyrkan i Sverige har äntligen fått ett namn för sitt gemensamma kyrkosamfund. 7.6.2013 kl. 13:46
Jeanette Ljungars har varit Oravaisbo sedan tonåren. Fjärdsändan är ett av landmärkena i den forna kommunen som numera är en del av Vörå.

Om inte kärleken får styra ledarskapet så styr rädslan.  Rädslan för att någon annan ska göra jobbet bättre än jag. Jeanette Ljungars tror på samarbete, inte konkurrens. Även inom företagsvärlden. 7.6.2013 kl. 10:14

Tua Sandell bor i Istanbul  sedan sex år tillbaka.

jultraditioner. "Gemenskapen i församlingsvåningen blir det egentliga julfirandet." 16.12.2020 kl. 10:00

julafton. – Jag tror det kommer att bli en speciell stämning. Jag tror att radion blir ett surrogat för den kontakt man vanligtvis haft med släktingar, säger Kjell Ekholm. 16.12.2020 kl. 09:00
Mari Leppänen är glad, tacksam och förundrad över resultatet i biskopsvalet.

biskop. Mari Leppänen är den tredje kvinnan som blir biskop i Finlands evangelisk-lutherska kyrka – och den första med rötter i den laestadianska väckelsen. – Det har lärt mig sådant om utanförskap som jag hoppas jag får nytta av. 15.12.2020 kl. 09:18
I Jerusalem lät sig Valter Juvelius fotograferas iklädd "lokal" rekvisita.

förbundsarken. För över hundra år sedan anlände
 finländaren Valter Juvelius och 
britten Montagu Parker till Jerusalem. 
De skulle inleda utgrävningar vid Tempelberget. Deras hemliga uppdrag var att hitta förbundsarken, lådan med de budtavlor som Israels folk fick av Gud. 11.12.2020 kl. 17:47

Konspirationsteorier. Kyrkoherde Daniel Björk har blivit orolig. Han ser tecken på att vissa kristna lockas mer av auktoritära ledares konspirationstankar än av vanlig, tråkig demokrati. – Men vi måste stå emot. 11.12.2020 kl. 09:42