Mörkret och midvintern ligger kompakt över småstaden Nykarleby. På andra och högsta våningen i en kort länga hyreshus i den södra delen av staden öppnar Kotyba Hamesh dörren till sitt hem, två rum och kokvrå. Här har han bott med sin familj, hustrun Hoda och ett halvår gamla dottern Eva i bara ungefär två månader.
– Vi kom till Finland i oktober, säger Hamesh, som klarar sig bra på engelska.
Att begripa sig på tillvaron i Finland är en utmaning, då man kommer från Mellanösterns brus och folkvimmel till ett tyst och kallt vinterklätt Österbotten.
– Människor här är väldigt vänliga. Går jag på stan och ber någon om hjälp så blir jag alltid vänligt bemött. Men det är kallt, för kallt. Och annorlunda. Vi är vana vid att gå ut varje dag för att prata och umgås med människor, besöka tehus och kaféer.
Kotyba Hamesh är en av de 47 syriska kvotflyktingar som Jakobstadsnejden (Nykarleby, Jakobstad, Larsmo och Pedersöre) tog emot 2014. Hameshs lilla familj på tre personer fick plats i Nykarleby, liksom två unga singelkillar.
25-åriga Kotyba Hamesh berättar att han levde ett gott liv i Syrien. Hans hemstad Homs i västra Syrien, en av landets viktigaste städer innan kriget, blomstrade tack vare sina industrier och sitt gynnsamma läge. Det som nu kvarstår av staden är bitvis bara tomma skal.
– Min pappa sålde elektronik till bilar. Affärerna gick bra. När jag gått ut skolan studerade jag i ett halvår, men började sedan jobba för min pappa. Mina föräldrar hade tre hus. Nu har de flytt staden och bor i en liten by, utan el och vatten, med bara lite mat. De odlar grönsaker och försöker klara sig.
Läs hela artikeln i Kyrkpressen 3/2014.