Konsten att dö är konsten att leva

döden. Hur ska vi handskas med vår dödlighet? Kyrkpressens redaktör Christa Mickelsson har läst filosofen Torbjörn Tännsjös bok om vilken tröst filosofin har att erbjuda den människa som inte kan sluta att grubbla över det faktum att vi alla ska dö. 19.11.2015 kl. 11:42
Föreställ dig att du som 75-åring sitter på en läkarmottagning och får höra att du har drabbats av en dödlig sjukdom. Läkaren säger att du har ett år kvar att leva. Filosofen Torbjörn Tännsjö, professor emeritus i praktisk filosofi vid Stockholms universitet och författare till boken Filosofisk tröst (Thales 2015), menar att det här är den bästa tänkbara döden. Du får tid att avsluta ditt liv. Dina anhöriga får möjlighet att ta farväl. Är du troende har du tillfälle att göra upp med Gud.
Att jämföra med: en död som inträffar abrupt, på grund av en trafikolycka eller kanske ett slaganfall. Så dör ungefär var fjärde av oss, och det är en dålig död, om vi får tro Tännsjö. Den är dålig både för de anhöriga, som upplever den som grym och oförklarlig, och för dig själv, som ju lika gärna kunde ha levt vidare.
En tredje grupp tynar bort själsligen innan de dör fysiskt. Det är oftast också en dålig död, då den inträffar för sent. Fall av lycklig demens är nämligen sällsynta, för många är de sista åren av förvirring svårt ångestfyllda.

Som frisk 31-åring har jag ingen orsak att vara särdeles upptagen av tankar på döden. Sannolikt har jag mycket tid kvar att leva. Ändå har något hänt mig under de senaste åren och jag kan inte peka på vad det är. Men döden har blivit mig en ständig följeslagare. Inte som en farlig skugga eller otäck farhåga, men den finns inpå mig på ett sätt den inte funnits tidigare. Jag har fått så många lyckliga dagar, någon gång ska den sista komma. Snart finns inga fler diskmaskiner att tömma, inga fler barnstrumpor att hänga över tvättstrecket, inga fler novembermorgnar att vakna till.

För den som vid tanken på döden drabbas av stark beklämning eller rent av fasa radar Tännsjö upp en rad argument för varför det är alldeles onödigt att känna så. Att med våld klänga sig fast vid livet är inget annat än egoistiskt, menar han. ”Det är inte av någon särskild betydelse vare sig för dig eller mig eller från evighetens perspektiv om just jag eller du finns bland de levande.”
Kvinnor är generellt mer benägna att acceptera döden än män, eftersom män i högre grad bär på narcissistiska drag, skriver Tännsjö och konstaterar att nästan inga kvinnliga filosofer heller snöat in sig på döden.
Vi ska alltså ge rum för dem som kommer efter oss, det är det enda naturliga. Den som egoistiskt strävar efter att leva vidare måste inse att det sker på andras bekostnad. Betänker vi vår egen död kan vi också leva mer solidariskt (med tanke på kommande generationer) än om vi tränger undan tanken på den. Flytta fokuset från dig själv och tänk lite mer på andra. Eller som Lovis i Ronja Rövardotter sa (Astrid Lindgren behövde inte skriva en hel bok på temat, det räckte med en mening): ”Mattis, du vet att ingen får finnas jämt. Vi föds och vi dör, så har det ju alltid varit, vad jämrar du om?”

Tännsjös bok är inget att vända sig till för den som söker uppmuntran i tanken om liv i gemenskap med Gud efter döden. Här är det en strikt materialistisk och ateistisk utgångspunkt som gäller. Men även den som hyser ett hopp om liv efter döden kan för egen del ogilla att dö. Till saken hör också att tanken på en annorlunda tillvaro bortom det här livet är så fundamentalt obegriplig att den kan upphöra att trösta.
Men förhålla oss till vår död måste vi alla, oberoende av vad vi tror att följer därpå. Sörjer inte spädbarnet livmodern, även om världen utanför är mer än det någonsin hade trott?
Efter några filosofiska krumbukter kring teman som tidsfilosofi, teleportering och teoretisk fysik landar Tännsjö i våra personliga erfarenheter. Vi ska inte undvika att tänka på döden, är hans slutsats. Medvetenheten om att våra liv är starkt begränsade kan nämligen ge oss en förhöjd livskänsla. Då hamnar vi i existentialismen: vi bör sträva efter ett ständigt dödsmedvetande, utan vilket våra liv förlorar i autenticitet.
Men, det gäller att hitta en balans. Vår dödsmedvetenhet får inte gå till överdrift, för då går den ut över livet. Att vara medveten om döden handlar inte heller bara om att stegra den egna livskänslan, utan också om att bättre kunna planera för den tid man har kvar att leva.

Ars morendi betyder ”konsten att dö”. I spåren av digerdödens härjningar under 1300-talet författades i Europa två traktater i ämnet. ”Svaret på frågan hur vi bör dö rör, lite banalt, men helt korrekt, tror jag, snarast hur vi bör leva. Har vi inte tänkt över saken tidigare är det för sent att tänka på den då det är dags att dö.”

Oroa dig inte för din egen död, är Tännsjös budskap. Däremot tycker han att vi har all orsak att oroa oss för något han menar är mycket, mycket värre än vår egen död, nämligen värmedöden. Det finns olika vetenskapliga teorier för hur universums framtid ser ut men ingen av dem är särskilt uppmuntrande. Kanske slutar allt i en stor krasch, kanske slocknar alla stjärnor, kanske jämnas alla temperaturskillnader i universum ut, kanske börjar vi leva i en allt glesare och kallare rymd, kanske slits allt som hålls samman av gravitationskrafter isär. Det kommer en dag då allt är över och det är djupt tragiskt, menar Tännsjö. Han ifrågasätter den finlandssvenska, numera avlidna, filosofen Georg Henrik von Wright, som sagt att det ur ett kosmiskt perspektiv är ”en pipa snus” om mänskligheten skulle upphöra. Det här kan inte Tännsjö acceptera. På frågan om det är bra om mänskligheten överlever bara måste man svara ja, skriver han, och drar en lite överraskande parallell till kristen mytologi: det hade varit fel av Adam och Eva att inte axla föräldraskapets börda.

”Men vintern gick. Och våren kom, det gjorde den ju alltid, vilka som än levde och dog”, skrev Lindgren. Men enligt vetenskapen kommer en dag då det inte blir någon ny vår, och det är det som plågar Tännsjö. I kristen eskatologi (läran om den sista tiden) finns olika tolkningar kring den slutgiltiga döden. I en variant talas om en jord som fysiskt ska gå under och ersättas av en ny, medan en det också finns en teologi som talar om hur Gud ska upprätta den här jorden och den här mänskligheten. Kristen eskatologi kommenterar Tännsjö inte, men tycks föreslå att det är rimligt att ligga vaken om nätterna och våndas inför värmedöden. Den är ohygglig och inför tanken på att det en gång ska finnas en värld utan varelser hittar han ingen som helst tröst, och tar på sätt och vis tillbaka den lindring han utlovar i boktiteln. ”Ingen sund filosofi kan hur som helst bringa någon tröst till oss, som inför tanken på ett totalt slut på allt, grips av sorg.”
Christa Mickelsson



PÅSK. Vad lär de kristna värderingarna oss, som inte dagens poserande och utstuderande ledare lär oss? frågar språkforskaren och författaren Janne Saarikivi i en essä till påsk. 22.3.2024 kl. 20:00

REGNBÅGSFRÅGOR. – Församlingarna måste bemöta sexuella minoriteter och könsminoriteter rättvist. Det kan handla om småsaker, men om man påverkas av dem varje dag är de inte längre småsaker, säger Ani Iivanainen som är diakoniarbetare i Esbo svenska församling och jobbar med en bok som ska handla om hur församlingsanställda ska bemöta regnbågspersoner. 22.3.2024 kl. 16:39

PÅSK. Livet och det goda segrar! I Kyrkpressens påsk­enkät vinner de ljusa och glada tonerna. Men traditionsforskaren Anne Bergman ser också spännande nya drag i vad som är viktigt i påsktid i gemenskapen kring kyrkan. 20.3.2024 kl. 20:00

homosexualitet. Tjugo ledare inom några av kyrkans väckelserörelser säger nej till biskoparnas kompromiss i frågan om samkönat äktenskap. Uttalandet tar avstånd från homosexualitet helt och hållet. 21.3.2024 kl. 09:21

Teologiska fakulteten. – Det finns en stark längtan efter att tro på något mer. Vad ”mer” är, det är vad vi försöker ta reda på inom teologin. Det säger Björn Vikström. 18.3.2024 kl. 10:42

AKTUELLT FRÅN DOMKAPITLET. Domkapitlet sammanträdde på måndagen. 18.3.2024 kl. 16:47

Änglar. Marika Salomaa pausade anställningen som personaladministratör och satsade på att bli keramiker. Nu tillverkar hon tröstänglar som Matteus församling delar ut till personer som förlorat en anhörig. 18.3.2024 kl. 08:00

kyrkoherdeinstallation. Hård vind gjorde att förrättarna vid kyrkoherdeinstallationen i Saltvik inte kom i land på Åland. 17.3.2024 kl. 11:15

VILDMARK. I vildmarken stänger Per-Johan Stenstrand ut bruset och tankar kraft. Årligen gör han två större turer, en rejäl fiskevecka i augusti och en vecka runt påsk med snöskoter, tält och isfiske uppe i Lappland. 16.3.2024 kl. 13:34

Bidrag. ÅA Vasa-lett projekt om demografi i kyrkor och samfund toppar Svenska kulturfondens utdelning i år. 15.3.2024 kl. 15:21

SAMKÖNAT ÄKTENSKAP. Samkönad vigsel föreslås bli möjlig i alla församlingar, men parallellt står den äldre traditionen kvar. Biskopsmötet tog oenigt beslut om kompromiss. 13.3.2024 kl. 11:15

SAMKÖNAT ÄKTENSKAP. Kyrkan kan komma att få två syner på samkönat äktenskap inskrivna i kyrkoordningen. Beredningen till biskoparnas extra biskopsmöte på tisdag har blivit offentlig. 8.3.2024 kl. 14:21

tvivel. I små stunder eller långa decennier av tvivel finns det något tröstande i frågan ”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?”. Det finns flera tolkningar av dessa Jesus ord på korset. En av dem är att till och med Jesus tvivlade. 7.3.2024 kl. 18:23

KÖKAR. Sommarens Franciskusfest på Kökar är här snabbare än du tror – med föda för både kropp och själ. 12.3.2024 kl. 11:46

KYRKOMÖTET. Senast den 12 maj ska sjökaptenen, medieföretagaren, kommunalrådet och koranforskaren lägga axeln till och börja jobba för det nya kyrko­mötet. Vi har talat med de fyra nyvalda ombuden från Borgå stift. 4.3.2024 kl. 16:23

Jubileum. Kvinnliga teologer rf har firat sitt 90-årsjubileum. – Föreningen behövs absolut fortfarande, säger styrelsemedlem Eva Ahl-Waris. 9.10.2024 kl. 13:30

sociala medier. Teologen och forskaren Jyri Komulainen är en av få finländska teologer som aktivt är kvar på den allt busigare plattformen X. Polarisering är ett av teman i kyrkans fyraårsberättelse han har varit med om att skriva. 12.11.2024 kl. 19:00

MISSIONSFÄLTET. Ända sedan hon var barn har Natalie Björkstrand haft en kallelse till missionsfältet. I sommar stärktes kallelsen under ett besök till missionsfältet i Kenya. 9.10.2024 kl. 11:42

betraktat. Kanske kan vi, på samma sätt som den lame mannens vänner, bära fram oss själva och varandra inför Gud? 6.10.2024 kl. 14:06

POLARISERING. Att tycka om människor som delar våra värderingar är naturligt, och det kan vara riktigt bra för samhället! Men om vi börjar tycka allt mer illa om ”de andra”, de som inte är, eller tycker, som oss. Då polariseras vi. Forskarnas råd för att inte bli så svartvit: umgås med någon som inte tycker som du. Ni behöver inte omvända varandra. 4.10.2024 kl. 20:22