Många känner Gunnar Särs för hans arbete med retreater och invandrare och som den som introducerade ökenmässan – ett slags syntes mellan den 1700 år gamla koptiska Basileios-liturgin och vår kyrkas liturgi.
– Vi är så vana att tro och kunskap ska gå genom hjärnan. Men att gå till kyrkan är framför allt att be, inte i första hand att få undervisning. Det är det viktigaste ökenmässan kan lära oss, säger Särs.
En mässa som engagerar alla sinnen tror han kan svara på ett behov många människor har i dag.
– Därför har jag också funderat mycket på gudstjänstförnyelsen. Jag tycker att den mest handlat om yttre förändringar i stället för att pejla mässan på djupet.
Han är glad över att ökenmässan kunnat firas på högmässotid på söndagen, som församlingens huvudgudstjänst.
– Temagudstjänster då och då fyller säkert en funktion, men jag vill ändå lyfta fram söndagens högmässa som den vi bör sätta vårt fokus på.
Söndagshögmässan ger rum många variationer, och Gunnar Särs önskar att den också fick göra det.
– Men varför inte ge möjlighet till ljuständning, bön inför ikoner eller bön med hjälp av bönestenar varje söndag? Guds tilltal genom det som är vackert behöver ges rum i mässan. Jag skulle gärna se att gudstjänstdeltagarna kunde känna friheten att när som helst stiga upp för att tända ett ljus eller lägga ner en bönesten. Jag tror vi behöver komma från det stereotypa i högmässan.
Läs hela intervjun med Gunnar Särs i Kyrkpressen 49/2014 på torsdag.