Ida-Maria Sola trivs med tillvaron i studiestaden Åbo men saknar den församlingsgemenskap hon hade hemma i Borgå.

Vart tog alla kristna nylänningar vägen?

ida-maria sola. Tiden efter gymnasiet har varit en tid fylld av sökande för Ida-Maria Sola. I mötet med andra sätt att leva utmanas den egna tron. 21.10.2015 kl. 07:08

En av de sista varma höstdagarna leder Ida-Maria Sola sin svarta cykel över Åbo torg ut mot Slottsgatan.

– Det är ingen idé att ha en dyr cykel. Den blir ändå bara stulen, konstaterar Sola.

Det är en av många insikter som en 21-åring i en av landets stora studiestäder kan ha nytta av.

Den här hösten är Ida-Maria Solas andra i Åbo, men den första med det nya huvudämnet psykologi. Tidigare studerade hon litteratur, ett år i Helsingfors och ett år i Åbo.

Dagarna fylls av föreläsningar och studierelaterade aktiviteter. Ikväll ska hon gå på akademins spexövning.

– Här i Åbo snurrar det mesta kring studierna. Det är skönt med en motvikt.

Hon ser ut att vara väl hemmastadd i studielivet, men berättar ändå att steget från gymnasietillvaron, med alla invanda rutiner, har känts svårt. Inte minst med tanke på hennes kristna identitet.

– Jag saknar ännu den kristna gemenskap jag hade hemma i Borgå och har under den senaste tiden funderat mycket på vad som händer med min tro då jag inte längre har en självklar gemenskap.

Räcker tron till?

Mötet med å ena sidan kristna som tänker annorlunda än hon själv – och å andra sidan med en atmosfär där kristendomen framför allt ifrågasätts har varit en svår nöt att knäcka.

– Jag märker att jag tagit det som en självklarthet att en församling är öppen och liberal. Men nu har jag träffat studiekompisar från till exempel Österbotten och några av dem har helt andra erfarenheter.

På en del kurser har hon haft känslan av att alla förutsätts ifrågasätta den kristna traditionen.

– När jag sedan börjat tala med människor kan det hända att flera av dem är kristna. Men få talar om det öppet.

Hon säger ändå att det svåra inte ligger i hur andra uppfattar henne, utan i den konflikt hon upplever inom sig själv.

– Jag har haft en bild av vad du borde vara för att få kalla dig för kristen. Jag tycker inte att det handlar om prestationskrav, men jag har konfronterats med många olika sätt att vara kristen och jag är inte längre så säker i mitt eget. Räcker min tro till och passar den in? Och hur kristen är jag som låter så mycket annat ta plats i mitt liv?

Hon säger att hon vet att hennes tro inte mäts i hur många gånger hon går i högmässa i året.

– Men jag märker en tydlig förändring i mig själv. Jag kanske skippar aftonbönen och det händer att jag tänker för mig själv att ”ett sådant här val hade jag inte gjort förr”. Jag har talat med min rumskompis, och hon känner samma sak.

Ida-Maria Sola har försökt besöka olika församlingar i försök att hitta en plats där hon känner sig hemma.

– I en del kretsar finns en kristenhet som jag ännu inte lärt mig vara bekväm i. Jag kommer från en gemenskap där jag vant mig vid att min bön är min egen bön. Att få personlig förbön eller sjunga lovstång stående är uttryck för tro som är obekanta för mig och som känns obekväma. Det handlar inte om att jag inte tror att jag skulle bli mycket väl mottagen där, det är bara det att jag inte känner att det är något för mig.

I den lutherska församlingen har hon inte heller känt sig hemma.

– Jag testade en grupp för unga vuxna, men det var få som var med och det kändes inte motiverande. Och för mig har gudstjänsten aldrig blivit det viktigaste forumet. Det jag saknar är en andakt, en grupp, en gemenskap.

– Jag vet att tidsbrist är en dålig ursäkt, det handlar inte heller om det. Det är mer att allt var så enkelt i Borgå. Det fanns ett självklart ställe och när jag kom dit kändes det genast som hemma. Jag hade nog ganska höga förväntningar på att hitta en likadan gemenskap här.

Hon undrar också vart alla andra kristna nylänningar tagit vägen.

– De kristna jag möter nu är österbottningar eller teologistuderande. Det är inget fel på det, men vart försvann alla kristna nylänningar? De existerade ju ännu på gymnasiet, träffades på höstdagarna och så vidare.

Invald x2

Hemstaden Borgå finns alltid kvar, och som invald i både församlingsråd och kyrkofullmäktige i Borgå har hon orsak att åka tillbaka allt som oftast.

– När jag insåg att det var församlingsval och att jag var tillräckligt gammal var det en självklarhet för mig att ställa upp.

Verksamheten i församlingens förtroendeorgan har sett ut ungefär som hon hade förväntat sig.

– Det handlar mycket om vad man själv gör det till. Kommer man välförberedd till mötena har man en möjlighet att påverka.

– Det är en viktig uppgift. Men visst känns det ibland som att vi borde sätta vår tid, energi och våra pengar på att tjäna andra i stället för att förvalta byggnader.

Ett annat forum som är viktigt för henne är Ungdomens Kyrkodagar som ordnas i januari varje år. Där strålar de gamla vännerna från Borgå samman. På förra UK var hon programledare, i januari tänkte hon aspirera på en plats i presidiet.

– Men så insåg jag att jag är dubbelbokad, så jag får spara det till nästa år.

Christa Mickelsson



PERSONPORTRÄTT. Förluster och motgångar har präglat Chris Gullmans liv. – Jag blev adopterad från Hongkong när jag var fem år, och den förlusten bär jag alltid med mig. Men jag har kommit att älska mitt liv för alla dess bländande nyanser av ljus och mörker. 24.10.2023 kl. 15:38

BISKOPSBREV. Det andra biskopsbrevet sedan 2021 handlar om bön och längtan. Biskoparna berättar hur de själva ber. 24.10.2023 kl. 17:00

KYRKOMÖTET. I ett konservativt kyrkomöte fick Borgå stift en övervägande liberal grupp i valet för fyra år sedan. Nu slutar många ombud. Valet av nytt kyrkomöte i vinter förrättas från rätt så tomt bord. 24.10.2023 kl. 14:04

heliga platser. I en avförtrollad värld, en värld där människan är allestädes närvarande, spanar vi efter glimtar av helighet. Mikael Kurkiala vill klä glimtarna i ett språk där vi verkligen kan mötas. – Så fort vi har definierat något har vi låst in det. När vi gör det så dödar vi det. 23.10.2023 kl. 10:05

webbplats. Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland har förnyat sina webbplatser, evl.fi och evl.fi/plus. 19.10.2023 kl. 17:44

OVAN I KYRKAN. Du brukar kanske inte ”gå i kyrkan” men den är din, och du får gå in i den när som helst. 17.10.2023 kl. 16:26

HEMLÖSHET. I oktober ordnas De bostadslösas natt. Det räcker inte enligt diakoniarbetare Henrika Lemberg, diakoniarbetare i Borgå. 12.10.2023 kl. 13:36

Herdeval. Karl af Hällström, Yvonne Terlinden och Markus Weckström har sökt kyrkoherdetjänsten i Karis-Pojo svenska församling. Domkapitlet placerar af Hällström i första förslagsrum. Valet hålls den 10 december. 13.10.2023 kl. 15:23

andreaskyrkan. Ifol scoutade fotbollsklubben HJK Nils Svensson på en match i Ettan i Sverige. Ett år senare är han med i ungdomsledarteamet i Andreaskyrkan i Helsingfors. 12.10.2023 kl. 12:00

SOMMARREPRISEN 2024. De allra flesta kvinnor måste någon gång ta ett beslut, annars tar livet det åt en. Ellen Strömberg skrev en roman på det temat och hamnade samtidigt in i en utmattning. 22.7.2024 kl. 10:00

LEDIGA TJÄNSTER. Johannes församling i Helsingfors vill anställa en citykaplan, som särskilt ska arbeta med den åldersgrupp som har en svag relation till församlingen. 11.10.2023 kl. 16:09

Svenska kyrkan. I KP:s serie om kyrkoherdar i Norden: Sverige. – – – Den svenska kyrkoherden är allt oftare både andlig herde och daglig chef i stora "superpastorat" i Svenska kyrkan. Henrik Törnqvist blev kyrkoherde för en nyfusionerad storförsamling i Trollhättan. 9.10.2023 kl. 16:32

kyrkoherdar. Den finländska kyrkoherdens roll och makt i församlingen är ett stående tema. Därför tittade Kyrkpressen på hur deras kolleger i tre andra nordiska länder, Henrik, Erik och Louise jobbar. 10.10.2023 kl. 18:24

den norske kirke. I KP:s serie om kyrkoherdar i Norden: Norge. – – – Den norska kyrkoherden jobbar i en kyrka som söker sina former efter att ha slutat vara statskyrka 2012. Soknepresten är en av medlemmarna i församlingsrådet. Men chef på församlingskansliet är en "daglig leder", inte prästen. 9.10.2023 kl. 16:36

FOLKEKIRKEN I DANMARK. I KP:s serie om kyrkoherdar i Norden: Danmark. – – – Den danska kyrkoherden är traditionellt präst i en enprästförsamling i ett "sogn" som kan vara mycket litet. Sognepræsten är inte förman för församlingens anställda. Louise Britzes telefon i Köpenhamns förorten Nørrebro ringer dygnet runt ändå. 9.10.2023 kl. 16:34

SPLITTRING. För tjugo år sedan grundade Robin Nyman och Matti Aspvik en gudstjänstgemenskap i Jakobstads svenska församling. Sedan lämnade de församlingen, och många följde med in i den nya gemenskapen. Idag ser de att de gjorde mycket genuint och fint – men de ser också uppror, besvikelse och att de fastnade vid perifera saker. 26.8.2024 kl. 15:36

konflikt. Puls Helsingfors och Christoffer Perret svarar på frågorna kring gemenskapen som lämnat Petrus församling i fråga-svar-form på Puls Helsingfors webbsida. ”Vi fick klara besked”, säger de – men kyrkoherde Pia Kummel-Myrskog menar att diskussionen knappt hann börja. 25.8.2024 kl. 11:57

SPLITTRING. En stor del av de lekmän som varit aktiva i Puls-gemenskapen i Petrus församling i Helsingfors lämnar Petrus och bygger något nytt. De hade sin första samling i SLEY:s utrymmen i Helsingfors igår, söndag. 19.8.2024 kl. 14:33

SÖNDAGEN. Vi människor söker mening, vi söker förklaringar och logiska resonemang för att kunna förklara världen. Vi vill kunna förklara det vi ställs inför, särskilt då olycka drabbar oss. Varför sker det här? Varför sker det här mig? 18.8.2024 kl. 09:00

diakoni. Några diakoniarbetare runtom i Borgå stift kommer blogga på Andetagbloggen varje fredag med en text som tangerar diakoni på något sätt. 16.8.2024 kl. 19:09