De biståndsorganisationer som har partnerskapsavtal med Utrikesministeriet sammanträdde i går, måndag, med ministeriet för att bland annat diskutera de planerade nedskärningarna i biståndet.
Oskar Sjöberg, biståndsledare för Frikyrklig Samverkan kallar träffen för ett rutinmöte som fick ett tungt innehåll.
– Utrikesministeriet kallade inte till något speciellt informationstillfälle om nedskärningarna, men vi diskuterade naturligtvis situationen.
Han säger att Frikyrklig Samverkans har ett mångårigt avtal med ministeriet om finansieringen av deras biståndsprogram.
– Tyvärr kan Utrikesministeriet ändå, fastän vi har ett avtal, skära i de medel vi blir tilldelade om regeringen bestämmer sig för att skära i biståndsmedlen.
Enligt planerna tänker regeringen låta 300 miljoner euro försvinna från de 800 miljoner euro som årligen gått till biståndsorganisationerna.
Jouni Hemberg, verksamhetsledare på Kyrkans Utlandshjälp säger att nedskärningarna kommer att svida.
– De innebär att stödet till utvecklingsarbetet kommer att landa på en helt annan nivå, som inte längre kan jämföras med de övriga västeuropeiska ländernas.
– Nedskärningarna kommer att drabba Utlandshjälpen på ett mycket dramatiskt sätt. Vi fick i morse veta att alla de organisationer Utrikesministeriet stöder drabbas i samma utsträckning, med en nivåsänkning på cirka 40 procent. Nedskärningen görs 2016, allt på en gång.
Han säger att det är svårt att genast bedöma vilka konsekvenserna för Utlandshjälpen kommer att vara.
– Men tiotusentals kommer inte att få den hjälp de behöver.
Också Oskar Sjöberg på Frikyrklig Samverkan är oroad för dem som nu får klara sig utan hjälp.
– Jag är orolig för hur de människor som har kunnat dra nytta av pengarna kommer att påverkas. Vi har ju konkret på fältet kunna vara med och förändra människors liv, till och med kunna göra skillnad mellan liv och död.
Hans farhåga är att många av deras projekt måste reduceras kraftigt eller i värsta fall avslutas, med förödande konsekvenser för mottagarna, individerna.
– Vår förhoppning är att besluten som görs kommer att göra så liten skada som möjligt för de svaga. Samma sak gäller även våra egna eventuella nedskärningar, vi måste se var de gör så lite skada som möjligt.