När männen återvände från fronten var det jubel i de hem där en efterlängtad far steg in i vardagen igen.
Men i andra hem växte barn upp utan pappa, med en sorg som inte alltid tilläts eller talades om. Bara i Svenskfinland finns det över tre tusen krigsänkebarn, varav en tiondel är medlemmar av den särskilda förening för dem som grundades för tio år sedan.
Brita Iiskola och Caj Grundström är två av dem. Som vuxna har de läst breven mellan hemmet och fronten, och återupptäckt sina pappor.
– Jag kände ju aldrig min pappa, konstaterar Brita Iiskola.
– Som pojke trodde alltid när jag såg ett flygplan att ”nu kommer pappa hem”, säger Caj Grundström.
Samtalet med dem båda är ett samtal om bortglömda barn och mammor i Finlands historia.
Men det handlar också om att det inte är för sent att skärpa konturerna på en bild av en gestalt man har saknat i hela sitt liv.
Läs intervjun i torsdagens pappers-Kp!
