Den israeliska författaren Amos Oz självbiografiska roman En berättelse om kärlek och mörker är en vitt omspännande berättelse om identitet och historia, livet i Palestina under det brittiska mandatet och åren före och efter staten Israels födelse. Men framför allt, i själva sin kärna, är den en berättelse om en sons relation till sin mor.
Boken har många lager, och filmen har klokt nog valt att välja den mindre men samtidigt avgörande berättelsen till förmån för den större. Det blir en stillsam historia med pojken Amos (själfullt och övertygande spelad av Amir Tessler) i centrum. Livet på Amosgatan i Jerusalem på fyrtiotalet, bland plåtskjul, kålgrytor och fattiga boknördiga akademiker som talar åtta språk och alla flytt undan antisemitismen i Europa – denna ”ljuvliga, mordiska kontinent”, som Oz konstaterar i boken – innebär en alldeles speciell uppväxt där den intellektuella rikedomen dominerar tillsammans med avgörande frågor om identitet och tillhörighet. Lite vid sidan om centrum står också Konflikten med stort K, fint illustrerad av en barndomsupplevelse där det framgår att parterna ännu inte hunnit gräva ner sig i sina respektive positioner. Amos Oz är i Israel känd som en fredsivrare, men både boken och filmen varnar för att dra några förenklade slutsatser. Snarare är det just det svåra i problematiken att båda parter har ”rätt” som blir extra tydlig sedd genom ett barns oskuldsfulla ögon.
Oscarvinnaren Natalie Portman är för de flesta känd som en framstående amerikansk skådespelerska. Att hon är till hälften israelisk och tvåspråkig på engelska och hebreiska är kanske inte allom bekant. Portman regisserar och spelar själv förtjänstfullt en av huvudrollerna som Amos plågade mamma Fania; vacker, gåtfull och outrönlig, en mamma som berättar underliga sagor. En av Fanias repliker är också en av dem jag bäst kommer ihåg från boken: ”Ingen kan veta någonting överhuvudtaget om någon annan. Man vet egentligen ingenting om den person man är gift med. Man vet inte ens någonting om sig själv.”
Jerusalems kullar och gator utgör fonden för skildringen av hennes depression, i form av symboliska drömbilder. Berättelsen går obönhörligt mot sin uppgörelse och lämnar, precis som livet självt, många frågor obesvarade. Att filmen ändå gör ett försök att förenkla sitt ”varför” är en svaghet i en i övrigt finstämd helhet. Förutom knappa två timmar av örongodis i form av den utomordentligt vackra hebreiskan är En berättelse om kärlek och mörker både djupsinnig och gripande. Mitt råd är dock: läs boken först! Den är så fantastisk att filmen blir ett fint komplement. I sig själv kämpar filmen lite för att göra en stor berättare rättvisa och lyckas delvis, men inte helt.
FILM. En berättelse om kärlek och mörker (A Tale of Love and Darkness)
I rollerna: Amir Tessler, Natalie Portman m.fl.
Regi: Natalie Portman