Katja Kettu vill ge sina läsare upplevelser de omöjligt kan få på annat håll. – Det är det som är det bästa med att skriva.

Katja Kettu: Ansvaret är vårt att bära

katja kettu. – Religion är sinnligt, primitivt, intuitivt. Jag hör inte till kyrkan men tror på nåd och helighet, säger Katja Kettu, som skrivit romanen bakom bioaktuella Barnmorskan. 17.9.2015 kl. 08:36

Katja Kettu har mycket på gång just nu. Det har gått fyra år sedan hennes roman Barnmorskan (Kätilö) publicerades och nu har den börjat leva sitt eget liv, med följder för sin Rovaniemibördiga författare. I början av september hade filmversionen premiär på vita duken, i regi av Antti Jokinen.

– 38 000 såg filmen redan första veckoslutet efter premiären, vilket är den bästa siffran för en inhemsk film på väldigt länge. Att filmen går så bra betyder fler resor och mer framträdanden för mig. Dessutom gav jag ut en roman i augusti och efter det ytterligare ett seriealbum. Jag är vimmelkantig av all uppståndelse, men på ett bra sätt, konstaterar Kettu som precis är på väg till en bokmässa på Island när den här intervjun görs.

Romanen utspelar sig kring det så kallade Lapplandskriget 1944-1945 och är en ovanlig kärleksberättelse mellan den självlärda barnmorskan Vildöga och SS-officeraren Johannes Angelhurst. Boken belönades med Runebergspriset 2012. Att få se sin roman på vita duken har varit en av Katja Kettus stora drömmar.

– Men som film är den naturligtvis inte längre min roman, utan regissörens verk. Jag kan svårligen bedöma filmen objektivt, jag vill inte ens göra det. Men den är gjord med stor iver och stort hjärta.

Katja Kettu, som växte upp i en ateistisk familj, identifierar sig med Vindöga.

– Hon behövs, men accepteras aldrig fullständigt som den udda fågel och barn till en kommunist som hon är.

Hurudan är den Gud hon tror på? Tror Vildöga på Gud?

– Hennes tro är inte rationell, vilket religion inte heller är. Religion är sinnligt, primitivt, mycket intuitivt. I början av romanen tror hon att hon är Guds fågelunge, alltid på det godas sida. Senare upplever hon att Gud tiger och hon glider djupare och djupare in i mörkret. Hon förlorar sin tro, men får den åter när hon vänder om, genomgår katharsis.

Vilket är ditt eget förhållande till tro och kyrka?

– Vanligtvis tycker jag inte om att tala om min tro, det är personligt för mig. Men jag finner kristendomens grundtankar vackra och uppbyggliga. Mina föräldrar var ateister och som barn och skolelev fick jag uppleva trångsynthet, påtryckningar och diskriminering för att vi inte gick i kyrkan eller trodde på helvetet.

Hon godkänner inte att människor diskrimineras på grund av sin tro och säger att tanken på att Finland bara skulle ta emot kristna flyktingar är djupt kränkande. Själv hör hon inte till kyrkan, men säger att hon tror på något högre, på nåd och på helighet.

– Jag kan sakna kanaler för mötet med det heliga.

Läs hela intervjun i Kyrkpressen 39/2015.

Christa Mickelsson
Ofer Amir



Personligt. För Matte Fontell var hans stamning och hans överaktivitet en skam – men också en källa till kreativitet. – Jag var livlig och överaktiv, men jag hade också tusen bilder och berättelser i huvudet. 20.2.2025 kl. 18:53

PRÄSTBRIST. På vissa orter är det svårt att hitta kyrkoherdar. Prästvikarier är det också brist på. Notarie Linus Stråhlman vid domkapitlet i Borgå tror att pengar kunde vara ett lockbete i jakten på kyrkoherdar. – Man tror kanske att det är ett heligt jobb att vara präst, men lönen spelar helt klart en roll. 20.2.2025 kl. 12:00

Personligt. – Jag tror att vår tid på jorden handlar om att lära oss att älska. Att vara så goda vi kan. Jag tycker att vi borde vara mer ödmjuka inför vad det innebär att vara människa, säger skådespelaren Anna Hultin. 18.2.2025 kl. 10:13

PULS. Det har gått ett halvt år sedan de aktiva i det karismatiska lekmannakonceptet Puls lade ner i Petrus församling i Helsingfors och gick sin väg. Kyrkpressen tittar på vad som hände sedan. 17.2.2025 kl. 19:00

litteratur. Då Emma Ahlgren skriver fiktion är det roligt, absurt, vasst och mörkt. Men hon påminner om att det i verkligheten finns hjälp mot mörker. Det finns terapi och medicin. Och djur. Och ibland också Gud. 14.2.2025 kl. 13:37

GRÖN OMSTÄLLNING. Nina Långstedt är den sjunde generationen som odlar jorden på Krämars i Svartå, Ingå. Hon vill göra allt hon kan för att rädda inte bara Krämars utan hela planeten för framtidens generationer. – Det är hopplöst, men vi måste göra det ändå. 13.2.2025 kl. 09:43

ungdomens kyrkodagar. – Det som var särskilt fint i år var att vi kom till att ingen ska pushas ut från församlingen bara för att vi har lite olika värderingar, säger Mona Nurmi. 12.2.2025 kl. 18:26

LÄGER. Varför får bara ungdomarna gå på läger? undrade några konfirmandföräldrar. Klart vuxna behöver läger också, tänkte de i Åbo svenska församling. Nu blir det av – välkommen på vuxenläger! 11.2.2025 kl. 14:07

kyrkomusiker. Fiona Chow är ny kantor i Borgå svenska domkyrkoförsamling. Under pandemin hade hon tråkigt medan kyrkorna stod tomma. Det var en perfekt tid att öva orgel! Och så blev hon kyrkomusiker. 10.2.2025 kl. 11:48

FÖRFÖLJELSE. 380 miljoner kristna i världen blir förföljda och diskriminerade, skriver Open Doors i sin senaste årsrapport. Finländare som turistar i Turkiet, Marocko, Egypten eller Vietnam tänker kanske inte ens på det. 7.2.2025 kl. 18:47

Personligt. Simon Westerlund har alltid fascinerats av berättelser – från barndomens sagor till historiens stora skeenden. Hans resa har tagit honom från från studier i historia till läraryrket, och från den Evangelisk-lutherska kyrkan till den ortodoxa tron. 29.1.2025 kl. 15:41

KYRKOR I USA. Varumärket Proud Boys har betecknats stå för rasistisk nyfascism och våld i USA. Nu ägs rörelsens namn av en afroamerikansk kyrka i Washington som de vandaliserat. 7.2.2025 kl. 13:03

ANDLIG TORKA. Ivern är borta. Gud är tyst och bönen en ansträngning. Någon gång bestämde vi oss för att tro, kanske nyligen eller kanske för trettio år sedan. Det var så fint på den tiden! Det var så lätt att be. Vi var så ivriga. Vi tänkte att vi hade listat ut allt: så här skulle det härefter vara i vårt liv, så här helt och kärleksfullt och hängivet. Vi tänkte att det skulle vara lätt. Vi tänkte att vi hade hittat hem. 6.2.2025 kl. 12:10

ÅRETS KANTOR. Utmärkelserna har haglat tätt för Lisen Borgmästars. Under tre efterföljande dagar fick hon vetskap om en utmärkelse per dag. Nu senast har hon blivit utsedd till Årets kantor 2025. 5.2.2025 kl. 22:01

LAESTADIANERNAS FRIDSFÖRENINGARS FÖRBUND. Stig-Erik Enkvist har återkommit som verksamhetsledare för LFF efter fem års paus. Han kommer till en ny organisation och ny adress. 5.2.2025 kl. 13:40

Personligt. För Matte Fontell var hans stamning och hans överaktivitet en skam – men också en källa till kreativitet. – Jag var livlig och överaktiv, men jag hade också tusen bilder och berättelser i huvudet. 20.2.2025 kl. 18:53

PRÄSTBRIST. På vissa orter är det svårt att hitta kyrkoherdar. Prästvikarier är det också brist på. Notarie Linus Stråhlman vid domkapitlet i Borgå tror att pengar kunde vara ett lockbete i jakten på kyrkoherdar. – Man tror kanske att det är ett heligt jobb att vara präst, men lönen spelar helt klart en roll. 20.2.2025 kl. 12:00

Personligt. – Jag tror att vår tid på jorden handlar om att lära oss att älska. Att vara så goda vi kan. Jag tycker att vi borde vara mer ödmjuka inför vad det innebär att vara människa, säger skådespelaren Anna Hultin. 18.2.2025 kl. 10:13

PULS. Det har gått ett halvt år sedan de aktiva i det karismatiska lekmannakonceptet Puls lade ner i Petrus församling i Helsingfors och gick sin väg. Kyrkpressen tittar på vad som hände sedan. 17.2.2025 kl. 19:00

litteratur. Då Emma Ahlgren skriver fiktion är det roligt, absurt, vasst och mörkt. Men hon påminner om att det i verkligheten finns hjälp mot mörker. Det finns terapi och medicin. Och djur. Och ibland också Gud. 14.2.2025 kl. 13:37