Jag gillar inte den församling jag tillhör, och vill gå ut ur den. Men jag vill ändå höra till kyrkan. Går det att fixa?
Nej tyvärr, det går inte att fixa. Än så länge är de lutherska församlingarna uppbyggda så att alla som bor på ett visst område och som är medlemmar av den evangelisk-lutherska kyrkan hör till samma församling. En del har löst sitt dilemma så att de har övergått till den finska församlingen på orten, men det kanske inte är en möjlighet för dig.
Vad skulle hjälpa dig att stanna kvar i din församling? Är det församlingens ledning och den dominerande inriktningen och teologin som du har svårt med? Eller är din församling präglad av motsättningar och gräl? Har du ändå hittat någon som tänker i liknande banor som du? Finns det något som du ändå kan uppskatta hos dem som har en annorlunda teologisk inriktning än du? Finns det kyrkliga sammanhang där du känner dig hemma och som du kan ha kontakt med, också om det inte kan ske så ofta? Hur kan du odla kontakterna till det sammanhang där du känner att du har ditt andliga hem?
En församling skiljer sig från andra sociala sammahang på det sättet att den aldrig kan bli en grupp av likasinnade. Ändå tänker många att den borde vara sådan. Vissa har svårt att uppskatta och se värdet i vad andra kristna har upptäckt. Det är lätt att sjunga med i psalmen ”Lågorna är många”, men svårt att uppskatta olikheterna i de andras gåvor och tjänster. En del kristna odlar fiendebilder och jämför det bästa hos sig själva med det sämsta hos andra.
Det har blivit lättare än förut att bara röra sig med likasinnade. I takt med att världen har blivit mera komplicerad har många låtit sin värld krympa och gått in i egna åsiktsbubblor. Just nu är samhället fullt av olika grupperingar som försöker övertyga varandra om att just de har rätt. Det finns alldeles för lite av goda och respekterande samtal, där samtalsparterna inte är ute efter att övertyga varandra.
Det är en styrka att det inom vårt eget Borgå stift finns flera stora mötesplatser där människor av olika slag kan lära känna varandra. För många generationer av ungdomar har Höstdagarna och Ungdomens kyrkodagar gett möjlighet till att möta kristna som tänker lite annorlunda än vad de själva gör. Det finns också andra mötesplatser, som till exempel allmänna kyrkodagar, diakonidagar eller kyrkomusikdagar – för att inte tala om Kyrkpressen, där vi nu på ett indirekt sätt möter varandra.
Ann-Sofie Storbacka är sjukhuspräst och svarar på läsarfrågor om tro och liv.