Ska vi bli präster, du och jag?

rebecka stråhlman. När man är 25 år och nyutexaminerad kan livet se ut på många sätt. För Rebecka och Linus Stråhlman präglas tillvaron av kallet. Prästkallet. 19.2.2015 kl. 00:00

Det är tisdag eftermiddag och i fyrarummaren i Mosabacka, Helsingfors har Aaron, 2 år, precis vaknat från sin eftermiddagstupplur medan Leopold, 8 månader, snart kläs på för en tupplur på balkongen. Måndagar och tisdagar är lika med lugna hemmadagar för bröderna. Så kan det vara när både mamma och pappa jobbar som präster.

– Måndag och tisdag känns inte som veckoslut, men visst känner vi oss lediga. Vi försöker att inte göra så mycket, ganska långt går dagarna på barnens villkor, säger pojkarnas mamma Rebecka Stråhlman.

Hon vigdes till präst på trettondagen och har en dryg månad bakom sig som församlingspräst i Borgå domkyrkoförsamling. Linus Stråhlman har hunnit jobba som församlingspräst i Kyrkslätt sedan pingsten, då han i sin tur blev prästvigd.

De senaste åren har varit fyllda av förändringar för paret. På tre år har de blivit med hund, med barn, med lillebror. Studielivet i Åbo har utbytts mot det pussel som ett intentivt arbets- och familjeliv för med sig.

Jag, präst?

Rebecka och Linus lärde känna varandra i högstadiet i Borgå, men blev ett par först 2008 då Rebecka börjat studera i Åbo och Linus var civiltjänstgörare i Helsingfors. I augusti 2010 gifte de sig.

Att det skulle bli en prästfamilj av dem var ingen självklarhet, även om Linus redan andra året i gymnasiet bestämt sig för att studera teologi. Rebecka i sin tur drömde om ett liv som musikalartist.

– Det var först under abiåret som jag överhuvudtaget började tänka tanken på teologi, jag hade helt andra planer. Jag älskar att stå på scen och uppträda, att sjunga, dansa och spela teater. Jag var själv rent av överraskad över att jag började studera teologi och dessutom trivdes, berättar Rebecka.

Nu jobbar de båda som församlingspastorer, men deras vägar till prästämbetet har sett olika ut. Linus berättar att han har en så kallad inre kallelse.

– Under en miniretreat på Snoan fick jag en uppenbarelse då jag satt i tystnad. Det var inte så att det flög blixtar, men jag upplevde att det fanns ett självklart alternativ, ett tydlig mål för mig. Därifrån har jag gått vidare. Visst har det hänt att jag ifrågasatt kallet, vägt plus mot minus, men på det stora hela har det känts väldigt naturligt.

För Rebecka präglades studietiden av en känslomässig kamp.

– Det handlade om att lista ut hur i hela fridens namn jag hamnat här. Ska jag eller ska jag inte bli präst? Jag sökte en identitet. I slutet av studietiden blev det klart för mig: Ja, jag ska. Nu när jag ser tillbaka upplever jag också att jag har ett kall, men inte på samma sätt som Linus. Mitt har vuxit fram och jag har fått kämpa med det innan jag kunnat acceptera det. Men nu när jag börjat jobba som präst märker jag att jag aldrig tidigare på samma sätt haft känslan av att vara på så rätt plats som nu.

Läs hela artikeln i Kyrkpressen 8/2014.

Christa Mickelsson



Personligt. För Matte Fontell var hans stamning och hans överaktivitet en skam – men också en källa till kreativitet. – Jag var livlig och överaktiv, men jag hade också tusen bilder och berättelser i huvudet. 20.2.2025 kl. 18:53

PRÄSTBRIST. På vissa orter är det svårt att hitta kyrkoherdar. Prästvikarier är det också brist på. Notarie Linus Stråhlman vid domkapitlet i Borgå tror att pengar kunde vara ett lockbete i jakten på kyrkoherdar. – Man tror kanske att det är ett heligt jobb att vara präst, men lönen spelar helt klart en roll. 20.2.2025 kl. 12:00

Personligt. – Jag tror att vår tid på jorden handlar om att lära oss att älska. Att vara så goda vi kan. Jag tycker att vi borde vara mer ödmjuka inför vad det innebär att vara människa, säger skådespelaren Anna Hultin. 18.2.2025 kl. 10:13

PULS. Det har gått ett halvt år sedan de aktiva i det karismatiska lekmannakonceptet Puls lade ner i Petrus församling i Helsingfors och gick sin väg. Kyrkpressen tittar på vad som hände sedan. 17.2.2025 kl. 19:00

litteratur. Då Emma Ahlgren skriver fiktion är det roligt, absurt, vasst och mörkt. Men hon påminner om att det i verkligheten finns hjälp mot mörker. Det finns terapi och medicin. Och djur. Och ibland också Gud. 14.2.2025 kl. 13:37

GRÖN OMSTÄLLNING. Nina Långstedt är den sjunde generationen som odlar jorden på Krämars i Svartå, Ingå. Hon vill göra allt hon kan för att rädda inte bara Krämars utan hela planeten för framtidens generationer. – Det är hopplöst, men vi måste göra det ändå. 13.2.2025 kl. 09:43

ungdomens kyrkodagar. – Det som var särskilt fint i år var att vi kom till att ingen ska pushas ut från församlingen bara för att vi har lite olika värderingar, säger Mona Nurmi. 12.2.2025 kl. 18:26

LÄGER. Varför får bara ungdomarna gå på läger? undrade några konfirmandföräldrar. Klart vuxna behöver läger också, tänkte de i Åbo svenska församling. Nu blir det av – välkommen på vuxenläger! 11.2.2025 kl. 14:07

kyrkomusiker. Fiona Chow är ny kantor i Borgå svenska domkyrkoförsamling. Under pandemin hade hon tråkigt medan kyrkorna stod tomma. Det var en perfekt tid att öva orgel! Och så blev hon kyrkomusiker. 10.2.2025 kl. 11:48

FÖRFÖLJELSE. 380 miljoner kristna i världen blir förföljda och diskriminerade, skriver Open Doors i sin senaste årsrapport. Finländare som turistar i Turkiet, Marocko, Egypten eller Vietnam tänker kanske inte ens på det. 7.2.2025 kl. 18:47

Personligt. Simon Westerlund har alltid fascinerats av berättelser – från barndomens sagor till historiens stora skeenden. Hans resa har tagit honom från från studier i historia till läraryrket, och från den Evangelisk-lutherska kyrkan till den ortodoxa tron. 29.1.2025 kl. 15:41

KYRKOR I USA. Varumärket Proud Boys har betecknats stå för rasistisk nyfascism och våld i USA. Nu ägs rörelsens namn av en afroamerikansk kyrka i Washington som de vandaliserat. 7.2.2025 kl. 13:03

ANDLIG TORKA. Ivern är borta. Gud är tyst och bönen en ansträngning. Någon gång bestämde vi oss för att tro, kanske nyligen eller kanske för trettio år sedan. Det var så fint på den tiden! Det var så lätt att be. Vi var så ivriga. Vi tänkte att vi hade listat ut allt: så här skulle det härefter vara i vårt liv, så här helt och kärleksfullt och hängivet. Vi tänkte att det skulle vara lätt. Vi tänkte att vi hade hittat hem. 6.2.2025 kl. 12:10

ÅRETS KANTOR. Utmärkelserna har haglat tätt för Lisen Borgmästars. Under tre efterföljande dagar fick hon vetskap om en utmärkelse per dag. Nu senast har hon blivit utsedd till Årets kantor 2025. 5.2.2025 kl. 22:01

LAESTADIANERNAS FRIDSFÖRENINGARS FÖRBUND. Stig-Erik Enkvist har återkommit som verksamhetsledare för LFF efter fem års paus. Han kommer till en ny organisation och ny adress. 5.2.2025 kl. 13:40

Personligt. För Matte Fontell var hans stamning och hans överaktivitet en skam – men också en källa till kreativitet. – Jag var livlig och överaktiv, men jag hade också tusen bilder och berättelser i huvudet. 20.2.2025 kl. 18:53

PRÄSTBRIST. På vissa orter är det svårt att hitta kyrkoherdar. Prästvikarier är det också brist på. Notarie Linus Stråhlman vid domkapitlet i Borgå tror att pengar kunde vara ett lockbete i jakten på kyrkoherdar. – Man tror kanske att det är ett heligt jobb att vara präst, men lönen spelar helt klart en roll. 20.2.2025 kl. 12:00

Personligt. – Jag tror att vår tid på jorden handlar om att lära oss att älska. Att vara så goda vi kan. Jag tycker att vi borde vara mer ödmjuka inför vad det innebär att vara människa, säger skådespelaren Anna Hultin. 18.2.2025 kl. 10:13

PULS. Det har gått ett halvt år sedan de aktiva i det karismatiska lekmannakonceptet Puls lade ner i Petrus församling i Helsingfors och gick sin väg. Kyrkpressen tittar på vad som hände sedan. 17.2.2025 kl. 19:00

litteratur. Då Emma Ahlgren skriver fiktion är det roligt, absurt, vasst och mörkt. Men hon påminner om att det i verkligheten finns hjälp mot mörker. Det finns terapi och medicin. Och djur. Och ibland också Gud. 14.2.2025 kl. 13:37