– Jag tycker det är intressant att någon vill ordna en kristen festival och samtidigt lyfta upp det kulturella. Att tala ett annat språk som kanske är lättare för folk att ta till sig. Att olika slags konstnärer får uttrycka sig är en rikedom. Österbotten har säkert hört mycket predikan, men att få uppleva Gud på ett annat sätt tror jag helt klart har sin plats. Vi är ju alla olika, säger Anna-Kaisa Wikström, bildkonstnär bosatt i Jakobstad.
Varifrån hennes inspirationen kommer beror på verket. I ett klassiskt porträtt är utmaningen att få bilden att leva upp och hitta personligheten.
– Den grundläggande källan är kreativiteten i sig och den kommer från Gud.
Det Wikström visar upp på Humlefestivalen är ett fisknät i garn som hon stickar enbart med armarna. Wikström har funderat på hur Jesus kallade vanliga fiskare till människofiske.
Songwriters Tribe är något som startade när några låtskrivare började träffas och jobba på sin musik tillsammans, berättar Gavin van Dok. Men visionen är att bli en låtskrivargemenskap som lever oberoende av enskilda medlemmar.
– Det kan vara frustrerande att göra musik om man inte håller sig till mainstream-popmusik, säger van Dok som själv skrivit låtar i femton år. För mig känns det som att vi bär facklan för singer-songwriter-genren. Det viktigaste är att musiken inte dör inom oss, att vi har möjlighet att dela med oss av vår musik.
Stilen är akustisk och minimalistisk. Humlepubliken bjuds både på beprövade låtar och helt nytt material.
– Vi vill utnyttja chansen att uppträda för att få feedback, men vi vill också underhålla.
Johan Sandås håller workshop där deltagarn får utforska ljud.
– Jag vet inte riktigt vad ljudkonst är ännu. Det är ett ord folk använder i konstvärlden. Det skulle funka lika bra att kalla det experimentell musik eller oljud.
Sandås beskriver sin arbetsprocess som att han testar något och ser vad som händer. Han försöker inte anpassa sig till andra.
– Jag undrade redan under musiklektionerna i skolan om en tonart är något som finns på riktigt eller något vi bara bestämt.
Läs resten av artikeln i Kyrkpressen nummer 32!