Samfällighetsmodellen, eller frågan om alla församlingar ska höra till en samfällighet eller inte, har manglats i kyrkomötet i fyra år. Nu har det blivit dags att fatta ett beslut utgående från lagutskottets betänkande. Peter Lindbäck, landshövdning och lekmannaombud från Åland, sitter med i utskottet och summerar den långa processen.
– Det finns olika åsiker om vad det var som egentligen satte igång strukturreformen. Min uppfattning är att kyrkan fick kalla fötter då den världsliga kommunreformen sattes igång i rasande takt, säger Lindbäck.
Efter omfattande redogörelser fastnade kyrkostyrelsen för en av många modeller som målades upp. Efter en intensiv debatt i kyrkomötet för två år sedan gjordes ett lagpaket som enligt Lindbäck bygger på att varje församling måste ge upp sin juridiska självständiga rättsställning och ingå i en församlingssamfällighet till vilken den överlåter sin egendom.
Tvång oacceptabelt
För Lindbäck är tvånget en akilleshäl. Redan då huvudprinciperna diskuterades för två år sedan föreslog han i kyrkomötet att församlingar som till sin storlek motsvarar en kommun och är ekonomiskt bärkraftiga också i fortsättningen ska kunna fortsätta sin verksamhet som enskilda församlingar. Förslaget röstades då ner med 48 röster mot 57.
– Med tanke på att det krävs kvalificerad majoritet då kyrkomötet röstar nästa vecka är det hugget som stucket hur det kommer att gå, säger Lindbäck och menar att många av ombuden i salen är kritiska till en tvångsmodell.
Tillsammans med Janne Kaisanlahti och Ritva Viitala, också de medlemmar av lagutskottet, har Peter Lindbäck lämnat in en avvikande åsikt till utskottets betänkande. De föreslår att kyrkostyrelsens framställning inte godkänns utan att kyrkostyrelsen får i uppdrag att komma med ett annat förslag som inkluderar möjligheten till frivillighet för de församlingar som uppfyller de nämnda villkoren.
– Jag försökte i det längsta driva på att frivillighet skulle inkluderas i lagutskottets betänkande och med enkla medel hitta alternativ till tvånget att ingå i en samfällighet. Jag har suttit vaken med det här i nätter, men inte hittat någon lösning som inte samtidigt kräver ofantligt många mindre ändringar i ofantligt många andra formuleringar.
Majoriteten i utskottet svalde kyrkostyrelsens framställning efter det Lindbäck kallar några ”juridisk-tekniska justeringar av underordnad betydelse”. Men utöver Lindbäck, Kaisanlahti och Viitalas avvikande åsikt har också andra avvikande åsikter av medlemmar i lagutskottet lämnats in. I en av dem är kärnan att församlingar också i framtiden ska ha obligatoriska kantor- och diakontjänster, i den andra diskuteras ordförandeskapet i församlingsrådet.
Inget förgäves
Så vad händer om kyrkomötet beslutar om förkastande? Lindbäck säger att det digra arbete som gjorts inte varit förgäves även om den föreslagna förnyelsen nu inte godkänns.
– Kyrkan står inför en av sina allra största utmaningar någonsin bland annat på grund av medlemsbortfallet. Strukturella förändringar kommer att vara nödvändiga. Men att tvinga församlingar in i samfälligheter och att introducera en ny strukturell nivå är inte det enda och inte heller det bästa sättet att förnya kyrkan.
Lindbäck, som också lämnat in ett ombudsiniatiativ om att göra anslutningen till kyrkans servicecentral för ekonomitjänster (Kipa) frivillig för församlingarna, säger att kyrkan först måste utvärdera följderna av denna pågående process.
– Efter det kan kyrkan ta itu med strukturerna – men inte med kommunreformen för ögonen utan med öppna ögon, utgående från sina egna behov.
Modellen innebär bland annat att:
- alla församlingar överflyttas till en samfällighet senast i början av 2019.
- prosterierna och kontraktsprosten försvinner. Kontraktsprosten ersätts av en samfällighetsprost som fungerar som kyrkoherdarnas administrativa förman, men som inte besluter om verksamheten.
- antalet obligatoriska tjänster i en församling minskar från tre till en. Det blir inte längre obligatoriskt för en församling att ha en kantor och en diakon, endast kyrkoherdetjänsten förblir obligatorisk.