Staffan Stalledräng – en glömd historia

Märta Måås-Fjetterström. Staffan Stalledräng är en skugga i lucias ljuståg. En gång var han betydligt synligare i nordisk folklore. 13.12.2015 kl. 11:28

– Staffan var en stalledräng …
Jo, tack (om–nu–så–gärna). Det visste vi, efter otaliga lussemorgnar, i de mest ambitiösa tappningarna med alla åtta verser med det klassiska omkvädet.
Dessutom hade han hästar, som han vattnade (fattades bara av en stallpojke!) och är intensivt förknippad med den härligt strålande Betlehemsstjärnan.
Stjärngossestrutarna blänker i mörkret på mer eller mindre vingliga huvuden:
– Ingen dager synes än …
Men när det sista på–himmelen–de–blänka tonar ut är historien om Staffan fortfarande något av en hemlighet. Att ”tackom” en gång var det naturliga sättet för våra svensktalande förfäder att säga ”vi tackar” – i nördspråk en plural verbböjning som försvunnit ur talspråket redan på Gustav Vasas tid – vet dagens stjärngossar troligen inte.


Medeltida Trick-or-Treat
Det är inte bara språkligt sången blir allt mer dunkel. Den tradition den bygger på har för länge sedan glidit in i minnenas skuggor. Ändå är det inte så länge sedan den var både levande och stundvis rentav kontroversiell av olika orsaker, just här i Norden.
Staffanstraditionen bottnar i de medeltida djäknarnas medelanskaffning för att kunna ta sig hem från studieorten. Den tog sig uttryck bland annat i att unga män gick från dörr till dörr i Sverige och Finland, sjöng ballader och tiggde pengar och möjligen en sup.
Traditionen gränsade till rent tiggeri och våldsgästande, och grupperna kunde efter ett antal besök och dito supar bli stökiga och hotfulla mot gårdens kvinnfolk. Det ledde till kyrkans ogillande och till att de senare förbjöds.


Sankt Stefan och tuppen …
Berättelsen om Staffan tar sitt avstamp i Bibeln, men kan utan tvekan hänföras till legendernas och folklorens domäner. Det syns inte minst i den halsbrytande anakronism, där hästpojken Staffan som upptäcker Betlehemsstjärnan i en del versioner raskt omvandlas till Stefanos – den man som stenas till döds som den första kristna martyren. Mellan de två händelserna ligger det tre decennier och när Stefanos stenas har Jesus redan korsfästs på Golgota och kung Herodes är död för länge sedan.
Herodes är nämligen den onda huvudpersonen i Staffanslegenden. Den maktfullkomliga kungen var enligt Matteusevangeliet regent över Judeen när Jesus föddes.
I traditionerna har Staffan lite olika uppdrag. I den anglosaxiska varianten som bygger på balladen S:t Stephen and Herod var han skrivare hos kung Herodes. Han såg stjärnan som lyste över Betlehem och gick till kung Herodes för att säga upp sig, varvid ungefär följande replikskifte föll:
– Vad saknar du här i mina boningar?
– Ingenting här, men den nya kung som fötts i Betlehem är större än det som finns här hos dig.
– Hah, lika sant som att den kokta tuppen i min soppa skulle gala!
Vilket den gör. Till Stefanus olycka, för han får betala med sitt liv och stenas till döds av den ondskefulla Herodes.
Att redan anrättade tuppar väcks till liv igen var ett omtyckt motiv i medeltida ballader. De var symbolen för att en oskyldig persons vittnesbörd verkligen var mirakulöst sant.
I den nordiska varianten, den som ombesjungs i Staffansvisan, var Staffan hästpojke hos Herodes. Resten av legenden följer samma mönster: Staffan vill rida och söka upp den nyfödda kungen, Herodes skämtar om tuppen och tar livet av budbäraren Staffan när vittnesbördet visar sig vara sant.


… och hästen ”Apelgrå”
Fem hästar hade Staffan, enligt visan. Men den absoluta favoriten var den apelgrå (i någon stjärngossemun även Apelgren), ”båsta fålen”. Det är den han sadlar i hast för att rida ut och söka upp stjärnan som tänts på natthimlen.
Varför just den hästen?
Apelgrå är ett annat ord för gråskimmel, en häst som domineras av grå eller vita skyddshår. Med åldern kommer grundfärgen fram, vilket kan göra att ett svart föl slutar som en vit hingst. Däremellan ligger ett silverskimrande skede, där bottenfärgen framträder som vita äppelstora fläckar ”aplar”. Metamorfosen är ett fantasieggande fenomen och en stark symbol i all mytologi. Den ultimata sagohästen är den som likt de berömda lipizzanerhästarna på Spanska hovridskolan i Wien kastar sin barnapäls och får en helt ny skepnad som vuxna. På medeltiden var de vita hästarna vikta för kungarna. I den apelgrå fålen som sparkar i Staffans stall finns det kanske också en gömd hemlighet: stallpojken rider den fördolt vita springaren till kungen som väntar under stjärnan.


Stjärnhimlen gav henne sparken
En som fascinerades av Staffanslegenden var prästdottern och textilkonstären Märta Måås-Fjetterström. I slutet av 1800-talet hade hon sett en orientalisk matta, vars hisnande himlavalv inte lämnade henne ro.
”Av detta blå skall jag göra en stjärnhimmel tänkte den ungdomliga entusiasmen inom mig. Flera år efteråt gjorde jag också en tapet Staffan Stalledräng med hästar under stjärnvalvet”, skriver hon.
Men konstverket väckte misshag hos hennes arbetsgivare Malmöhus läns hemslöjdsförening . Måås-Fjetterström fick sparken från sitt jobb som direktris för att hon hade tagit sig för stora friheter och frångått de skånska traditionerna genom att inspireras av österländska konstverk. Det var början till hennes fria konstnärskarriär. När hennes egen stjärna slocknade hade hon skapat över 700 mönster.

Källor och bakgrundsmaterial:
”St. Stephen and Herod” is Child ballad 22 and a Christmas carol
Kom glad och hjärtevarm – En bok om julen Fontana Media 2010
Tradition och liv, Verbum, 2000
Ylva Byrman, Språkbloggen, Svenska Dagbladet
Röhsska museet, rohhska.se
Wikipedia, Bibeln
Tack till: alltid tjänstvilliga språkrådet Minna Levälahti på Mediespråk och emerituslokalredaktören Bertel Widjeskog i Jakobstad.

May Wikström
(Röhsska museets samlingar)



Harry S Backström

biskopsval . På måndag eftermiddag lämade också Harry S Backströms valmansförening in sin undersstödslista för biskopsvalet. Backström blir den formellt fjärde kandidiaten. 14.1.2019 kl. 15:49
Lisa Enckell är kandidat i biskopsvalet.

biskopsval. På onsdagseftermiddagen lämnades också Lisa Enckells stiftelseurkund in till domkapitlet i Borgå. Hon blev därmed den tredje officiella kandidaten i vårens biskopsval. 14.1.2019 kl. 15:44
Bo-Göran Åstrand

biskopsval. Bo-Göran Åstrands är den andra officiella biskopskandidaten. Understödslistan till domkapitlet på måndag förmiddag. 14.1.2019 kl. 11:43
Bo-Göran Åstrand

biskopsval . Kyrkoherden i Jakobstads svenska församling, Bo-Göran Åstrand är den fjärde kandidaten i biskopsvalet i Borgå stift. 7.1.2019 kl. 10:47
Sixten Ekstrand är direktor vid Kyrkans central för det svenska arbetet.

biskopsval. Sixten Ekstrands kandidatur i biskopsvalet bekräftades på fredagen när hans understödare lämnade in stiftelseurkunden till domkapitlet. 4.1.2019 kl. 15:19
Carla Ihatsu jobbar som vaktmästare i Finlands antagligen mest fotograferade byggnad, Helsingfors domkyrka. På domkyrkotorget breder den glittrande julmarknaden ut sig.

Stämning. Tidigt på julaftons morgon står hon i en tyst domkyrka och stryker altardukar. ”Det är bästa stunden på dagen”, säger vaktmästare Carla Ihatsu. 21.12.2018 kl. 11:32

kaplansval. Med en rösts marginal valdes Ann-Mari Audas-Willman till ny kaplan i Närpes församling. Kyrkofullmäktige förrättade valet. 20.12.2018 kl. 23:09
Janette Lagerroos firar julafton i Hitis.

skärgård. När juldagsmorgon glimmar är åtminstone prästen vaken – också i skärgården. 20.12.2018 kl. 14:06

biskopens julhälsning. Vem kan vi lita på? Den frågan ställs vi allt oftare inför idag när vi försöker skilja på vad som är tillförlitliga nyheter och vad som är medveten förvrängning av fakta. 24.12.2018 kl. 09:00
Johan Westerlund är kyrkoherde i Johannes församling.

samkönad vigsel. Johannes församling i Helsingfors öppnar sina kyrkor för vigsel av samkönade par. Beslutet fattades på fredagen av församlingsrådet. 14.12.2018 kl. 19:21
Ann-Mari Audas-Willman söker sig bort efter nästan åtta år i Solf.

Solf. Ann-Mari Audas-Willman, kyrkoherde i Solf, lämnar församlingen i början av nästa år. 14.12.2018 kl. 16:29
Martina Harms-Aalto är ny förtroendevald i Johannes församling.

nyvald. Martina Harms-Aalto vill jobba för en församling som har högt till tak, låg tröskel och inget skräp som sopats under mattan. 14.12.2018 kl. 13:35
Johan Terho försökte fly tröttheten genom att byta jobb. Men när väggen kom emot märkte han att han saknat att vara församlingspräst.

utmattning. Att stiga upp och gå till jobbet var en omöjlighet. Först var skamkänslan stark. I dag vet Johan Terho att han lärde sig något viktigt om vem han själv är. 13.12.2018 kl. 16:21
May Wikström.

pro ecclesia. Kyrkans medalj för förtjänstfullt arbete beviljas Kyrkpressens chefredaktör May Wikström. 11.12.2018 kl. 11:20
Kyrkoherdarna Niklas Wallis, Timo Saitajoki och Anders Store tror att det finns en beredskap i kommunen att slå ihop församlingarna.

sammanslagning. De tre församlingarna Kronoby, Nedervetil och Terjärv begär en utredning med tanke på en eventuell sammanslagning . Men något initiativ till sammanslagning har ännu inte gjorts. 30.11.2018 kl. 15:33

Mats Fontell är ungdomsarbetsledare i Borgå svenska domkyrko­församling.

Kolumn. "Bråttom är ett ord som nästan ingen tycker om, det skapar mest gräl och sjuk mage." 27.10.2022 kl. 12:10
Från vänster: Hanna Saarijärvi, Camilla Vuoristo, Bo-Göran Åstrand och Mikael Hulten.

BORGÅ STIFT. Igår vigdes diakon Hanna Saarijärvi och prästerna Camilla Vuoristo och Mikael Hulten till tjänst i Borgå domkyrka. 31.10.2022 kl. 08:51
– Det som behövs i arbetslivet skiljer sig inte så mycket från vad människor allmänt behöver. Vi behöver få känna oss trygga, sedda och uppskattade, säger Heidi Juslin-Sandin.

PERSONALVÅRD. Heidi Juslin-Sandin har lång erfarenhet av krishantering. De erfarenheterna kan komma till nytta i arbetet med personalvård i Borgå stift. 27.10.2022 kl. 09:00
Då Benita Finne blev antagen till en missionärsutbildning startade en process där hon ifrågasatte Guds existens.

LIV. På Benita Finnes vägg i hemmet i Bennäs, Pedersöre hänger en färgglad tavla. Tavlans ram är mycket oansenlig, den syns knappt. För henne illustrerar tavlan det kristna livet. Tidigare var de yttre ramarna det viktiga. Nu är det innehållet – liv, frihet, glädje. 26.10.2022 kl. 19:00
Från sitt fönster hemma i Sibbo ser Maria Lindh-Hindsberg ett vackert höstlandskap i mjuka, gulbruna toner.

Bok. En svår skilsmässa, ett årtal karvat in i en kyrkbänk i Frankrike och en cykelolycka som ledde till döden – det här är några händelser som fick Maria Lindh-Hindsberg att skriva en roman om att förlora allt och kanske hitta en tro. 25.10.2022 kl. 11:09