Då han spelar improvisationsmusik, som till exempel jazz, är det naturligare att låta Anden leda.
– Då jag blir mindre i mig själv så får Gud och den helige Ande mer plats, säger Stefan Jansson.
Men han gör ändå så gott han kan.
– Jag tror att den helige Ande kommer och bidrar med sitt i de situationerna. Det är viktigt att vi kristna inte schabblar bort det vi gör. Det lärde jag mig då jag började spela i profana sammanhang. Då betalningarna kommer in i bilden måste man vara professionell. Den inställningen är bra att ha också i andliga sammanhang, oavsett om man får betalt eller inte.
Kan man spela i tungor?
– Det händer nog, mer eller mindre. Jag räknar med att något sker uppifrån och ner, fast jag inte själv är medveten om det. Jag upplever inte alltid samma sak som publiken. Ibland har jag en känsla av att spelningen inte gick så bra medan publiken är av annan åsikt.
Det händer också att Jansson blir berörd av stunden medan han spelar.
– Det hände senast i mars då jag gjorde en resa till södra Finland med Kristoffer Streng. I Borgå domkyrka var en stark andlig stämning som gjorde mig väldigt berörd under några sånger. Då den helige Ande starkt är med beror mycket också på sammanhanget och samspelet.
Även om han inför jul gav ut sin tredje jazzskiva, denna gång tillsammans med Johanna Grüssner, ser han sig inte som någon jazzmusiker över huvudtaget.
– Min grej har varit att jag hoppat in lite här och där och spelat allt möjligt, förutom klassiskt. Jag tycker om att spela i olika sammanhang och jag har inte haft något behov att placera mig i ett fack.
Läs mera i Kyrkpressen nr 51-52
Öppen kanal uppåt
När han sätter sig ner vid pianot och böjar spela räknar Stefan Jansson med den helige Andes inspiration. Jag försöker hela tiden ha en öppen kanal uppåt, säger han. 22.12.2014 kl. 15:41
Johan Sandberg
Foto: Johan Sandberg