En miniatyr av kyrkan i Ravattula visar hur forskarna tror att den såg ut.
En miniatyr av kyrkan i Ravattula visar hur forskarna tror att den såg ut.

Nytt ljus faller på 1100-talets Finland

ravattula. I nästan 800 år låg de gömda under jorden, resterna av gårdskyrkan i Ravattula. 22.5.2015 kl. 13:28

Korsbacka. Det är den nya inofficiella översättningen av Ristimäki, platsen där resterna av Finlands tillsvidare äldsta kyrka ligger.

– Korsbacka låter bra, säger entusiasten Katarina Lindström som följt med utgrävningarna vid Ravattula sedan det stod klart att det handlar om ett arkeologiskt fynd av stor kaliber.

Hon har under vintern översatt den finska broschyren om kyrkan till svenska. Också projektets webbsidor (ravattula.fi) har uppdaterats med information på svenska.

– Jag har alltid varit intresserad av gamla saker och gamla tider, men har aldrig tidigare engagerat mig i något arkeologiskt projekt. Men när jag fick höra om kyrkan i Ravattula blev jag helt enkelt fascinerad. Jag följde med utgrävningarna och höll mig uppdaterad om det som var på gång.

Hösten 2013 slog arkeologen Juha Ruohonen fast att det han och hans team grävt upp vid Ristimäki är resterna av en kyrkobyggnad som daterats till mitten av 1100-talet.

– Det här fyndet förändrar på många sätt hur vi ser på den här tidsperioden i Finland, säger Ruohonen.

Redan 2010 inleddes utgrävningarna. Ruohonen, som undervisar i arkeologi vid Åbo universitet, skulle välja en plats för fältarbete för blivande arkeologer. Han valde en liten skogsdunge i den lilla byn Ravattula på Aura ås sluttning, lägligt nog placerad fyra kilometer från universitet och två kilometer från studentbyn i Åbo.

– Platsens namn Ristimäki gav en liten anvisning om att det eventuellt kunde röra sig om någon form av kyrklig begravningsplats, säger Ruohonen.

Två veckor och 3 500 euro. Det var ramarna för den lilla forskargruppens arbete.

– Vi började från noll. Ingen hade tidigare gjort några som helst utgrävningar på platsen. Den enda ledtråden vi hade var att det fanns små fördjupningar i marken. Sådana kan uppstå när en kista med ben förmultnat, men kan lika gärna bildas när träd faller med roten.

Det visade sig finnas väldigt många av dessa fördjupningar, alla i riktningen öst–väst, enligt traditionell kristen begravningssed.

– Vi kunde snabbt konstatera att fördjupningarna var gravar. Men efter de två veckorna kunde vi ha avslutat projektet och slagit fast att vi hittat en gammal begravningsplats av något slag.

Följande år, 2011, fortsatte Ruohonen ändå gräva med sina elever. Den här sensommaren hade de tre veckor på sig.

– Men ingen av oss kunde ana att vi höll på att hitta en gårdskyrka. För de fanns inte i Finland, även om forskare ansett att det borde ha funnits gårdskyrkor här redan på 1100-talet.

Nu hittade de fler gravar, och en liten bit av en stenmur.

Efter ännu ett år, 2012, grävde de på måfå en liten grop – och råkade stöta på hörnet av en stengrund.

– Vi tänkte att det rörde sig om en lada. Vi hittade också en järnspik. Men det intresserade inte oss särskilt mycket.

När de 2013 ändå öppnade hela stengrunden visade det sig snabbt att den måste ha tillhört en katolsk gårdskyrka i trä, den typen av kyrka som fanns i bland annat Sverige och norra Tyskland vid ungefär samma tid.

– Det fanns två rum, ett större och ett mindre. Det slog mig genast: ingen annan byggnad har en sådan här stengrund utom just den här typen av gårdskyrkor.

Nästa dag hittade de silvermynt från 1100-talet. En rad andra fynd stödde teorin om att de hittat en kyrka, bland annat byggnadens riktning, det som såg ut som stengrunden till ett altare och det att ingen eldstad hittades.

Stolta över det förflutna

När nyheten om att Finlands tillsvidare äldsta kyrka hittats kablades ut var det många som vaknade. På Åland, där landets dittills äldsta kyrkor funnits, förekom skepsis. En del menar att de tidiga stenkyrkor som uppfördes på Åland i slutet av 1200-talet hade äldre föregångare.

– Men de har inga bevis i den här utsträckningen, säger Juha Ruohonen och sveper med handen över Korsbacka skogskulle.

Just nu är stengrunden intäckt med duk och ett lager jord. Den är utmärkt med käppar och band, på altarets plats finns ett enkelt träkors. När utgrävningarna fortsätter i augusti frilägger arkeologerna först varsamt de existerande fynden, sedan fortsätter jakten på fler.

– Jag hoppas att vi kan fortsätta undersöka åtminstone två år till. Jag hoppas på att kunna göra en ordentlig bok om kyrkan. Vi ska fälla träd på området och göra snyggare infoskyltar.

Kyrkan har redan nu haft många besökare. Folk kommer för mindre andaktsstunder, i februari vigdes ett par vid kyrkan.

Ruohonen är glad för det stora intresset.

– Människor är stolta över det förflutna, att kunna visa upp att vi här i sydvästra Finland har något som är så här gammalt.

Församlingarna Kaarina och Maaria har nästan kivats om vems område kyrkan står på.

– Jag har sagt till dem att det inte fanns några församlingar, så som vi i dag känner dem, när kyrkan användes. Därför är den bådas. Så fick vi slut på det bråket, skojar Ruohonen.

Inga våldsamma korståg

Nej, någon församling hörde inte de som använde gårdskyrkan till. Tiotals personer fick plats i kyrkan och högst antagligen var det de människor som bodde i det lilla samhället i Ravattula som besökte den.

– Vi har hittat spår efter omkring 300 gravar kring kyrkan. Bara femton av dem har hittills undersökts arkeologiskt.

Tidigare har forskare talat om privata kyrkor mitt i byn, utan omkringliggande gravplatser.

– Den här kyrkan förändrar bilden av den tidens kristenhet, en bild av ett jämlikt samhälle träder fram.

Fram till förra sommaren hade de inte hittat några barngravar.

– Men 15 minuter efter att jag gjorde en direktsänd radiointervju i vilken vi diskuterade just avsaknaden av dessa, gjorde teamet ett fynd på tre barngravar.

Den präst som höll gudstjänster i kyrkan bodde knappast i byn, utan kan ha besökt kyrkan ungefär en gång i månaden.

Området kring Aura å, med goda förbindelser till den tidens handelscentra på Gotland, blev kristet så småningom. Några våldsamma korståg tror inte Juha Ruohonen att har ägt rum.

– Via handelsförbindelserna västerut kom människorna i trakten i kontakt med kristendomen. De har knappast omvänts med svärd, säger Ruohonen och hänvisar till korstågsberättelserna som legender.

Han tror inte heller att ortodoxa kyrkan skulle ha varit först på plats i den här delen av landet.

– På den tiden var det naturligt att färdas över haven. De religiösa influenserna kom hit västerifrån, inte österifrån.

Det finns fynd som tyder på att kristendomen i Ravattula under en tid levde sida vid sida med folktron. Förra året hittades en krigargrav som ligger delvis under stenmuren, vilket betyder att krigaren begravats innan kyrkan byggdes.

– Krigaren hade med sig vapen i graven, vilket tyder på någon form av semikristenhet. De senare gravarna är helt tomma, i enlighet med kristen begravningskultur.

Under flervåningshus

Forskarna tror att kyrkan slutade användas ungefär kring 1230, efter vilket den förföll. Inget tyder på att den brunnit eller råkat ut för yttre angrepp.

– Förvaltningen utvecklades, och kronans makt i Finland blev starkare. Kyrkan ville ha sitt och kronan sitt. Av beskattningstekniska orsaker grundades socknar, större enheter än små gårdssamhällen.

De små samhällena slutade använda sina gårdskyrkor.

– Allt det här betyder att det borde finnas många flera gårdskyrkor i Finland. När vi marknadsför kyrkan i Ristimäki som den äldsta menar vi att den är den äldsta som hittats. Resten kan ligga under sandhögar eller flervåningshus, det kan vi bara spekulera om.

I augusti, när sommarlovet är slut, inleds utgrävningarna vid kyrkan igen. Stengrunden är just nu övertäckt, men utmärkt med käppar och band.
I augusti, när sommarlovet är slut, inleds utgrävningarna vid kyrkan igen. Stengrunden är just nu övertäckt, men utmärkt med käppar och band.
I gästboken intill utgrävningsprojektet kan man läsa att ett par vigde sig vid kyrkan i februari i år.
I gästboken intill utgrävningsprojektet kan man läsa att ett par vigde sig vid kyrkan i februari i år.
Juha Ruohonen är arkeologen som ligger bakom fynden.
Juha Ruohonen är arkeologen som ligger bakom fynden.
Christa Mickelsson



Katja Kettu vill ge sina läsare upplevelser de omöjligt kan få på annat håll.
– Det är det som är det bästa med att skriva.

katja kettu. – Religion är sinnligt, primitivt, intuitivt. Jag hör inte till kyrkan men tror på nåd och helighet, säger Katja Kettu, som skrivit romanen bakom bioaktuella Barnmorskan. 17.9.2015 kl. 08:36

Patrik Hagman. I sin nya pod förenar teologerna Joel Halldorf och Patrik Hagman två saker de brinner för: det teologiska samtalet och att läsa böcker. 14.9.2015 kl. 12:44
KG Hammar diskuterar begreppet synd med en av deltagarna på bokreleasen av Kristendomens hjärta i Helsingfors.

marcus j borg. – Om jag ska vara drastisk är Marcus J Borgs böcker orsaken att jag förblivit en kristen människa, säger tidigare ärkebiskop KG Hammar, på besök i Helsingfors. Biskop Björn Vikström är inte lika övertygad. 11.9.2015 kl. 16:19

Nu finns ett webbverktyg för dem som vill ställa upp med heminkvartering av flyktingar. 11.9.2015 kl. 10:37

Redan som ung lärde sig Sixten Snellman att människor har olika behov och lika värde. Nu verkar han för att ge ungdomar med funktionsnedsättningar en bättre livskvalitet genom utbildning. 10.9.2015 kl. 17:05

kloster. Popup-restauranger, popup-butiker, popup-evenemang. Och så popup-kloster. 10.9.2015 kl. 15:52

Biskoparna avslutade höstens möte med en gemensam appell med budskap också till stat och kommuner. 9.9.2015 kl. 17:27

Läget är inte hopplöst, det måste finnas rum att tänka om. Det tror de som deltagit i demonstrationen mot biståndsnedskärningarna. 8.9.2015 kl. 10:47
Biskop Björn Vikström står värd för höstens biskopsmöte.

Biskop Björn Vikström uppmanar biskopskollegerna och hela kyrkan att lyssna bättre. 8.9.2015 kl. 10:33

flyktingkrisen. Kyrkostyrelsen rekommenderar att de evangelisk-lutherska församlingarna inkommande söndag (6.9.2015) uppbär en kollekt för att hjälpa flyktingar. 4.9.2015 kl. 16:01

flyktingkrisen. Den akuta flyktingsituationen har aktiverat många församlingar runt om i landet. 3.9.2015 kl. 15:07

flyktingkrisen. − I våra församlingar och i våra hemtrakter behöver vi nu utreda vilka möjligheter vi har att inhysa flyktingar för en kortare eller längre tid. Ifall medborgarna signalerar beredskap till detta kommer beslutsfattarna att lyssna, säger biskop Björn Vikström. 3.9.2015 kl. 15:05

På söndag kör Sibbo svenska församling i gång höstens verksamhet med en särskild temavecka kring livskraft. 4.9.2015 kl. 00:00

Som 18-åring gjorde hon blixtkarriär som jazzsångerska i New York. – Men inom mig växte mörkret och det var ett gränslöst liv utan hämningar, säger Isabella Lundgren. Nu utbildar hon sig till präst i Stockholm och tycker att syndabekännelsen är det allra bästa i mässan. 3.9.2015 kl. 07:28

ångest. Varför har vi ångest? Är det en gåva eller en förbannelse? Kyrkpressens redaktör Sofia Torvalds läste en strålande bok om ångest och slöt fred med sin egen. 2.9.2015 kl. 00:00

– Ska man blöda inför en publik för att folk ska förstå smärtan? Vad betyder det för oss att vi hela tiden ska öppna såren bara för att visa att de finns? säger Jasmine Kelekay.

rasism. Jasmine Kelekay växte upp med tre kulturer, flyttade till USA för att studera och forskar nu i rasism. 22.10.2021 kl. 11:12
Anders Blomberg (Foto: privat)

Kolumn. Det finns platser som ger rum för andlighet och eftertanke. Inom keltisk fromhet kallas sådana platser för ”thin places” – ställen där det är lätt att höra Gud tala. 15.10.2021 kl. 09:30
De starkaste barnböckerna är de där det öppnas en dörr mellan parallella världar.

BARNBÖCKER. Monica Vikström-Jokela är aktuell med barnboken Hurdan är himlen? 14.10.2021 kl. 17:36
Jan-Erik Nyberg jämför sitt arbete som familjerådgivare med gitarrens klangbotten.

relationer. På familjerådgivningsbyråerna är krigstraumat inte längre samtalsämne nummer ett. Inget har ersatt kriget i det avseendet, men Jan-Erik Nyberg har sett att vår tids krav på individen blivit ett allt större problem. 14.10.2021 kl. 15:18
Sheila Liljeberg-Elgert, Urpu Sarlin, Kira Ertman och Jannika Lassus.

TVÅSPRÅKIGHET. Efter två veckor på jobbet sade den nya kommunikatören i Esbo svenska församling upp sig. – Arbetsmängden är så stor att det är omöjligt att göra ett gott jobb, säger företrädaren Sheila Liljeberg-Elgert, som också befarar en nedmontering av det svenska. 13.10.2021 kl. 16:45