Katolska kyrkan är inte värre än andra men har fått löpa gatlopp för att man så länge förnekat övergreppen.
– En kyrka måste först själv erkänna att sexuella övergrepp kan förekomma. Sedan börjar berättelserna stiga fram, säger Tormod Kleiven som till vardags är forskningschef vid högskolan Diakonova i Oslo, säger Tormod Kleiven.
I Oslo arbetar ett Kirkelig resurscenter mot sexuella övergrepp sedan 20 år tillbaka. Att Norge tidigare än andra länder lyfte fram övergreppen tillskriver Kleiven den norska genusforskaren Eva Lundgren. År 1985 gav hon ut boken I Herrens våld där trettio kvinnor inom norsk karismatisk kristenhet berättar om hur de drabbats av övergrepp.
Boken utlöste en stark debatt. Både Norska kyrkan och de fyra stora lekmannarörelserna inom kyrkan blånekade till att sådant kunde förekomma. Men tio år av debatt slog hål på förnekelsen. I dag har Norska kyrkan, liksom de stora lekmannarörelserna, egna team som jobbar med sexuella övergrepp.
Sexuella övergrepp är inget specifikt för kyrkor och kristendom utan gäller alla sammanhang där unga människor kommer i kontakt med vuxna som de har förtroende för. Samma sak gäller vuxna inom vad som kyrkan kallar själavård.
– Det är en paradox att en person är mest sårbar för missbruk i en god social gemenskap, säger Kleiven.
Läs mera i torsdagens Kyrkpressen 43/2014.