Här, på tidningsryggen, har Kyrkpressens vits haft sin plats sedan över 20 år tillbaka.
Här, på tidningsryggen, har Kyrkpressens vits haft sin plats sedan över 20 år tillbaka.

Vad är vitsen? (Och varför är den så dålig?)

vitsen. I höst blev det tjugo år sedan Kyrkpressens första vits publicerades. Den var ett resultat av spontan brainstorming en sen kväll. 5.1.2016 kl. 00:00

Det var en måndagskväll på Kyrkpressens redaktion, på den tiden belägen på Bangatan i Helsingfors. Rolf af Hällström minns:

– Vi var bland de första tidningarna som började göra vår layout själva, på redaktionen. Ben Fernström, som redigerade tidningen på den tiden, tyckte om att experimentera och kolla vad som egentligen var möjligt att göra i layoutväg, säger af Hällström som var den som, tillsammans med Fernström, kom på idén att ha en vits i Kyrkpressen.

Ben Fernström upptäckte att det gick att skriva också på tvären – tidningen Västra Nyland hade på den tiden en linjal som löpte längs tidningsryggen.

– Vi tänkte att en vits skulle vara en rolig idé. Vi bestämde att det här gör vi, och så gick vi över till Bengt Lassus som var verksamhetsledare för Församlingsförbundet på den tiden och satt i rummet intill. Han levererade en vits.

År 1995 var det Olav S. Melin som var Kyrkpressens chefredaktör.

– Vi frågade aldrig honom om lov. Vi sa ingenting om hela saken, folk fick upptäcka vitsen själva. I åratal var det många som inte hade en aning om att vitsen fanns där, på tvären, säger af Hällström.

Senare har den till och med blivit ett ämne för finlandssvenska frågesporter. Under åren har vitsen blivit bekant för de flesta. En KP-redaktör åkte taxi i Jakobstad, och efter att det blev klart vad hon jobbade med började chauffören genast berätta vilka vitsar han gillat allra mest.

Kyrkpressens första vits publicerades 24.8.1995 och lydde: ”Planet mellan Paris och New York fick motorstopp och började snabbt förlora höjd. Passagerarna blev oroliga och någon ropade i sin förtvivlan: ”Finns här ingen präst som kan göra något kyrkligt?” En finlandssvensk församlingspastor som råkade vara på plats steg upp och började samla upp en kollekt.”

Svårt välja rätt

Under åren har vitsen varit en både rolig och utmanande arbetsuppgift för tidningens redaktörer. För att en vits ska anses vara lämplig måste åtminstone någon på redaktionen tycka att den är rolig och dessutom måste den ha en koppling till kyrka eller tro.

Den redaktör som får uppdraget har det inte lätt och brukar ofta högljutt beklaga sitt öde. Alla redaktionens vitsböcker och de vanligaste webbsidorna med vitsar är sedan länge genomlästa och använda. Den som tror sig ha hittat något nytt bemöts oftast med ett brutalt: Den där har vi haft.

Dessutom är alla vitsar inte lämpliga, och många har censurerats redan på idéstadiet. Kyrkpressens tidigare annonsredaktör Marianne Tanttinen minns särskilt en som aldrig fick komma i tidningen.

– Den handlade om en gris och tyvärr minns jag den fortfarande, beklagar hon.

Rolf af Hällström minns att vitsen om bondhustruns begravning väckte kritik bland läsarna.

– Det var den där om att kistbärarna snubblade på kyrktröskeln och hustrun vaknade till liv igen. När hon dog ”på nytt” sa mannen så här när de kom till tröskeln: Ta det försiktigt nu, det var här olyckan hände förra gången.

– Den gillades inte av alla.

Vems perspektiv?

En annan vits som en del ansåg vara olämplig var den som handlade om kråkor som bosatt sig i kyrktornet. Vaktmästaren föreslog: Det är inte svårt att bli av med dem, döp och konfirmera dem bara så flyger de nog sin kos.
Orsaken till att en del kyrkliga vitsar väcker delade känslor är kanske perspektivet. Då kyrkan gör sig lustig över sin egen verksamhet, idkar självironi (som i vitsen om kråkorna), kan det vara något som är väldigt roligt för en del av dem som är ”innanför” men som kan uppfattas som hädiskt och fult av andra. Präster berättar antagligen mycket mer bitska vitsar om kyrkans verksamhet om enbart andra präster är närvarande.

Men Kyrkpressen lever med en delad identitet: de som jobbar på tidningen känner ofta att de befinner sig ”innanför” i den kyrkliga kulturen, men läsarna uppfattar inte nödvändigtvis saken på samma sätt.
Kanske därför väckte vitsen om hur Gud, Jesus och den heliga Anden spelade golf negativa reaktioner. Efter att den publicerats kom ett samtal till redaktionen: Kan ni inte bara ha vitsar om barn som säger gulliga saker.

Utmaning!

När jag surfar på sökorden ”Kyrkpressens vits” hittar jag folk som anser att Kyrkpressens vitsar är rekorddåliga. Jag utmanar alla dem som tycker så att komma till redaktionen en måndagseftermiddag och bidra med en vits som vi aldrig publicerat tidigare och som är lämplig för alla åldersgrupper. Vi bjuder på kaffe och varm stämning!

Du kan också skicka oss en vits per e-post på adressen redaktionen@kyrkpressen.fi eller via snigelpost på Kyrkpressen, Sandvikskajen 13, 00180 Helsingfors.

Sofia Torvalds
Johan Sandberg



Maryna Vilkhoryk visar upp den ärvda folkdräkten som hon fick med sig vid flykten från Ukraina.

KRIGET I UKRAINA. När kriget i Ukraina bröt ut var det fullt kaos i Maryna Vilkhoryks huvud. Vad skulle hon ta sig till? – Ibland kändes det som om det inte hände mig, det var som i en film, säger hon. Idag tackar hon varje dag Gud för att hon har jobb, hus och sin familj i Jakobstad. 21.12.2022 kl. 10:43

Övergrepp. Ett barn misstänks ha blivit utsatt för sexualbrott i de evangelisk-lutherska församlingarna i Vasa hösten 2022. Det misstänkta brottet är anmält till barnskyddsmyndigheterna och polisen. 20.12.2022 kl. 10:59
Emma Raunio är tvåspråkig, och skivan har fyra finskspråkiga låtar. – Som sångare har jag behövt träna min finska jättemycket. Särskilt bokstäverna s, l, t, k, p, r, y och ö låter annorlunda på finska. De finska vokalerna bor längre bak i munnen än de svenska.

musik. – Julen kan vara härlig på morgonen och hemsk på kvällen, säger Emma Raunio. Hon är aktuell med en strålande vacker julskiva, som handlar om att mörkret är en förutsättning för att vi ska se det ljusa. 20.12.2022 kl. 10:00
I Norge teologi, i Sverige politik, i Finland språk – kyrkorna nystar upp sin samehistoria olika, anser Helga West.

samer. Forskaren Helga West jämför de tre nordiska folkkyrkornas försonings­processer i norr. Det ska blir en doktorsavhandling i teologi. 19.12.2022 kl. 08:00

jul. Vem är du? 10-åriga Filip Åström tycker att det bästa med julen är att få vara tillsammans, och att vuxna hinner vara lite knasiga när de har ledigt. 21.12.2022 kl. 19:00

Nekrolog. "Redan under studietiden, men framför allt i samband med studentrevolten 1968, kom han till insikt om att teologin måste anpassas till det omgivande samhället. Frälsningen ska gälla hela människan och inte bara själen." 19.12.2022 kl. 14:26

UTNÄMNING. Biskopen har den 15 december utnämnt kaplanen i Närpes församling Ann-Mari Audas-Willman och sakkunnige för arbetet bland finländare utomlands och kyrkans turistarbete vid Kyrkostyrelsen Bror Träskbacka till prostar. 15.12.2022 kl. 14:13
Till vänster: Johan Klingenberg. FOTO: PRIVAT. Till höger: Familjen Klingenberg på Bergö sommaren 1958, Johan är pojken till vänster. Bilden hämtad ur Anna-Lisa Klingenbergs bok "Mogna i sol och regn".

BERGÖ. När tillvaron var tuffare och jularna enklare … Johan Klingenberg delar med sig av minnen från 1950- och 60-talets Bergö. 7.12.2022 kl. 09:54
Erika Boijes doktorsavhandling blir klar om ungefär två år.

Zacharias Topelius. – Topelius tro förändrades med tiden, så som jag tror att den gör för de flesta. Det säger doktoranden i kyrkohistoria Erika Boije. 8.12.2022 kl. 13:15
Biskop Bo-Göran Åstrand och hushållsrådgivare Toni Rautakoski i provköket.

BORGÅ STIFT. En morotsbakelse med vit choklad och tranbär – biskop Bo-Göran Åstrand vispade till Borgå stiftsjubileumsbakverk. 30.11.-0001 kl. 00:00
En bok som berättar om det riktigt vanliga församlingslivet i Borgå stift – det skulle Robert Lemberg helst vilja göra.

BORGÅ STIFT. En bok som berättar om livet i Borgå stift, sitter Robert Lemberg och skulle vilja göra. Inte en historik med anledning av 100-årsjubileet, utan en fin, snygg och angelägen jubileumsbok. Kanske med bilder du har hemma. 8.12.2022 kl. 19:00
Alice Ahlfors, sopran, sjunger i mitten av fotot, klädd i blå tröja.

MAMMAKÖR. ”Nattmörkret sänker sig i våran stad, i alla fönster glimmar bågarna på rad”, sjunger mammakören Änglaklang i Grankulla. Snart har de sin första egna julkonsert. 8.12.2022 kl. 11:27
Sameprästen Mari Valjakka koordinerar kyrkans försoningsprocess i Sápmi.

samer. Kyrkan startar i snabb takt en försoningsprocess med samerna. Biskopsmötet startade projektet i dag. Sameprästen Mari Valjakka som själv är skoltsame ska koordinera arbetet. 7.12.2022 kl. 13:39
Mikael Hulten bor i Helsingfors och pendlar till jobbet i Kyrkslätt. Därhemma kläddes julgranen redan till lillajul.

TVÄRVÄNDNING. I över tio år gjorde Mikael Hulten karriär i Försvarsmakten. Sedan kom en livskris och en tvärvändning. Idag är han församlingspastor i Kyrkslätt. Det han väntar på mest i jul är julottan. 7.12.2022 kl. 08:46

SJÄLVSTÄNDIGHET. Jari Jolkkonen talade på självständighetsdagens ekumeniska festgudstjänst i Helsingfors domkyrka. Jari Jolkkonen är biskop i Kuopio stift. 6.12.2022 kl. 13:00

Som en del av försoningsprogrammet tar Musalaha deltagarna ut på utfärder i öknen. Den här bilden är från ett tidigare år.

FÖRSONING. Sann försoning innebär ett erkännande av rättvisan och av maktdynamiken, anser man inom organisationen Musalaha. Därför utmanar man det som sker i Israel och Gaza just nu. – Just nu behövs försoning mer än någonsin, säger Wasim Nasser. 19.12.2023 kl. 10:00
Många av oss känner oss särskilt ensamma kring jul, det är inget man är ensam om säger pastorn Markus Österlund.

JULGEMENSKAP. Du är inte ensam om att vara ensam och vi är alla lite fattiga, åtminstone i anden. Det fastslår pastor Markus Österlund. 18.12.2023 kl. 15:59
Niklas Wallis (till vänster) är kyrkoherde i Kronoby. År 2024 får han stöd av de pensionerade herdarna Timo Saitajoki och Anders Store.

domkapitlet. Två prostar och pensionerade kyrkoherdar, Anders Store och Timo Saitajoki, jobbar nästa år halvtid som kaplaner i Kronoby, där prästbristen är stor. 15.12.2023 kl. 10:37
Elefteria Apostolidou växte upp med hemspråken finska och grekiska, men jobbar nu på svenska.

UTNÄMNING. Elefteria Apostolidou valdes till årets präst bland annat för sitt arbete bland kvinnor, för kyrkans synlighet på sociala medier och för sina stads-pilgrimsvandringar. – Det känns jätteskönt att få erkänsla för det arbete jag gjort, säger hon. 14.12.2023 kl. 12:59
Musikern Jukka Leppilampi har varit en aktiv artist i fyra decennier.

kyrkans kulturpris. Kyrkans kulturpris 2023 tillfaller två personer som främjat den kristna musikkulturen i Finland: musikern Jukka Leppilampi och evenemangsproducenten Jukka Ahokas. 13.12.2023 kl. 14:38