Tanja Holm har gjort en kyrklig piruett som heter duga. Som frivillig har hon lycktas dra igång ny verksamhet, vilket i sig är värt en applåd. Dessutom riktar sig verksamheten till unga vuxna – den där problematiska åldersgruppen som kyrkan har så svårt att hålla kvar efter konfirmationstiden.
– Vi är ett gäng som studerar tillsammans i Åbo. Mest teologer, så jag som ekonom är en udda fågel bland dem. Vi kom på att Esbo och Grankulla borde samarbeta och ha en gemensam grupp för unga vuxna. Nu har vi också träffats med en Helsingforsförsamling och ska ha en del gemensamt sommarprogram alla tre.
Själva verksamheten är enkel: mat, diskussion, ibland en intressant gäst.
– Riktig, tillredd mat är viktig för unga människor. Själv hinner jag sällan äta middag före klockan sju. Då är det jobbigt om det bara finns chips och lemonad när man kommer.
Depression, missbruk och teckenspråk är några teman som gruppen behandlat under året.
– En kväll bjöd vi in kyrkoherdarna från Esbo och Grankulla och de fick duellera mot varandra. Vi testade bland annat hur bra de var på ungdomsslang och så fick de lära sig ta selfies.
Hon tror att samarbetet mellan Esbo och Grankulla har varit en av styrkorna med gruppen.
– Unga vuxna är inte så bundna till sin hemförsamling och det är roligt och intressant att träffa nya människor. Att träffas över församlingsgränserna är något vi borde göra mer på alla nivåer inom kyrkan. Det är alltid superintressant att se och höra om hur andra har det.
Jobba med hjärtat
Rent praktiskt har det ändå varit trögt att dra igång en helt ny grupp inom församlingen.
– Alla inköp är besvärliga eftersom någon anställd borde göra dem och nycklar är det också svårt att få tag på.
Hon tycker att bemötandet från de anställdas sida har varit ypperligt, men att det saknas rutiner och stöd för frivilliga som vill göra något för församlingen.
– Du måste ha en idé och jobba mycket för att få igenom den. Det tar för mycket tid. Att engagera sig frivilligt i kyrkan borde vara betydligt enklare.
Hon efterlyser också någon form av belöning, inte ett arvode, men ett tack för den insats man gjort.
– Och bättre information. Kommunicera så att det känns relevant och nära medlemmarna.
Läs mera i papperstidningen 23/2015.