Ibland hör man berättas om föräldrar som försökt lappa ihop sin vacklande relation genom ett gemensamt barn. Visserligen kan omsorgen om barnet svetsa föräldrar samman för en tid, men samtidigt finns det en uppenbar risk att de problem som funnits bara skjuts på framtiden, om de inte lyfts upp och bearbetas. Det är inte heller rätt mot det lilla barnet att ge det uppgiften att fungera som kitt i familjen.
Med risk för att förenkla allt för mycket tycker jag man kan säga att julen berättar om en likartad problematik, om också med bättre resultat. Bibeln berättar att relationen mellan Gud och mänskligheten är förstörd genom människans bortvändhet, själviskhet och annan synd. Men nu skall denna relation räddas och det brutna försonas genom ett barns födelse.
Jesu födelse beskrivs uttryckligen som ett samarbete mellan Gud och människan, representerad av den unga, ogifta och oerfarna tonåringen Maria. Hennes beredskap att föda Guds son till världen kan ses som urbilden för en människas villighet att bli ett redskap för Guds upprättande och förvandlande kärlek.
Det är en födelse med många hinder på vägen. Josef överväger att överge sin trolovade, paret hittar inte logi för natten då barnet skall födas, och efter en tid hotas familjens lycka av Herodes grymma terrordåd mot barnen i Betlehem. Den lilla familjen drabbas av samma öde som miljontals familjer i vår värld i dag: de tvingas fly till grannlandet.
Freden som änglarna i julnatten utlovar känns långt borta – både då och nu. Barnet som kom för att bygga en bro mellan himmel och jord har inte förmått överbrygga alla klyftor mellan människogrupper och nationer. Ändå är det just omsorgen om barnen som åtminstone tidvis förmår förena en splittrad värld. Bilder av drunknade barn har skakat om många av oss och lockat fram viljan att hjälpa.
Barnet representerar det heliga och okränkbara. Vi får hoppas och be att barnet i krubban och de nödlidande barnen omkring oss skall få oss att inse vad som är livets innersta mening och mål: att visa omsorg om andra; att hjälpa och stöda; att eftersträva fred och försoning. Vi kan börja i våra dagliga människomöten, och sedan låta ringarna sprida sig på vattnet. Då blir det en god jul, till glädje för Gud och människor.
BJÖRN VIKSTRÖM
biskop i Borgå