– Hur kändes det?
Församlingspastor Mia Bäck ställer frågan till Johan Brandt T. Grevnäs som precis läst en bibeltext i talarstolen längst framme i Åbo domkyrka.
Det är onsdag kväll och gudstjänstgrupp nummer fem har samlats för att öva mikrofonteknik och planera söndagens högmässa.
– Jo, det kändes bra,säger Brandt T. Grevnäs.
– Du lät trygg. Men försök tänka på att inte svälja slutet av meningen. Det var svårt att höra vissa ord, kommenterar Bäck.
Gudstjänstgrupper är ett koncept som etablerar sig i allt fler församlingar i Svenskfinland. Tanken är att vanliga församlingsmedlemmar, så kallade lekmän, ges en aktivare roll i församlingens gudstjänstliv. I stället för att några få gör allt blir det många som gör lite. Tillsammans med de anställda i församlingen planerar och genomför grupperna söndagens gudstjänst.
Akustiken i 1200-talskyrkan där församlingen firar gudstjänst är mer än lovligt utmanande, därav mikrofonövningen.
– Gå modigt fram, justera sedan mikrofonen. Den ska vara ganska nära munnen, men inte för nära, så här ungefär. Kom ihåg att inte läsa för snabbt. Ekot är så besvärligt i den här kyrkan. Och dessutom varierar ljudet beroende på hur nära en högtalare lyssnaren sitter, förklarar Bäck.
Bjöd in fler
Bäck är ansvarig för församlingens sex gudstjänstgrupper. Varje grupp har också en ordförande.
Startskottet för verksamheten gick vid advent 2011.
– Vi hade redan tidigare många frivilliga som var med i gudstjänsten som kyrkvärdar, ungefär tjugo personer. Men nu delades de in i grupper som bjöd in fler människor, berättar Bäck.
Hur har gudstjänstgrupperna påverkat församlingens gudstjänstliv?
– Det finaste är att gemenskapen i gudstjänsterna har ökat. Folk har börjat känna varandra och prata med varandra. En del hade firat gudstjänst tillsammans i många år utan att kunna varandras namn.
Delaktigheten är ett ledord. Och Mia Bäck har märkt att de frivilliga tycker om att göra saker i kyrkan.
– Med tiden har de frivilliga velat göra mera. Och mer krävande uppgifter. Många vill assistera vid nattvarden. Vi har ordnat en liten utbildning i hur man gör det och ska ordna en till.
Församlingen funderar som bäst på hur de ska kunna dela ut ännu fler av uppgifterna i gudstjänsten.
– Inledningsorden är något vi funderar på. Allt sådant som en präst eller kantor inte måste göra kan man låta frivilliga göra.
När grupperna startade började församlingen också dricka kyrkkaffe tillsammans efter gudstjänsten varje söndag, till skillnad från en gång i månaden tidigare. Men hur gör man det i en 1200-talskatedral när församlingshemmet ligger på en kilometers avstånd? Församlingen har en kreativ lösning på problemet – de har öppnat sakristian, som rymmer 200 personer, för kaffedrickandet och minglandet.
På vilket sätt påverkar gudstjänstgrupperna arbetsbördan för de anställda?
– Arbetsbördan har ökat lite på grund av onsdagsträffarna, men det har blivit roligare både att förbereda och fira gudstjänst. Kyrkkaffe skulle vi inte kunna ha varje söndag om inte gudstjänstgrupperna fanns, säger Mia Bäck.
– Det är mycket jobb i början när man startar gudstjänstgrupper. Det kräver en hel del förberedelser men när man har fått rutiner i arbetet så berikar gudstjänstgrupperna gudstjänstlivet.
Ungefär 80–120 personer besöker gudstjänsten varje vecka. Bäck och hennes kolleger har jobbat medvetet med att de som besöker gudstjänsten ska förstå gudstjänstens liturgi.
– I gudstjänstagendan har vi skrivit in vad de olika delarna betyder, på flera ställen.
Årets konfirmander har också sin givna plats i grupperna.
– I början frågade jag om grupperna ville att konfirmanderna skulle ha ansvar för egna gudstjänster. Men grupperna ville hellre bjuda in dem i sitt arbete.